Jag vill skriva om bottenmaterial sett ur min synpunkt.
Detta är min personliga åsikt och det är så här jag gör.
Jag har ett antal större ödlor, ni som följer min blogg vet vem Zeldah är.
Min lilla gröna leguanhona som jag köpte på Lidköpingsmässan i våras.
Just nu sitter hon på min axel medans jag skriver. Hon har blivit riktigt tam och klättrar fram och tillbaka på mej och helst av allt så vill hon sitta högst upp på mitt huvud. Hon springer runt lite, sitter i fönstret en stund för att sedan komma tillbaka och klättra upp på min axel.
Leguanen är ett solitärt djur och accepterar som regel endast en ägare. Den tyr sej inte till oss, den accepterar.
En viss skillnad.
Zavannah, min stora röda leguanhona har inte piggnat till ännu i dag. Hon är dessutom i öms och då vill hon gärna bli lite seg.
Ztigh, vattenagamen ligger på sin hylla i hallfönstret med värmematta och uvb-ljus.
Jag har valt att låta mina större ödlor få vistas utanför sina terrarier ett antal timmar per dag.
Jag har gallerdörr mellan köket där jag just nu sitter, och hallen.
Jag har aldrig två ödlor ute i samma rum på samma gång. Dessa är rovdjur och man skall vara försiktig.
Två ödlor kan vid otur bli en.
Jag har en columbiansk teju-hona. Hon heter Abelinah och jag har haft henne sedan hon var 6 månader.
Hon är 19 år i år.
En aktningsvärd ålder för en hona av hennes art.
Dom första åren bestod hennes bottenmaterial i terrariet av fuktig urkramad torv. Hälften av bottenytan var något torrare med gott om klättermöjligheter då dessa ödlor är utmärkta klättrare.
Hon fick efterhand återkommande hudinfektioner i samband med öms.(Hon åt även av bottenmaterialet med ideliga förstoppningar som följd.)
Hon fick infektioner runt nosen, kloaken och på framtassarna. Jag tvättade och smorde och baddade.
Utan resultat.
Jag vill ochså påpeka att hon inte lider av några bristsjukdomar, eftersom detta ibland kan vara en orsak till att vissa djur äter av sitt bottenmaterial.
Jag hade fått lära mej att dessa ödlor gräver mycket, så något annat bottenmaterial fanns inte i mina tankar.(Dock har jag inte en enda gång under alla dessa år oavsett bottenmaterial sett att hon har grävt.
Habitatet hos columbiansk teju är ytterst varierande och beteendet varierar beroende på vilket habitat djuret urprungligen kommer ifrån. Våra reptiler i fångenskap är inte domnesticerade och detta i sin tur innebär att det ursprungliga beteendet alltså finns kvar hos djuret.
Abelinah nös mycket, ibland många gånger per timme.
Detta hördes i rummet där vi vistades, klart och tydligt.
Så kom jag i samspråk med en kille från USA. "Ja men det förstår du väl själv, sa han. Dessa ödlor klarar inte av för mycket fukt i sina terrarier. Håller du henne på det viset så får du det här resultatet. Byt till tidningspapper, annars kommer hon inte att bli långlivad."
Jag vände mej till veterinär, men han hade inget råd att ge mej alls utöver att jag borde ge henne en penicillinkur. Detta gjorde jag inte.
Efter mycket funderande så bytte jag till tidningspapper. Två veckor senare var alla symptom borta, även nysandet. Hon har varit kärnfrisk sen dess.
Jag har även en taggsvansvaran som heter Thurizaz, han är 11 år i år och jag har haft honom sedan han var 6 veckor.
Thurizaz tål inte sand eller torv i sitt terrarium. Jag har hållit honom på detta bottenmaterial.
Ögonen rann ständigt och det rann dessutom ur nosen.
Jag vill poängtera att jag har god ventilation i mina terrarier.
Penicillin sa veterinären.
Jag sa nej till det och åkte hem och bytte bottenmaterial till tidningspapper.
Efter två dagar märktes en förbättring och efter det så har han aldrig haft några problem. Detta var för 10 år sedan.
Jag har tjocksvansgeckos, flera stycken.Jag skall berätta lite om den ena av dom. Dumleh (Jag vet, det är ett jättelöjligt namn och honan heter ju givetvis Humleh:)
Dumleh kom till mej för 13 år sedan. Hans ägare brukade roa sej med att släppa ut honom på golvet när han hade druckit sprit och jaga honom med en flugsmälla.
Han var en hysterisk ödla som bet hejdlöst omkring sej. Det gick enbart att ta i honom med tjocka handskar.
I dag är han en fullt fungerande individ. Helt hanterbar utan handskar och så fort jag sträcker in handen i terrariet så slickar han på mej och sedan klättrar han upp på handen.
Det är enbart jag som får ta i honom, om någon annan gör det så biter han direkt. Dumleh litar inte på någon annan.
Dessa små djur har en förvånansvärd form av intelligens och ser och känner skillnad på olika människor.
Dom har ochså hjärnkapacitet till att memorera saker som går utanför deras instinkt.
Två av mina tjocksvansgeckos, däribland Dumleh äter bottenmaterial så som sand och torv.
Mina försök med grävbart bottenmaterial till dessa ödlor har varje gång avslutats med långvarig förstoppning.
Dessa ödlor har tidningspapper som bottenmaterial och två burkar med ständigt, rejält fuktigt hushållspapper som dom gräver i ibland. Detta materialet äter dom inte.
Men det finns dom ödlor som gör det så man måste vara uppmärksam. Förstoppning är problematiskt.
Då jag håller mina djur på ett "annorlunda" sätt så vill jag påpeka att jag lägger ner mycket tid på mina djur och detta har jag alltid gjort.
Tidningspapper byts med en intervall på en till en och en halv vecka i dom terrarier där detta material finns. Hos vissa ödlor byts det varje dag. Jag har en form av rullande schema för att få det hela att fungera.
Jag täcker mitt tidningspapper på botten av terrariet med stenar, större barkbitar och grenar.
Man lär sej att använda sin fantasi på ett annat sätt än vad som är den gängse regeln.
Till er som ännu inte känner till mej så vill jag säja gå gärna in i mitt galleri här på TD och titta på mina djur.
Dom är min stolthet och min glädje.
MVH Zuzanne/Chlamydosaurus
Kunde inte slutföra åtgärden eftersom du har blivit utloggad.