Min uppfattning är att de har viss känsla för när det blir för varmt. Ytterst sällan finner man reptiler som solar öppet mitt på ljusa dagen under Australiens varmaste period.
Tid spelar absolut in i ekvationen. Viss Infraröd strålning, osäker på vilken våglängd, tränger djupare in i vävnaden än annan infraröd strålning. Om jag inte missminner mig så är det den mer penetrerande strålningen som eftersöks av reptiler. Den tar troligtvis längre tid att värma djuret.
Brännskador kan förmodligen då uppkomma bla när djuret ligger en längre tid under eller på en värmekälla som värmer djurets yta mer intensivt innan värmen når djurets inre.
Extremfallet av detta, med betong på EXTREM, som jag förstår det, skulle vara en lägereld eller en spishäll. Att hålla handen en bit ovanför ger en strålningsvärme som skulle vara mer genomträngande i vävnaden. Men lägger man handen på hällen eller i elden som bränns den omedelbart innan man uppnår samma djupa värmekänsla som med strålningsvärmen.
Det är min teori.
Värme kommer inte underifrån är en sanning med modifikation. Objekt som värms upp under dagen via en strålningsvärme/våglängd "lagrar" den värmen under dagen för att sedan avge den värmen och så småningom framåt kväll och natt bli det varmaste objektet i omgivningen. En sten eller en asfaltsväg är nu den primära värmestrålningskällan och upplevs komma underifrån. En värmematta eller värmekabel är ett av flera sätt att efterlikna detta. De har dock sina fördelar men även begränsningar och nackdelar.
Ett alternativ och möjligtvis mer naturligt sätt kan vara att ha solplatsen över större stenar som likt naturen "lagrar" strålningsvärme under dagen för att sedan avge den värmen under natten. Liknande effekt kan åstadkommas med både värmemattor/värmekablar och lite fantasi.
Oavsett metod så bör källorna kontrolleras av en dimmer eller ännu hellre en digital termostat.
Mvh
Niklas