HON ÄR HEMMA! :-)
I förmiddags när jag minst anade det (hade kollat femtielva gånger innan...men då hade hon inte "rest" något alls sedan igår) fick jag plötsligt en avisering i mobilen, hon var redo för att hämtas.
Min panikkänsla slog i taket...men samtidigt var jag glad att hon kommit fram så snabbt och inte fastnat någonstans eller så.
Efter att ha förberett för själva "upppackningen och överflyttningen till hennes nya hem" (och samlat mig själv osv.) gick jag iväg mot ombudet (strax efter lunch). Jösses va nervös jag var, haha. När jag väl hade paketet i min hand så förundrades jag över hur otroligt lätt det var och så gick jag sakta hemmåt med henne. Jag försökte intala mig själv på hemvägen att det skulle gå fint och att hon inte var något att vara rädd för...men nervositeten steg ju närmare hem jag kom. Väl hemma höll jag i det närmaste på att gå sönder av nervositet...men sa till mig själv att "jag är redo" och "jag kan göra detta"...och det fanns ju liksom ingen återvändo så det var ju "bara" att få det gjort.
Jag gick in i mitt lilla "akvarie-/terrarierum" och började öppna kartongen hon kom i. När jag öppnat lådan stirrade jag på innehållet en stund (längre än jag vill erkänna, haha) för jag trodde att det blivit något misstag. Allt jag såg var en klump frigolit och lite papper. Tillslut hittade jag att det var en liten bit frigolit fasttejpad på den större delen frigolit... där under var en urgröpning och i den var en plastburk med min lilla dam i.
Jag hade hennes petbox i en större plastlåda med "catchcup" redo osv. bredvid. Öppnade försiktigt burken med skakande händer och placerade den försiktigt i petboxen. Sedan tog jag min kära vän...en längre pincett/tång, haha...och drog försiktigt ut pappret ur burken. Tog bort burken och nu var jag om möjligt ännu mer nervös, var hon vid liv och skulle hon rusa iväg i 180 km i timmen....
Jag började försiktigt dra i pappret/rulla upp pappret med pincetten och såg henne för första gången. Chock nr 1: mycket mindre än jag föreställt mig, tror min fobi hade överdrivit hennes storlek i mitt huvud, chock nr 2: hon rörde lite på sig, haha. Hon var mycket stilla, men vid liv, puh!
Jag tog min nya bästis dvs. en pensel med extra långt skaft :-) och petade försiktigt på henne (nu var paniken på nivån galet hög)...hon gick mycket, mycket sakta av från pappret och stannade sedan. Jag tog ut pappret ut petboxen och stängde locket.
Nu kunde jag börja andas igen, haha. Min lilla dam har anlänt och jag överlevde "uppackningen" och att flytta henne till hennes nya bostad. Det gick t.o.m. betydligt lättare än jag trott innan och hon skötte sig exemplariskt. Tack gode gud (som jag visserligen inte tror på men ehm...ändå) att hon inte rusade runt, det var tillräckligt med spänning för mig detta, haha.
"VICTORY!" :-)
Araknofobikern har nu fått hem sin första spindel (under eftermiddagen) och det gick över förväntan! Jag är så lättad! So far, so good :-)