Ja den värsta för mig var nog ett köp av en gråbandad kungssnok (Lampropeltis alterna) från en fortfarande, tror jag, välkänd reptilhandlare och importör. Inget fel på köpet, men konsekvenserna av köpet blev lite jobbiga. Om den detta berör läser detta får jag lov att försvara mig med att detta är vad som hände mig och hur jag upplevde det hela.
Det var under första halvan av 80-talet, alltså under den så kallade förbudstiden. Jag hade något år innan detta hände varit till "kapten" i Danmark och hämtat ett fint par juvenila alternor, men hanen dog efter ett par veckor av oklar anledning.
Jag fick genom kontakter reda på att denne importör skulle kunna ordna fram en alternahane. Naturligtvis insåg jag att den hanen, precis som honan jag redan smugglat in själv, också var smugglad, men det var inte något jag tvekade det minsta inför. Jag fick hem ormen, som var tunn, men annars rätt fin även om jag var lite besviken över att det var en mörk fas och inte den orange ljusa Blair's phase jag helst hade velat ha. Allt var frid och fröjd till en början, men ormen var inte frisk och efter några veckor dog den …
En dag några månader senare ringer det på dörren och min sambo öppnar. Jag hör auktoritära röster i trapphuset och när jag går dit möter jag två tulltjänstemän med djupt allvarlig uppsyn. De begär att få komma in och inspektera mina terrarier och de frågar mig varifrån varje enskild orm i mina terrarier kommer. Jag får beskriva bakgrunden till varenda orm jag äger och det blir förstås en del skarvningar från min sida, för även om jag begriper vilken orm det hela handlar om, har jag ju fler som kommit in i landet efter förbudet och som inte fötts i Sverige. De frågar om den orm som jag köpt senast och jag hämtar fram den ur frysen, de rycker bara på axlarna.
Sedan, när de noterat allt jag sagt, de hade absolut noll kunskap själva, sa de åt mig att komma med. Jag går med på att följa med om jag får skjuts hem igen och efter en del grymtningar går de med på det. De kör en blå Volvo 244 med vilseledande markeringar på, någon icke existerande målarfirmas namn i bakrutan. Jag har aldrig tidigare eller senare varit med om en mer galen bilfärd genom sthlm ner till Värtahamnen där tullen hade kontor då.
Det var mitt i sommaren och mycket trafik på gatorna. Tulltjänstemannen som körde trängde sig, tutade och svor, vevade ner rutan och gav folk fingret och vrålade svärande åt andra trafikanter att flytta sig. Jag var helt förstummad åt hur de betedde sig.
Väl framme blev jag förhörd under cirka en timme av tre män, de två som hämtat mig samt en tredje med någon slags högre rang, jag gissar att han var domare eftersom han sa att jag skulle bli straffad. Det var ett regelrätt förhör i stil med sånt man ser på film när någon är misstänkt för ett riktigt allvarligt brott, jag kände mig mentalt mörbultad efteråt. Det visade sig att nämnd handlare/importör blivit åtalad för smuggling och tullen hade beslagtagit en liten svart adressbok i mannens ägo. I adressboken fanns tydligt och klart uppskrivet namn och adress på varje person han handlat med, så det fanns inte mycket utrymme att neka. I förhöret tryckte de mycket hårt på att jag inte ifrågasatt varifrån ormen jag köpt kom.
Sedan blev jag hemskjutsad av samma två galningar och de betedde sig precis lika fruktansvärt illa som när vi åkte åt andra hållet. När vi kom fram till min adress sa de ingenting, de bara släppte av mig och brände iväg med en rivstart mellan berberisbuskar och cykelställ på gården. Någon vecka senare damp det ner ett brunt fönsterkuvert i brevlådan. Jag var dömd enligt varusmugglingslagen paragraf blablabla till 30 dagsböter á 30 kr.