Mviridis skrev:
När jag läste hans fråga så verkade det vara en juvenil majsorm inte en vuxen individ. Jag skulle i såna fall inte svälta en liten juvenil i flera månader.
Detta är själva kärnan i problemet. Om det hade varit en större individ, kunde man ha tvångsmatat när tiden var inne för det, kanske efter 4-6 månader, eftersom en sån orm tidigare har fungerat bra. Då kan det funka att tvångsmata. En juvenil däremot, som kanske aldrig ens kommit igång att äta, riskerar man att totaltraumatisera genom tvångsmatningen så att den aldrig kommer igång att äta själv.
Själv slutade jag helt med tvångsmatning för omkring 10-15 år sedan efter att ha tvångsmatat en juvenil bergskungssnok i 7 månader, sedan dog den trots alla insatser. Då tänkte jag att det här är inte rätt väg, endera kommer ormen igång själv förr eller senare, eller så var det inte meningen att den skulle leva vidare. Det kan ju låta brutalt, men sannolikheten att den dör ändå trots att man tvångsmatar är mycket stor.
Skulle det dessutom vara så att man trots allt får igång en juvenil att äta själv efter en period med tvångsmatningar, kanske man har gjort arten inom hobbyn en otjänst. Ormen kanske går vidare till någon annan som inte känner till bakgrunden så att den kommer in i avel. Då kanske man har fört in en linje med icke livskraftiga gener i den fortsatta aveln. Såna sorts problem finns det redan massor av, särskilt bland majsormar och andra arter som varit omåttligt populära under många år, vilket har lett till att man försöker dra upp och kränga 100%, fast den naturliga överlevnaden om man bortser från rovdjuren i naturen, skulle vara väsentligt lägre.
Om man istället för att tvångsmata, väntar ut ormen, kanske den går igång själv. Man kommer aldrig att ha en aning om varför den dröjde med att börja äta, men man behöver inte oroa sig så mycket över att individen inte var livskraftig, tvärtom, har den kommit igång efter ett halvår och sedan funkar bra, är det väl snarare ett tecken på stark livskraft.