Min skäggagam är konstig

Vill ingentligen inte skriva något i denna tråd, är så förbannat less på denna eviga diskusion...
men har suttit och läst här en stund nu, håller med vissa och andra inte... Men detta håller jag för mig själv...

och utan att provocera någon, eller säga att någon har rätt eller fel, för jag kan inte säga vem har rätt och vem har fel,

Så skulle jag iallafall vilja säga att...

Jag har min bestämmda åsikt om vad jag själv tycker, just hur mycket eller lite man ska hantera sitt djur, oavsett om det är Orm, Ödla Fågel eller Fisk....,
men det hör inte hit !, jag accepterar båda sidor, och hugger ingen i ryggen för deras beslut, som gör verken det ena eller det andra...

Men så fort det börjar pratas om detta ämne, så blir det jävla Dagis nivå... Det går från en diskusion till nästan bråk och attityden blir skit tråkig,
folk får sig skraper till höger o vänster, om att den gör si den gör så, och vad man än gör så är inget bra... !


Tycker bara det är så jävla tråkigt att... om man nu vill hantera sina djur.... Men gör det då !!!
eller vill inte hantera dom.... Gör det inte då !!!
Detta är väl fan upp till var och en !?, sålänge det sker efter normalt jävla förnuft och inget djur far illa av det ?


Men vad man nu än tycker är lämpligt för just sitt/sina djur, Accepteras aldrig detta helt ut...???
Utan skal blåsas upp till en storm med hugg och dryga kommentarer "FRÅN BÅDA HÅLLEN"...
Det blir att man ställs i hörn oavsett vad man tycker, och nästan blir utskälld för vad man nu tycker själv är bäst för sitt djur,
och det blir en förbannat tråkig och dryg attityd så fort detta ämne tas upp...

Detta är en diskusion som blir oänlig, och ingen kan verken acceptera den andres beslut, eller tillåta en annan att tänka annorlunda än en själv,
om vad den ena eller andra tycker är rätt eller fel, och aldrig kommer denna diskusion att upphöra eller ändras heller (troligen)

Tycker folk ska få göra som dom själv tycker, och anseer vara rätt utan att man blir utskällt för det... Oavsett om du är för eller emot hantering...
Blir bara så förbannat irriterad på dessa oänliga förklaringar o tillrättavisningar från båda hållen... Från både dom som är FÖR, och dom som är EMOT...

Har man lite vett i huvet, och en liten gnutta förnuft, gör vad som känns bäst för än själv då !!!,
Men framförallt oavsett valet man gör... sätt ert djur i Första rummet och utgå ifrån djuret ifråga...

Acceptera den andra sidan av myntet oxå, utan att starta en helvetes otrevlig diskusion oavsett vad man själv tycker, och tänker, och gör, eller inte gör...
Tycker det är så tråkigt när det blir så jävla otrevlig ton i sådana här diskusioner... Tråkigt och jävligt tjatigt om inte annat...

Jag vet vart jag står och har min egna bestämda åsikt om vad jag själv tycker, och håller fast vid vad jag tycker utan att klandra andra och ge mig på dom,
och jag följer mina egna erfarenheter, sen om folk vill hålla på att ploga dessa frågor i all evighet så tjänar det nog tyvärr inget till...
Oavsett vetenskap, naturliga beteenden, eller vad som är sägs eller skrivs om Reptiler som helhet, så kommer folk hålla på det dom tycker är rätt o fel...

Men Måste det bli så tråkig stämmning, bara för man har olika åsikter ?

Hoppas jag inte gjorde någon upprörd nu, isåfall ber jag om ursäkt för detta, tycker bara det är så tråkigt när sidan faller för att folk inte kan prata normalt
och acceptera olikheter som ALDRIG kommer upphöra ändå...

Läste första sidan, det där om att skäggagamer är klappvänliga. Kan inte säga mer än "wow..."

Jag tycker att reptilhantering är ett intressant ämne och något som bör diskuteras och undersökas. Därför har jag gjort lite efterforskningar för att se vad som gjorts vetenskapligt.

Den här studien verkar tyda på att ökad exponering för människor leder till att reptilerna blir mindre stressade vid hantering (Exposure to tourism reduces stress-induced corticosterone levels in Galápagos marine iguanas www.sciencedirect.com/science/article/pii/S0006320702001283). Dock blir de fortfarande stressade.

Den här studien visar att kortvarig hantering (upprepad?) ger ett lågt stresspåslag (How much stress do researchers inflict on their study animals? A case study using a scincid lizard, Eulamprus heatwolei jeb.biologists.org/content/209/6/1035.fullsec-13). Men djuren blir ändå stressade.

Ytterligare en annan studie hävdar att kortvarig hantering, när reptilen har blivit van, inte ger ett märkbart stresspåslag (Physiological and behavioral effects of handling and restraint in the ball python (Python regius) and the blue-tongued skink (Tiliqua scincoides) www.sciencedirect.com/science/article/pii/016815919390030S ).

De artiklar jag lyft fram här är sådana som delvis stödjer hypotesen att upprepad exponering och hantering kan minska stressresponsen hos reptiler när de behöver hanteras. Jag ska dock tillägga att det finns massvis med artiklar som visar att hantering stressar reptiler, men dessa studier har i många fall studerat akut stress hos t.ex. vilda reptiler. Sedan beror det antagligen på vilka arter man studerar; vissa arter blir kanske lättare vana vid människor.

Om jag ska komma med en åsikt själv så tycker jag att det verkar vara en bra idé att vänja djuren vid hantering för att underlätta vid undersökningar om individen blir sjuk. Men att man ändå minimera hur mycket man hanterar djuren.

Förhoppningsvis hjälper artiklarna någon att bestämma sig för om det är värt att vänja sin reptil vid att bli hanterad. Om inget annat så kanske någon tycker att artiklarna är intressanta att läsa.

Jag har också haft skäggagam som självmant klättrade upp när han fick chansen, jag har haft andra ödlor som kastar sig i skydd när man öppnar terrariet och tolkar detta som att skäggagamen uppskattade att komma ut och att de andra trodde att de skulle bli dagens lunch. ..

Mina  vvattenagamer har en tendens att följas åt, både i och utanför burken. De ligger på samma solplats och om den ena flyttar sig följer den andra efter med olika lång fördröjning. Min tolkning är att de har någon form av glädje av varandra. 

Jag har inte läst forskning om reptiler men en hel del  artspecifika böcker och artiklar men är för grön för att uttala mig om riktigheten i dem. Efter många år med hund och många hundra böcker och rapporter lästa inser jag att även forskning tolkas som det passar aav olika experter.  JämförBörjesson som tycker att belöning är onödig med  Hallgren som bara belönar. Man ska lyssna, läsa,  ta åt sig och skapa en egen uppfattning. Man ska vara försiktig med experter som är allt för snabba med att hävda att de kan allt och att allt de säger är sant,  det finns en risk att de är mycket duktiga och pålästa men saknar förmågan att utvärdera och uppdatera sin  kunskapsbas eftersom ett nytt synsätt skulle innebära att det gamla var fel. .. Ett ödmjukt synsätt och insikten att det som var sant igår kan visa sig fel imorgon.  Ett allt för svart/vitt synsätt kan bli tokigt. För att vara tydlig så jämför jag inte hundar med reptiler,  jag använde det som en liknelse på hur tolkningar och  experter kan skilja sig. 

En sak som slår mig efter att ha tagit upp hobbyn efter 10 års uppehåll är att det finns många som gärna delar information om reptiler men den övergripande delen ser ut att komma från samma källa.  Faran i det är att 100 källor egentligen är 

100 tolkningar av en och samma som då blandats ut med åsikter och kanske även spär på felaktigheter eftersom man hittar så många andra som tycker samma sak.

Så,  nu har jag kanske skakat om  getingboet men får leva med det ;)  Om texten är lite märkligt bitvis beror det på att min telefon inte kommer överens med programmet så jag ser inte vad jag skrivit .

Nu tycker jag att ämnet denna tråd har skapats för försvunnit.. Jag kommer inte äns lägga mig i eran diskussion om att hantera djur eller ej.. 

Iallafall. Gerran; Hade förut en skäggagam, vid namn Yoshi. Han var ursnäll mot mig, och min mamma, men när min mammas Sambo gick förbi, eller skulle röra honom blåste han up sitt ''skägg' och blev väldigt mörk till färgen. Yoshi avskydde mammas sambo.. Thord (som mammas sambo hette), hade aldrig tidigare stört eller råkat skada djuret (då han aldrig skulle göra en fluga förnämd). Så det slutade med att minska stressen för Yoshi så flyttade han och terrariet in på mitt rum, istället för att stå i vardagsrummet. Efter det har inte Thord rört ödlan.. Tyvärr så gick Yoshi bort två år senare detta hände, av ålder.. 

Är eran skäggis fortfarande ''tjurig'' mot din man? Är det du som ger ödlan mat hela tiden?  Kanske ska din man prova mata honom? Hoppas det löser sig! :) 

En fråga till alla här.

Om man nu inte ska dra sina mänskliga saker på djuren varför ska man ha djuren öht hemma? Hör dem inte hemma i naturen om man ska hårddra det?

Den som kommer med spydiga kommentarer mot mig efter detta kommer jag i vanlig ordning skita i att svara då det är en fråga och inte en provokation.

Rottenroth, det man menar är att man lätt kan misstolka reptilernas beteende om man ser det ur ett mänskligt perspektiv.

Ett bra exempel på detta är videoklippet med dabbagamen som lägger sig på rygg och blir kliad på magen. Vi som människor ser detta som att ödlan njuter, när det i själva verket istället beror på att ödlan gör detta när den inte är parningsvillig.

Ett annat exempel är hur ödlorna blundar med ögonen när man rör dem på huvudet, och ser då ut att njuta. Detta kan istället bero på att de vill skydda ögonen, och inte alls tycker om att bli rörda.

Med andra ord så gäller det att inte ta mänskliga beteenden och förvänta sig att reptiler fungerar exakt likadant.

Att vi har djuren i fångenskap är på sätt och vis själviskt, men det kan finnas positiva aspekter med. Bland annat att folk får förståelse för djuren, och man ser till att upprätthålla bestånd i de vilda.

Det känns som denna tråd har gått väldigt offtopic. Vi kan fortsätta denna diskussionen i en annan tråd istället. Diskussion om hantering bör lämpligast ske i den stora hanteringstråden:
www.terrariedjur.se/?page=forum&thread=1007