Diskussion om hantering

Det vore bra om du håller dig konsistent i diskussionen.

Du ser väl själv att det du skrev först, och det du skriver här nu, inte är samma diskussion?



Så att vi är överens här nu. Jag accepterar inte marginaliserade kvalitativa studier eller anekdotiska fallstudier av den enkla anledningen att de inte har någonting att tillföra huvudfrågan som diskuterats.

Hittade inte den jag söker men här finns en skriven av Gunnel Andersson

www.google.se/search?q=gunnel+andersson+njursvikt+hos+reptiler&ie=utf-8&oe=utf-8&client=firefox-b&gfe_rd=cr&ei=ZTYzWMrVN-_k8AfG2bCQDQ

Givetvis inte. Jag läser gärna alla studier som du anser är relevanta. Men jag ställer också vissa krav på vetenskaplig stringens. Det är väl ganska juste att på förhand deklarera vilken vetenskapllig nivå som jag anser är relevant?

Som jag skrev tidigare (två gånger, för att det verkligen inte skulle gå att missas) så tar jag inte ställning i frågan vid denna tidpunkt.

Men om du är nyfiken, så kan jag berätta att för egen del så skulle jag aldrig drömma om att "ha reptiler springandes lösa" själv. Som du kan se från det första inlägget jag skrev i tråden så måste det antas vara en ganska extrem inställning (jag tror inte att det är vanligt att folk håller reptiler så) och det ligger tyngre bevisbörda om någon vill förespråka detta, enligt min mening.

Bara för att någonting är en vetenskaplig studie är det inte automatiskt något värde i den. Det ska samtidigt mycket till om en studie ska räcka till för att ge någon definitiv slutsats. Om du vill använda vetenskapliga studier som del i din argumentation, bör det minsta man kan begära vara att du på sedvanligt vis bygger upp din argumentation stödd i en serie studier med tydlig koherens.

Vad är det som jag inte svarar på? Om du tänker på vattenagamer och tropiska djur, så skrev jag ju här ovanför att jag inte ser relevansen till den tidigare diskussionen.

Jag ser ärligt talat inte var det skulle huggas heller?

Jag såg att jag hade missat att du svarat och att jag hade formulerat mej dåligt. (jag skriver som jag pratar)

Tryckte på raderaknappen men ändå fanns det kvar utav någon anledning

Ja det såg lite ogenomtänkt ut.

Jag började svara på ditt inlägg, varpå jag var tvungen att ta en paus för att lägga barn.

Jag läste det här dokumentet i samband med att jag började titta på den här tråden. Den finns refererad ganska tidigt i tråden (länken var bruten, men det var lätt att hitta dokumentet).

Vad är det som du anser är viktigt?
(Du bör alltså med egna ord skriva vad det är du anser är viktigt och hänvisa till texten. Texten är för övrigt inte ointressant)

Jag har två saker jag skulle vilja tillägga i disskutionen. 

1. Reptiler förstår inte att det är för kallt, för torrt eller något sådant utanför sitt terrarium och därmed inte förstår att det är skadligt för dom. Men vissa är ändå nyfikna och krafsr på glaset, men hur som helst så fattar inte dom själva att dom tar skada (på sättet fredriko nämner på sida 3) av det.

2. Vi människor är varmblodiga och har även uppfunnit kläder. Därför kan vi ta oss till sydpolen m.m. Om vi tar en dabbagam som exempel så lever den jättevarmt och kan inte komma ut i det som vi tycker är lagom temp. men för dabbagamn är "människotemp" som sydpolen är för oss. Men reptilen har INTE uppfunnit kläder och är växelvarm till skillnad från oss. Om vi istället tar Pilgift som exempel så lever den ju i typ rumstemperatiur men har det väldigt fuktigt. Vi människor kan ta oss till saharaöknen för vi har uppfunnit vattenlaskor. Men det som är vanlig fuktighet för oss är för pilgiftgrodan som Saharaöknen är för oss. Pilgift ska dessutom vara fuktiga över hela kroppen.

Och givetvis, hde vi kommit till sydpolen och både varit klädlösa och växelvarma hade ju vi inte klarat oss så bra, samma om vi var på sahara utan vattenflaskor och varit växelvarma.

tvåan var mycket svår att formulera, men jag hoppas ni förstår min poäng.

Intressant tråd att läsa i.. Själv hanterar jag inte min Olga mer än nödvändigt. som när jag ska "storstäda" terrariet så hon behöver flytta ut en stund. Dels tror jag att hon har det bäst där inne och dels accepterar hon att jag tar i henne men hon gillar det inte något vidare. Visst är hon nyfiken och vill kika ut när jag öppnar för att ge henne mat etc men hon ångrar sig snabbt när det innebär att jag ska hålla i henne. Alltså lyssnar jag på mitt djur och hon går att hantera men hon är inte så förtjust i det.. Därför håller jag det på ett minimum.

Mycket intressant tråd att läsa i... Själv hanterar jag inte Yoshi med undantag för t.ex när ska städa terrariet. Jag hanterade henne mer innan men nu håller jag till ett minimum. Hon är superlugn men hon trivs nog bäst inne i sitt terrarium.

ALLA som skrivit i tråden har sina djur av egosistiska skäl. Känslomässiga skäl. Människan håller husdjur för att vi känner för det. Vill det alltså. Frivilligt. Inte för att vi gör djuren en tjänst. Om man har en 1.5-meter lång varan, som man vill sköta om på ett bra sätt, behöver man ibland göra en okulär besiktning av djuret, vare sig det (djuret) vill eller inte. Självklart är det då bättre om djuret har blivit tränat att kunna acceptera närhet till sin ägare. Det gör att en undersökning av öms, fästing och annat skit, görs med mindre stress. Så, gällande alla mina pilgiftsgrodor hanterar jag dem i princip aldrig. Det är inte för de är giftiga, för det är de inte, men för att de bara skulle hoppa ner på golvet och in bakom en dammig hylla=förödande. För mig styr alltså praktiska saker. Skäggisar kommer självmant upp på händer och ben och om de väljer det för att de är så sjukt stressade, så kan jag leva med det. 

Gällande alla referenser till diverser skrivelser kring djurs stress av mer eller mindre relevanta skäl (alla handlade inte alls om hantering utan om felaktig hållning) som tas upp i trådskaparens första inlägg, blir inte skäggisen mindre stressad av att dessa texter är författade. Det förändrar inget alls. Man behöver iakta försiktighet och "läsa" sitt djur och se hur det reagerar på olika sorters interaktion. Om djuret verkar finna sig, kanske det fungerar. Att ha en allmän princip om att det är fel och onaturligt, är en väldigt märklig ståndpunkt om det är en djurägare som har synen. Ett liv i fångenskap är nämligen inte heller naturligt, utan i grunden fel. Denna tråd handlar alltså om att ha fel eller mer fel. Om man har den principella synen alltså. Det har inte jag. Vi har djur för vi kan och vill. Mer ädla än så är inte våra skäl. 

Det var mina två öre.