Lära sig vetenskapliga namn

Många av de djur vi har hemma har inga svenska namn, så förr eller senare måste man lära sig de vetenskapliga namnen. Många tycker att det är svårt. Därför tänkte jag att vi kunde hjälpas åt med tips på olika metoder för att få dem att fastna. Jag gissar att det blir en salig röra av studietekniktips och förklaringar av vad olika ord betyder.

Det är bättre att säga vetenskapliga namn än latinska namn. Många ord i namnen är från latinet, men det kan lika gärna vara grekiska ord, ord på andra språk eller namnet på en person, så vetenskapliga namn är en bättre term. Vetenskapliga namn brukar skrivass med kursiv stil.

Jag tror det är lättare att lära sig dem om man vet hur de är uppbyggda, så jag börjar med det.

Om vi jämför med människonamn så har vi ett eget förnamn följt av ett efternamn som vi delar med våra närmaste släktingar, vår familj alltså.

Namn på arter fungerar likadant, fast tvärs om. I artnamnens och systematikens värld är en familj en lite större grupp och i en familj kan det finnas flera olika släkten (som alltså är minde än familjen).

De vetenskapliga namnen ändras ibland. Det kan bero på att man upptäcker att någon annan än den man trodde hade varit först med att beskriva en art och ge den namn. Det första namnet är det som gäller. En annan orsak är man kommit på att arter inte var släkt på samma vis som man trodde, och därför flyttas till ett annat släkte.

Först i det vetenskapliga namnet kommer ett släktnamn som delas med närbesläktade arter om det finns några. Sedan ett artepitet - ett ord som beskriver vilken art det är i släktet. Ibland finns det flera olika underarter och då brukar det finnas ett tredje ord i namnet.

Jag gillar skalbaggar, så jag tar ett exempel från skalbaggsvärlden. Där finns en grupp skalbaggar som tillhör släktet Eudicella. De är lite lika varandra, bland annat har hanarna gaffelgrenat horn. Arter som tillhör samma släkte bör vara rätt så lika. Ordet Eudicella är ett artepitet. Om man vill säga att en art tillhör släktet, men inte vet vilken art det är kan man skriva Eudicella sp. Det lilla "sp." betyder species, eller art helt enkelt, och visar att det hanslar om en Eudicella-art, men att mer än så vet man inte. Står det spp. så talar man om minst två olika arter i samma släkte.

Ibland lägger man också till en fyndort eller liknande för att hålla reda på dem tills de är vetenskapligt beskrivna och har fått ett namn. Platymeris sp. "Mombo" är ett sådant exempel. Jag tror de hittades i närheten av staden Mombasa.

Två arter jag har är Eudicella aethiopica och Eudicella smithi bertherandi

Jag har egentligen inte fördjupat mig i namnen, men förutsätter att den ena arten fått sitt namn därför att den finns i Etiopien och att den andra fått namn efter en eller flera personer som heter Smith, Berthrand eller något liknande. Om en art är uppkallad efter en person slutar namnet (ofta?) på ett i. Visst skulle vi kunna hitta på namn som etiopiska gaffelbagge och smiths gaffelbagge, men när jag sedan vill köpa larver från utlandet har jag ju ingen nytta av det. De svenska namnen hittade jag just på, så använd dem inte. De finns inte!

Studieteknikstips:

Börja med någon eller några arter du är intresserad av och plugga in ett par namn i taget.

Det kan vara klokt att börja med ett släkte, då börjar ju alla namn på samma vis.

Hur gör du om du ska lära dig glosor i främmande språk? Har du en teknik där så använde den! Jag lär mig när jag skriver, andra har nytta av att säga ordet högt eller kanske jämföra med ord det liknar.

Liknar de ord du kan på andra språk?

Ett sådant exempel är min katydid Ancylecha fenestrata. De ser ut att ha hål i vingarna - eller fönster - och visst heter det väl fenster på tyska? Heter det något annat gör det ju inget - jag tror det heter fenster och det räcker för att jag ska komma ihåg artepitetet, och då är ju halva jobbet gjort.

Ibland kan riktigt tokiga ordlekar fungera.

Vi kan ta Platymeris som exempel. De är ganska platta i kroppsformen. Då skulle man väl kunna lära sig dem genom att tänka "Platta me´ ris" - att de blivit tillplattade av ett knippe björkris eller så. Så svårt är det inte att komma ihåg att det skulle vara ett y i ordet, och vips så sitter det med hjälp av en tokig associationslek. Kanske missar man en bokstav eller två när man ska skriva namnen, men man minns dem. Då behöver man bara kolla noga just om de ska skrivas.

Nu får någon annan komma med fler tips.

"Ordet Eudicella är ett artepitet" - Det här var nog en felskrivning, Eudicella är släktet och inte artepitetet. "SKOFSA" tycker jag är en bra minnesramsa för att komma ihåg ordningen på det taxanomiska systemet: Stam (=fylum), Klass, Ordning, Famij, Släkte, Art.

"Sp.", "spp." och liknande skrivs inte kursivt som i exemplen ovan. En annan regel (bland väldigt många) som kan vara värd att nämna lite extra, då det ofta skrivs fel, är att släktet alltid skrivs med stor bokstav i början och artepitetet med liten.

När det gäller studieteknik så tror jag det skiljer mycket från person till person vad som är bäst. Jag är en sån som måste läsa mig till ny kunskap, särskilt när det gäller språk. Många vetenskapliga namn kan verka väldigt krångliga att komma ihåg när man ser dem skrivna, men även om man som jag lär sig genom att läsa kan det vara bra att lära sig lite grundläggande uttalsregler och säga namnen högt ett par gånger - i många fall är det bokstäver som inte uttalas eller bildar ett ljud tillsammans med en annan bokstav och det till synes krångliga ordet kanske blir lättare att komma ihåg när man hör hur det ska uttalas.

Det där var inte så dumma tips jag har oerhört lätt för mig har jag sett ett namn en eller ett par gånger så sitter det där kan inte förklara varför. Har jag då baggen eller vad vi nu har för djur i sikte så går det ennu fortare. Folk tycker jag e knasig men de får man leva med.

Väldigt bra tips där :) då kanske en annan med har chansen att lära sig namen lite lättade, då man har dysleksi och lite svårt att lära in såna ord man inte läser eller ser så ofta.

Tack azeam, jag som tyckte jag kollade så noga att allt skulle stämma! Givetvis är Eudicella släktnamnet och jag tvekade om kursiv tstil på sp. & spp. så det var bra att du såg det. Inte så många fel trots allt. Trist att det inte går att redigera första inlägget.

Jag kanske kan hitta mina papper om uttalsregler någonstans. Jag gör nog hyfsat rätt själv men minns inte i detalj och inte bra nog för att skriva det utan mina papper. Kan inte du ta det azeam? Jag gissar du har koll.

En sak till som jag har nytta av är att jag har lärt mig vad en hel del av orden betyder. Vet jag att ett ord betyder exempelvis taggig och djuret har taggar så är det ju inte så svårt. Ska vi skriva en ordlista borde det ju vara i bokstavsordning. Då får vi nog tala med Anders om hur vi ska lösa det.

Kan ju lägga till ssp. och sspp. då med :P

ssp. om det är okänd underart (subspecies)

sspp. om det är flera okända underarter (subspecies plural)

Latin är ju som bekant ett utdött språk och hur hårt man ska bedriva reglerna om uttal och betoning går väl att ifrågasätta, men som sagt, grunderna kan vara bra att känna till både för att underlätta att komma ihåg namnen och att t.ex. föra samtal med människor från olika länder. På samma sätt som t.ex. engelskspråkiga människor ofta uttalar vetenskapliga namn med engelskt uttal försvenskar vi dem - exempelvis vårt sätt att uttala bokstaven "u" är nog rätt unikt, men det är väl detaljer man inte ska haka upp sig på och det brukar inte vara några större problem att göra sig förstådd trots sådana "fel". Ett bra kompendium med uttalsregler för latin och en mängd vanliga latinska och grekiska prefix finns här: www.bsis.org/Dokument/LATIN2.pdf

Många ord återkommer och betydelsen kan många gånger vara bra att kunna som krypet säger, även för att gå bakvägen, dvs. härleda ett namn till ett djur - har t.ex. ett djur viridis som artepitet kan man anta att det är något grönt, eller svart om det heter atra.

Det är ju väldigt få djur som har ett latinskt namn men det finns ju många har grekiskt jag har min latin lexicon så man kan kolla och som krypet skrev så är dom nyupp täkta namn på personer

Det där blev knasigt ja menade artnamnet

Nej, det är inte få djur som har ett vetenskapligt namn på latin. Ord med grekiskt ursprung är vanligt, men det är en "latiniserad" grekiska och uttalas ofta enligt latinska uttalsregler, om det är rätt eller fel går väl däremot att diskutera. Även egennamn skrivs typiskt med latinsk ändelse och bör väl därför logiskt sett uttalas därefter (svårt att hålla reda på hur alla uttalar sina namn). Jag vet inte om det är vanligare nu än förr med egennamn som artepitet men det förekommer både nyupptäckta och tidigt upptäckta arter med såväl egennamn som andra ursprung, praxis är för övrigt att man inte namnger arter efter sig själv.