Uppfödning och försäljning av CITESlistade djur

 Hmm. Du skriver ju själv att det krävs godtagbara papper åtminstone på djuren och föräldradjuren. Om föräldradjuren inte har papper uppfylls inte kraven och ungarna får inte säljas.

Om det hade varit ok att sälja ungar från papperslösa djur hade cites inte haft någon som helst effekt på artskydd som är hela grejen med regelverket.

Mvv
Magnus 

Det är mycket möjligt du har rätt. Jag avvaktar en stund innan jag säger säkert. Jag vill kolla upp några saker först.

Vore intressant att veta vilken person som är/annses sakkunnig att bedöma vilka Cites B djur som är vanliga eller ovanliga , tycker det låter väldigt luddigt.... , flera av de där såkallade ovanliga B-listade har ju fötts upp av folk i Sverige under 25-30+ års tid . 

Kan någon hänvisa till lagtext där man kan läsa om distinktionen mellan vanliga och ovanliga? Jag har inte sett detta innan. 

Att en kungspyton av morph som inte finns i naturen inte får riktigt samma uppmärksamhet som naturform av tex pilgiftsgroda är inte på något sätt chockerande. Men i princip gäller reglerna samma. Om vi i förväg försöker att tolka lagarna riskerar vi att hamna i klistret när kontrollinstanser eller myndigheter gör andra bedömningar.

Mvh
Magnus 

Apropå tidigare diskussion:

"Utan dokumentation som bevisar djurets lagliga bakgrund får du inte använda arterna i kommersiella aktiviteter (Rådets förordning (EG) nr 338/97)."

Angående laglig bakgrund:

"Om du ska handla med B-listade arter med ett land utanför EU behöver du ha ett CITES-tillstånd för export utfärdat av Jordbruks­verket. Den som ansöker om tillståndet ska bifoga dokument som bevisar djurens lagliga bakgrund. För handel inom EU behövs inget CITES-intyg med du måste ändå ha dokumentation som bevisar djurens lagliga bakgrund.

Hur du ska bevisa laglig bakgrund för B-listade arter är inte exakt specificerat i reglerna. Beroende på arten och/eller exemplaret och dess ursprung ställs olika krav på vilka dokument som behövs för att styrka exemplarets lagliga bakgrund. För arter som har sitt ursprung i EU, är lätt­förökade och förekommer i stor utsträckning inom handeln kan det vara tillräckligt med endast ett härstamnings­bevis (uppfödar­bevis) eller ett motsvarande dokument.

/.../

För arter som är sällsynta, svåra att föröka i fången­skap eller som omfattas av handels- eller export­förbud i ursprungs­landet, krävs mer information för att bevisa laglig bakgrund."

Vad som är "mer information är inte specificerat i texten.

jordbruksverket.se/djur/hotade-djur-och-produkter-av-hotade-djur---cites/allmant-om-hotade-djur-och-produkter-av-hotade-djur---citesh-AochBlistadeartermastehalagligbakgrund

Det är inte samma krav gällande dokumentation på alla B-listade arter, även om lagtexten inte gör någon skillnad på dem. Det är lite det som är problemet. Det handlar inte heller om att ”vi” ska tolka lagarna, det gör domstolen åt oss. Och domstolen har gått helt på det som jordbruksverket säger. Och även om lagen behandlar olika B-listade arter likadant, så har jordbruksverket bestämt sig för att inte göra det. Och det måste man förhålla sig till. Även om lagen i princip behandlar arterna likadant. 

Det hela handlar om att jordbruksverket ska övertygas om att exemplaren har förvärvats enlighet med gällande lagstiftning för bevarande av vilda djur och växter” (338/97). Och för att övertygas har jordbruksverket satt upp olika krav för olika B-listade arter. 

Det går inte (så vitt jag vet) att hänvisa till någon direkt lagtext angående distinktionen mellan vanliga och ovanliga arter. Det är därför du inte sett det. Det är helt enkelt jordbruksverket som säger att för att de ska övertygas om djurets lagliga bakgrund, så kommer de ställa olika krav på dokumentation beroende på om djuret är vanligt eller ovanligt. På ovanliga arter ställs det hårdare krav på dokumentationen än för vanliga arter.  Helt enkelt.  

Mer info finns dock att läsa här. Det är ingen lagtext, men det är intressant: eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX%3A52019XC0321(01)&from=EN&fbclid=IwAR0WP3YRnYr_3i81QpKjgZZwzXSkODNieIUtUckZays2Vze47nn5BLvG1EA

I förhör i domstol, samt i förundersökningen, så hänvisar jordbruksverket till en ”databas” där man kan utläsa om en art är vanlig eller ovanlig. Jag vet inte vilken databas de menar, men det KANSKE kan vara denna. speciesplus.net/

Det finns också en hyfsat detaljerad lista i förundersökningen över ganska många arter och huruvida de kan anses som vanliga eller ovanliga. Denna lista är givetvis inte komplett, utan visar bara de djur som förekom i just denna förundersökning.

Vad som kan vara "mer information" kan vara saker som: "import- och exportdokument för att kunna visa hur den kommit in i EU och vart anläggningen där djuren avlats finns” (taget från domen). 

När det gäller för vad som står på jordbruksverkets hemsida så är det för mig helt ointressant. Den informationen ändras hela tiden och det har stått flera olika saker där genom åren. Det intressanta är lagtexter, och i detta fall en färsk dom där man kan utläsa hur lagtexten ska tolkas. DET är intressant.  

MVH

Jag hittar inte något fält i nämnda databas som går att utläsa som ovanlig eller vanlig. Om det krävs prejudicerande domar på samtliga arter för att veta kan det förvisso tolkas som väldigt rättssäkert. Men väldigt svårt att veta för en hobbyist.

Ovanlig eller vanlig blir då en tolkningsfråga och det bör inte vi göra utan det är upp till domstol. Vilket i slutändan innebär att vi inte vet vad som gäller för våra djur. Då är det säkerhetsprincipen som gäller. "Mer information" med andra ord.

Mvh
Magnus 

Tja, letar du efter brister med jordbruksverkets resonemang så finns det mycket att hitta. Du nämner en. Ett annat kan vara att väldigt många (om jag får spekulera så tror jag mer än 90 %) av alla B-listade djur i Sverige numera är olagliga att utföra komersiella aktiviteter med. Dvs tex köpa och sälja. Har man ett djur vars intyg inte lever upp till jordbruksverkets krav så är det att betrakta som papperslöst vilket innebär det artskyddsbrott att köpa eller sälja det. Detta gäller alla djur som har intyg från 1997 och senare. 

Och handen på hjärtat, hur många här har intyg på sina B-listade djur där det finns minst uppgift om föräldradjuren och vem och vart de har avlats, tydliga uppgifter om uppfödaren  och/eller import- och exportdokument för att kunna visa hur den kommit in i EU och vart anläggningen där djuren avlats finns”.

Min gissning är … inte så många?

Men problemet är väl snarare att vi inte vet om våra djur är "vanliga" och endast kräver uppfödarintyg eller om de är "ovanliga" och kräver "mer information". Som medborgare har man en viss skyldighet att känna till vad som gäller, okunskap om lagar och regler är aldrig förmildrande omständigheter. Det känns tufft i detta läget. Även om man vill och försöker göra rätt så är det inte säkert att det håller i domstol. Så då kan man ju fundera på vilka skyldigheter "samhället" har i att informera och vara tydliga? Inget? Det vill jag inte kalla rättssäkert.

Mvh
Magnus 

Ja, det är ett problem. Men betänk att även om arten anses vara ”vanligt”, så krävs ändå mycket dokumentation för att anses godtagbar, och laglig att köpa och sälja. Jag citerar domen nedan:

”Om det är ett ovanligt och hotat djur kommer myndigheten att begära kompletterande uppgifter. Om det är ett vanligt djur kan det räcka att ange föräldradjur”.

”Om en art är väldigt vanlig i handeln krävs endast uppgift om föräldradjur och var och av vem de har avlats. Om det är en ovanlig art krävs definitivt import- och exportdokument för att kunna visa hur den kommit in i EU och vart anläggningen där djuren avlats finns”.


”Över huvud taget accepterar de administrativa myndigheterna något mindre information om djurens bakgrund, när det är fråga om arter där avelsmaterialet är stort inom EU och det finns många av dem. Då anses det inte föreligga ett direkt hot om smuggling”.

 
Från de exempel som nämns i förundersökningen så räknas Kungspyton (iaf morfer?) och Panterkameleont (jag har ingen aning om varför) som arter där jordbruksverket accepterar ” något mindre information om djurens bakgrund”. Men det är absolut inget jag kan garantera. Det är bara vad det verkar. 

Arter som kräver info om föräldradjur etc., dvs ”uppgift om föräldradjur och var och av vem de har avlats”, räknas bla. Taggsvansvaran (Varanus acanthurus), Gila- och skorpiniongiftödlor (Heloderma spp.), Leopardsköldpadda ( Stigmochelys (Geochelone) pardalis), en del dabbagamer (Uromastyx spp.)

Arter som kräver mer information som tex kopia av importtillstånd är till exempel Varanus gilleni och Uromastyx thomasi (en dabbagam).
 

Det är jättebra att man ska ha bra dokumentation på sina djur, men det kan bli ett problem att vanliga arter (som föds upp i Sverige) nu plötsligt blir olagliga att handla med. Och anledningen är INTE att djuren skulle vara smugglade eller vildfångade, utan att de intyg som skrivits för dem inte räcker. Jag har själv B-listade djur uppfödda av en Sveriges största uppfödare av arten i fråga. De får jag inte handla med idag eftersom intygen inte uppfyller ovan krav.

Jag vet att det är mängder av intyg i Sverige som inte lever upp till de kraven. Det är ett problem enligt mig.