Tack snälla. :) Jag måste säga att jag verkligen håller med, även om de normala är grymma så gör både tiger och sunfire sitt. ;)
Det märks tydlig skillnad i aktivitet mellan de stora och dvärgarna, men när det gäller att hantera ormarna så är det mest vikten som gör det klurigare med de stora. De blir rejält tunga även om nätpyton är relativt slanka och de är rikigt riktigt starka! Efter några generationer i fångenskap är tempramentet riktigt fint och de är allt som oftast lugna av sig.
Selayar är en ö med sin egen lokalitet. Nätpyton från Selayar räknas till och med av vissa som en underart, men om jag förstått det korrekt så har det aldrig riktigt helt accepterats. Om det är en underart har den kallats
Python reticulatus saputrai och de landar vanligen på runt 4 meter, kanske under. De är grymt snygga i mönster och färger! Jag vet tyvärr inte om de skilljer i beteende på något vis, men skulle gissa att de är mittemellan fastlands- och superdvärglokaliteter i aktivitet.
Jag fick lära mig lite nytt precis också, tydligen finns den en artikel publicerad i år som vill ändra om hela pyton-/boasytematiken (Reynolds
et al., 2014). Det verkar rätt pålitligt, men har ju såklart inte hunnit testats mer och accepterats av alla än. Men i den studien i alla fall namnges nätpyton som
Malayopython reticulatus och exemplar från Selayar placeras som underart med namnet
Malayopython reticulatus saputrai. Även exemplar från Jampea får här underartsstatus (som även tidigare förslagits) och kallas
Malayopython reticulatus jampeanus.
Reynolds, R.G., Niemiller, M.L., Revell, L.J., 2014. Toward a Tree-of-Life for the boas and pythons: Multilocus species-level phylogeny with unprecedented taxon sampling.
Molecular Phylogenetics and Evolution 71, 201-213.
PDF:
faculty.umb.edu/liam.revell/pdfs/Reynolds_etal_2014.MPE.pdf/Andreas Calais