Diskussion om hantering

Lancehead skrev:
”Min erfarenhet sträcker sig till några kungspyton som vänner haft och så Anna förstås (anacondan). Hon hade mer än 20 kvadratmeter land och ännu mer yta med vatten att röra sig på, men låg ändå alltid på ett och samma ställe. Om hon lämnade sin plats så fick hon en spädgris(ingen av de 8 anakondor som fanns på Universeum under tiden jag arbetade där som djurvårdare åt gris. Det var råttor och kaniner som gällde), sen kröp hon tillbaka till samma ställe och la sig igen. Hon var nog lite övermatad( nej ingen av anakondorna var övermatade. Snarare tvärt om. Vi hade stora problem med att få dom att äta i anläggningen och därför byggdes senare ett nytt hägn), dryga 5 meter (ingen av anakondorna var ens i närheten av 5 meter vid den tidpunkten och troligtvis inte senare heller. Sista gången jag mätte ”Anna” var hon inte ens 4m). Med det jag vet idag ( Vad vet du idag som inte jag, Nilsson, Andren och Runsten visste då?) så skulle jag sagt åt skötare att vänta med maten några veckor efter att hon börjat att röra sig.

Anna hanterades aldrig någonsin ( Jo då. Vid veterinärundersökningar och städning i hägn och terrarium hanterades alla Universeum ormar) och bet aldrig (Även här har du fel)”
/Johan Söderström djurvårdare på Universeum 2001-2010

Jonas_ skrev:
Jag har både dotter och flertalet pytonormar, funkar hur bra som helst skulle jag säga :) Dom bor självklart inte tillsammans, vistas aldrig ensamma med varandra och när dom största ska äta får hon hålla extra avstånd. Man får ju använda ett sunt förnuft och kombinera det med kunskap, erfarenheter osv...

Jag har läst tråden och dina inlägg Roger julin. Jag respekterar definitivt din åsikt men jag är av en annan uppfattning vad gäller hantera stora kramormar lugna eller vad man nu ska säga :) Antar det är en burmesisk tigerpyton du nämner? Dom är ju ofta superlugna (sävliga) av naturen, att hantera en exempelvis Ametistpyton är ju en annan femma :) Men jag respekterar som sagt din åsikt och dina personliga erfarenheter, men jag ser det hela på ett annat sätt. Jag hanterar sällan mina pytonormar, skulle gissa på högst ett par tillfällen per år och individ, max :) Jag tror bestämt på att dom lugnar ner sig med åldern samt en lugn miljö och omgivning samt att när man väl tar ut dom är extremt lugn själv och känner sig väldigt säker på det man ska göra. Jag har haft orm oavbrutet sen -93 och har antagligen haft fler individer än vad jag egentligen skulle haft. Sista 10 åren har jag dock haft ungefär samma individer i ormrummet, förutom enstaka nya och dom kullarna vi tar emellanåt på olika arter. Jag ser mig inte heller som någon expert, absolut inte :D och det är inte meningen att det ska låta så! Men jag har arbetat med många många olika sorters kramormar och individer. Både privat men i perioder även som yrke några år.  

Jag respekterar iofs allas egna åsikter och erfarenheter. För dom skiljer sig alltid åt mellan olika människor, ormar och platsers förutsättningar.

När det gäller humöret på ormar så beror det mycket på arten, men även en hel del på olika individer!!

Ska säga att jag ALLTID matat alla ormar i sina terrarium men under alla dessa år kan jag räkna betten jag fått inuti och utanför terrarierna.. (Om jag räknar bort alla juveniler jag kläckt fram såklart! För dom är av naturen bitska, försvinner ofta första eller andra året..) Visst har jag blivit biten av större kramormar, men sett till antalet gånger jag hållt på med ormar så får dom tillfällena ses som extremt ovanliga, extremt!

Trevlig helg allihopa.. Vare sig ni hanterar era djur i helgen eller ej ;)

 

 

 

 

 

Ett par hanteringsbilder jag hittade på.

 

Kanske bör tillägga för alla er som inte känner mig privat att säkerhetstänket är självklart A och O! Mycket viktigt dom gångerna terrariet till den större kramormen öppnas. Vare sig det gäller matning, vattenbyte, fuktning eller vad som helst. Vi är aldrig ensamma i ormrummet när vi ska öppna terrarium.

Jag litar inte på en enda orm :) Men jag kan läsa många av individerna hemma bra, tycker jag själv iaf. Den dagen du litar på din orm och känner dig alldeles för bekväm, då smäller det ;)

Tropfrog skrev:


Hej Johan. Jag är ingen expert på kramormar, det har jag inte utgett mig för att vara heller. Men jag var en av två som vågade dyka i anacondaträsket (och du vet varför). Det jag försökte säga var att Anna sällan flyttade på sig även om hon hade gott om plats att röra sig på (även om hon var en kramorm). När jag städade i träsket så togs hon aldrig ut ur hänget. Hon var där hela tiden, det vet jag helt säkert, minns tydligt hur hon lämnade sin plats och simmade runt i träsket. Jag fick känna av henne några gånger. Jag har heller aldrig sett henne bli hanterad eller tagen ut ur hänget. Det fanns inga andra anacondor där under tiden jag jobbade där. Men jag hörde att det funnits fler innan. Jag såg henne aldrig äta själv, men jag var med på mötet där det bestämdes att det skulle köpas spädgrisar åt henne. Kanske blev det aldrig av? Jag mätte aldrig själv Anna. Jag skrev 5 meter som en uppskattning, googlade efteråt och GP har skrivit 6 meter. Så jag tänkte att jag inte var helt fel ute. Säger du mindre än 4 meter så tror jag dig, du har mätt. Inte jag, inte heller GP.

Jag var aldrig rädd för att hon skulle bita, jag såg aldrig henne bita och hörde inte heller någon prata om att hon bitit. Så låt mig omformulera mig. Hon bet aldrig någon under tiden jag arbetade där. Jag var där i ett år och talar om mina erfarenheter. Du var där i 10 år. Känns lite förhastat att kalla mig för lögnare, eller?

Tillbaka till ämnet......tror du att Anna hade bitit mindre om hon hade varit hanterad varje dag? Tror du att hon hade mått bättre/ätit bättre om hon hade fått sova i en av djurskötarnas sängar på nätterna?

Mvh
Magnus 

Theraphosa2004 skrev:



Annaconda och sibirisk tiger pyton är 2 skilda ormar, det är som att fråga, tiger pyton eller kobra ? Och att ANNA inte rörde sig, beror nog på att hon var så övermatad så hon inte orka röra sig, därför du/ni inte blev bitna. Grön Annaconda, eller Annacondor är aggresiva av sin natur, men ger man dom jätte mycket mat, då orkar dom knappt röra sig. Det kan inte i heller vara en vacker orm, matar man dom för mycket, då får man en orm med stor kropp och litet huvud, dvs kroppen växer fortare än deras skalle, det resulterar i en skitful orm. Enligt mig ser det för jäkligt ut. Och för att svara på din fråga, hade jag gjort samma idag, haft Lennart i sängen nej, som jag skrev innan 

Tropfrog skrev:



Nja, nu sa jag att Anna kanske var övermatad. Johan som är ormexpert och som arbetat med henne i nästan 10 år säger att hon definitivt inte var det. Jag har inget annat val än att lite på experten. Det året jag arbetade där så såg jag åtminstone inga tecken på att hon skulle fått för lite mat. Ful och för litet huvud känner jag inte heller igen. Men som sagt, det är inte jag som är experten.

Att jag la mig i diskussionen var för att jag ansåg att uttalandet om att kramormar rör sig över stora områden var delvis osann. De flesta kramormar rör sig mycket lite och sällan om de har tillräckligt med mat där de befinner sig. Ursäkta utsvävningar om mina erfarenheter som visserligen är större än gemene man, men helt klart blygsamma jämfört med de flesta här på forat.

Jag har bara egen erfarenhet av pilgiftsgrodor och dvärggeckos i 3 olika omgångar spridda över 3 olika decennier. Jag har aldrig hanterat ett terrariedjur förutom "klappormarna" på universeum. Jag har själv inga behov av att hantera mina djur och jag tror inte att djuren har det behovet heller.

Mvh
Magnus

Fredriko skrev:

Själv har jag enbart amfibier och giftiga djur. Så mitt hanterande ligger på ett minimum. Amfibier bör ALDRIG hanteras om det inte är absolut nödvändigt pga av deras ömtåliga skinn och giftiga djur hanteras lika lite av självklara anledningar. Mår mina djur sämre än de djur som ofta tas ut av sina ägare för att vänja vid hantering? Absolut inte. Högst troligtvis mår de bättre och kommer antagligen leva längre också.

 

Att göra djuret ”handtamt” för att lättare kunna ta med det till hantering köper jag inte. De flesta herptiler kanske gör en tripp till veterinären 1-3 gånger i sitt liv, förhoppningsvis ingen alls, och på ett liv som varar kanske 15 år så är det helt enkelt inte värt det (om det ens är möjligt). Jämför själva: Hantera din ödla 3 gånger på de få veterinärbesök du kommer göra eller hantera din ödla en gång om dagen i 15 år för att vänja den vid dessa tre tillfällen. Vilket tror ni gör mest skada/stressar mest? Dessutom är ett vanligt skäl att en herptil hamnar hos veterinären att njurar brakar ihop och ett skäl till att njurarna brakar ihop beror på att djuret varit för mycket utanför sitt terrarium (vid till exempel onödig hantering). Helt ärligt så är de flesta herpriler endast en gång hos veterinären och det är för avlivning. Tragiskt med sant. Handen på hjärtat, är ni så ofta hos veterinären att det är befogat att vänja den vid det? Är ni så ofta där så bör ni först och främst fundera över er djurhållning snarare om er ödla tycker om hantering.

 

Anledningen till att djurens njurar skadas vid hantering är att man av uppenbara skäl måste ta ut djuret ut terrariet när man skall hantera det. De flesta djur som vi har kräver en bestämd luftfuktighet, temperatur etc., oftast helt annorlunda än vad vi har i lägenheten. Att hamna utanför denna omgivning på kontinuerlig basis kommer skada djurets inre organ och då vanligen njurar men också lever och lungor. Detta syns inte på ödlan i hanteringsögonblicket men så blir det tyvärr i längden. Jämför med en fisk som hamnar utanför sitt akvarie. Den skadas ganska uppenbart med en gång. Det tar längre tid för en herptil att ta skada av att v ara utanför sitt terrarium men principen är densamma. Du har ödlan i ett terrarium av en anledning. Låt den vara där också då.

 

Sen skall man tänka på att tar man ut ödlan i 10 minuter så ändras ödlans miljön längre tid än så. I många fall så sjunker temperaturen men framförallt luftfuktigheten så fort du öppnat terrariet. Beroende på hur du löst dessa parametrar så kan det ta upp till en timme innan luftfuktigheten i terrariet är tillbaka på det som djuret vill ha. Då har ödlan gått över en timme i fel miljö och sånt sliter på kroppen i längden.

 

Det är ofta nybörjare som propagerar för att det gynnar djuren att hanteras. Det är intressant tycker jag. Har en person hållit på några år så kan jag lova dig att den personen har på olika sätt lärt sig (genom observationer, erfarenhet, litteratur) att hantering är något som bör undvikas. För vissa djur är det direkt livsavgörande (amfibier) medan andra bara är högst olämpligt (giftiga djur). Övriga herptiler bör dock låtas vara i sina terrarium och betraktas som de displaydjur de är. Om en ödla inte trivs i sitt terrarium så bör man fundera på varför. Är det för litet? Fel inredning? Fel miljö? Sen tror jag att det finns arter som lämpar sig sämre för fångenskap men det har jag inga belägg för.

 

Om ditt djur försöker ta ut sig ur sitt terrarium så bör du fundera på två saker:

 

Tolkar jag djurets beteende rätt?

Är det något fel i djurets miljö?

 

Just det med att tolka beteendet är viktigt. Många ödlor har ett beteende som en nybörjare kan tolka som njutning eller att den helt enkelt vill komma ut ur terrariet. Detta är dock fel och kan istället vara ett tecken på just stress. En stress som kan leda till skador på inre organ som i längden kan orsaka ett veterinärbesök. Så istället för att vänja era djur inför ett veterinärbesök så tycker jag ni skall arbeta på att undvika det istället. Och att dra ned på hantering till enbart det nödvändiga är ett bra sätt att undvika besök hos veterinären.

Märk nu också att jag inte lägger någon värdering i hantering som är ”nödvändig”. Alltså hantering vid städning etc. Då måste man hantera djuret (oftast). Jag pratar mer om den hantering som vissa gör för att ”djuret vill det” eller för ”att mitt djur mår bättre av det”. Den hanteringen menar jag på är skadlig och missriktad välvilja.

Danne72 skrev:
Om ödlan kommer ut ur terrariet så sjunker inte luftfuktigheten så mycket för det är ju klart man stänger dörren och bevarar värme och fuktighet det är ganska enkelt att förstå tycker jag.

Tropfrog skrev:



Vad spelar det för roll vad det är för luftfuktighet i terrariet när djuret inte är i det?

Mvh
Magnus