Nygammal kombo för framtiden

Jag har inte skrivit något här på länge, så kanske kan det vara dags att bidra med något positivt och roligt (tycker jag). Jag är visserligen en gammal gubbe i den här församlingen, med omkring 45-50 års erfarenhet av ormar i terrarium, men framtidsplaner har jag ändå :)

Jag har bestämt mig för att skifta inriktning litegrann i mitt snokhållande och slutar helt med mjölksnokarna och de vanliga kungssnokarna ur getulakomplexet, trots att de är mycket tacksamma att hålla och föda upp, men … jag har hela tiden varit tvungen att sälja av avelsdjuren när de vuxit sig för stora för att få plats i mina burkar. Jag har ett litet terrarierum och kan inte utöka vare sig terrariernas antal eller storlekar, så jag försöker istället inrikta mig på arter jag kan ha utan att de växer ur burkarna.

Under några år födde jag upp Tarahumara (Chihuahua) bergskungssnok, men tröttnade när jag under en säsong förlorade en hel kull för att de inte ville börja äta. Jag sålde mina två avelspar, men redan efter ett år ångrade jag mig och köpte tillbaka min sist uppfödda hona tillsammans med en tysk hane.

Honan funkade dåligt och till slut dog hon, men hanen frodas och är nu vid fem års ålder en stadig bit som jag får hålla på diet för att han inte ska bli fet. Förra året köpte jag två juvenila honor och de fungerar fint. Jag ska dessutom ta hem tre nya juveniler (1.2) från USA innan året är slut. Jag avser med andra ord att återuppta den hör arten som nygammalt uppfödningsprojekt :)



Detta är min Tarahumarahane, eller om man så vill Chihuahuahane (Lampropeltis pyromelana knoblochi)





Detta är en av de två juvenila knobbar jag köpte av Micke Lundberg i november 2015, fadern till de här små är en hane som jag tidigare hade. De tre nya jag bokat från USA har jag ännu inga bilder på, men det roliga med dem är att det är jag som har fött upp pappan till dem ;)

Den andra arten i min nya plan är variabel kungssnok (Lampropeltis mexicana thayeri), som namnet antyder den mest varierande inom hela släktet kungssnokar med i huvudsak tre olika grundformer - Leonis phase, milksnake phase och så den helsvarta varianten, ej att förväxla med svart mexikansk kungssnok (Lampropeltis getula nigrita).

Svarta ormar är något som jag vet att många är tokfascinerade av, men de tilltalar inte mig lika mycket, så den varianten hoppar jag över, men de andra två tänker jag köra igång med så snart de individer jag har är produktionsklara, gissningsvis 2017 eller möjligen 2018. Leonis phase har oerhört många grundfärgsvariabler, från grå, olivgrön, gul och orange. Jag har initialt snöat in på den orange och redan 2010 köpte jag en hane från Danmark. Jag hade en hona sedan tidigare med ljusgul grundfärg, men den visade sig senare vara en hane och när den dessutom förlorade sin ljusgula färg och blev ljust olivgrön-grå istället, beslöt jag att sälja iväg den.



Detta är min sexåriga Leonishane (bilden tagen av min kompis Pehr Eklund).




Detta är min Leonishona, född 2014 och uppfödd av Michael Heyduk i Tyskland.

När det gäller den andra varianten, "milksnake phase", finns två grundfärgsvariabler, en med ljus bottenfärg och en med mörk dito. Vissa menar att den med ljus grundfärg egentligen bara är en bredbandad Leonis och det är väl ingen som egentligen kan motsäga det, men jag har i alla fall en mörk hane och en ljus hona. Min plan är att lägga ihop dem när honan är stor nog.



Detta är min "milksnake phase"-hane. Han är född 2010 och uppfödd av Taisto Lundén.





Honan är född 2014 och uppfödare är Michael Heyduk i Tyskland.


De här djuren blir inte tokstora och jag kommer att kunna husera dem även som äldre, så jag ser mycket fram emot när jag kan börja producera ungar av dessa fantastiskt fina djur. Thayeri är dessutom såvitt min erfarenhet har visat, den av de tre underarterna av Lampropeltis mexicana som generellt krånglar minst när det gäller att få igång på musdiet, många av de här bergslevande kungssnokarna är annars utpräglade ödlejägare, särskilt som juveniler.

En detalj som många missar när det gäller uppfödning av höghöjdsarter, är att de parar sig tidigt precis i snösmältningen, vilket innebär att när man väl tar upp dem ur vintervilan, kan det vara för sent att lägga ihop dem för parning. Därför ska paren alltid övervintras tillsammans. Minst 90 dagars övervintringsperiod effektiv tid är av stor vikt för att honans ovulering och hanens spermaproduktion ska fungera problemfritt. Jag har tur som har ett garageförråd där temperaturen på vintern ligger mellan 8 och 10 grader, perfekt temperaturförhållanden för att vintervila de här ormarna :)

Ett viktigt undantag i min nya regim är förstås "Röde Orm", min sanslöst stora sinaloahane (Lampropeltis triangulum sinaloae). Han är 16 år gammal nu, runt 180 cm lång ch väger in mellan 1,8 och 2,0 kg lite beroende på när på säsongen man väger honom. Jag är övertygad om att han är störst i världen av sitt slag och jag har haft funderingar på att få in honom i Guiness rekordbok, men det har visat sig vara rätt svårt att få kontakt med dem om det inte handlar om enskilda personrekord, typ studsa boll på huvudet i 23 timmar och sånt, för alla såna grejer har de formulär, men inget om djur. Om någon har tips på tillvägagångssätt i den här frågan, tar jag gärna emot dem :)

Här kommer en bild på två killar i familjen, min pojke Ludvig och Röde Orm, båda 16 år i år ;)

Två andra ormar finns i mitt terrarierum, mitt par kaliforniska kungssnokar (Lampropeltis californiae). Jag planerar att så småningom fasa ut dem också ur min samling, men jag vill ta åtminstone en kull på dem och hittills har det inte lyckats. Förra året la honan nägra slugs och ett par ägg som inte gick fram, men i år har hon inte lagt något alls.

Min hane är född 2009 och han är född här hemma. Efter förra årets ihopsläpp slutade han att äta och under lång tid gick det inte att få i honom någonting. Efter vintervilan i våras fortsatte problemen, men jag lyckades få honom att ta pinkies och köpte på mig råttpinkies för att det skulle bli lite "massa". När jag släppte ihop för parning blev det dock annat, för plötsligt började han att tävla med honan om maten och jag insåg att det bästa sättet att få honom att äta är att låta paret gå ihop, så i år har de gått tillsammans. Allt är frid och fröjd, han äter och verkar trivas med tillvaron. Det enda felet är att det inte har blivit några ägg.



Detta är hanen i april 2015 efter sex månader av svält om man inkluderar tre månaders vintervila. Idag är han i bättre hull efter att ha gått ihop med honan och tävlat om maten under hela 2016.




Honan från Falun

Härlig läsning hoppas dina planer går vägen

De är lite lustiga Lampisarna när de ska välja viloplats, så trångt som möjligt ska det vara.

Dagsfärska bilder på mina två ettåriga knoblochi-honor.

Verkligen fina bilder och underhållande läsning. Tror du inte att du kommer att sakna att ha Kaliforniska kungssnokar? Jag tycker att min är grymt fascinerande att bara sitta och titta på. Dessutom är de så vackra i färgerna.

Ps. På tal om "matstrejkandet". Min har fortfarande inte ätit. Det är 2 månader nu. Den kommer fram och luktar lite på maten, men glider sedan bara vidare. Dock är den pigg och aktiv i terrariet. 

Jo kanske kommer jag att sakna de kaliforniska, men de blir för stora för mitt terrarierum, jag har svårt att få till utrymme nog åt dem. Jag började dessutom med dem 1980 eller 1981, så jag har ju haft dem ett tag ;)

Har du testat att ge din kali "smågodis"? Det funkar ibland att locka igång dem så och sedan ökar man på storleken lite vid varje matning tills man är tillbaka.

Det var ingen dum idé! Det ska jag pröva. Jag har mindre möss också som jag ger till pyromelanan.