Reagerade lite på den här tråden för att det är en diskussion jag själv hamnat i många gånger, som kattuppfödare. Jag håller fullständigt med Jonas_ tidigare kommentar om att "måste det göras så måste de"t, och då gör jag det också. Jag åker INTE till veterinären med en nyfödd/mycket liten kattunge som lider, den ska bort OMEDELBART. En hona kastade en kull en gång, två veckor för tidigt födda - lungorna är inte klara på en kattunge förrän runt en vecka innan planerat datum. Ska de ligga som guldfiskar på torra land och kvävas ihjäl för att jag ska ta mig till en veterinär? Aldrig i livet. Det blev krossad skalle omedelbart. Vissa människor klarar inte att göra sådant, men då ska de heller inte föda upp djur anser jag.
Jag har avlivat och "slagit ihjäl" (i brist på bättre metoder i akutfall) otaliga djur i mitt liv. Jag blir lika ledsen och illa berörd varje gång, men det är inte en chans att jag låter ett djur lida en minut i onödan. Om det finns tid att ta sig till veterinär, ja, då gör jag det där. Men att åka till veterinären med nyfödda kattungar när det är så enkelt att göra det själv och skonar dem (och honan) stress, nej, jag tror inte det. Och i akutfall - alltid - oavsett vilket djur. Jag har ett fett järnrör i bilen - kör jag på ett djur som blir så skadat att det behöver avlivas, ska jag kunna göra det på plats (dock förstår jag att jag troligen inte kan spräcka skallen på en älg tex) och inte behöva vänta på kommunaljägare. Lider djuret gör jag det och skiter fullständigt i vilka konsekvenser det blir för mig. När jag akutavlivar krossar jag helt enkelt huvudet på djuret. Nasty men ibland tvunget.