Rent allmänt när det gäller avel av reptiler i fångenskap, tror jag att flera andra faktorer kan vara mycket allvarliga eller rentav farliga, utöver inavel och svag genetisk spridning. Jag är övertygad om att det faktum att man exempelvis avlar enbart på färg, är minst lika "farligt" som inavel, eftersom det innebär att man avlar på i stort sett vilket djur som helst bara det har rätt färg och därmed är alla naturliga avelskvaliteter satta ur spel.
Det är också så att vi kämpar för att få 100% av alla reptiler som föds till vuxen storlek och någon urskillning sker inte när det gäller vilka djur man avlar på. Det innebär per automatik att man slår ut alla faktorer som gäller naturligt och konsekvensen blir att populationen blir alltmer genetiskt utarmad och biologiskt dysfunktionell ju längre tiden går.
Det är så klart svårt att låta bli att värna sina djur och jag menar inte att man ska ha ihjäl svagare avkomma, men man kanske kommer till en punkt när inställningen till hur man väljer avelsdjur måste förändras. Som det är nu är det alltid så när man läser exempelvis säljannonser, att det står; "vuxet djur klar för avel" oavsett vilken bakgrund och vilken fysisk status djuret har. Så kan man inte fortsätta i evighet.
Jag har sysslat med den här hobbyn i snart ett halvt sekel och jag har med åren blivit mycket krass i sådana här avseenden. Till exempel tvångsmatar jag aldrig en juvenil som inte startar av sig själv. Vill den inte börja äta själv utgår jag ifrån att i naturen går en sådan individ under och då var det helt enkelt inte meningen att just den skulle gå fram. Den får leva om den klarar sig, men jag avlar absolut inte på en sådan individ. Jag säljer inte heller sådana djur, men ibland skänker jag bort ett sådant djur om det har bättrat sin inställning till mat och om den jag ger ormen till inte har något intresse av att avla eller ens ha flera individer av samma art.
Inte heller låter jag en orm gå in i avel som under sin levnadstid ätit dåligt eller oregelbundet och därför haft svårt att uppnå erforderlig vikt för reproduktion, oavsett om det är hona eller hane, eftersom risken är stor att eventuell avkomma för den dåliga ätresponsen vidare. Ormar (kungssnokar) som inte uppnått acceptabel vikt för arten inom 4 år tar jag inte heller in i reproduktion.
Vi förändrar redan genom att undanröja alla naturliga strapatser som vilda djur tvingas klara och genom att erbjuda föda mellan tre och tio gånger oftare än de finner föda i naturen, reptilernas fysiska status i sådan utsträckning att kanske inga av våra terrarieuppfödda reptiler egentligen duger till avel. Det har vi ingen möjlighet att förändra, men ett bättre och tydligare urval för vilka djur vi avlar på tror jag måste till ganska snart, särskilt för de arter som är på modet, annars är jag alldeles övertygad om att en total kollaps av terrariepopulationen väntar bakom hörnet.