Gällande tillståndskrav

Det jag sa går lite hand i hand med vad du säger också. Om inte fler skaffar ormar kommer kommunen sällan ha nytta av kunskapen så då tar de den inte till sig. Om det inte skulle vara så att en högre uppsatt kommunpolitiker var reptilhobbyist.
För övrigt, vilken förening är det du syftar på?

Det handlar nog mest om att någon ska ha ork att bråka med kommunen. Jag håll på i nästan 5 år innan Göteborgs kommun insåg att det fanns bättre saker att spendera skattepengar på. Jag hade dock aldrig orkat om jag inte fått hjälp av SHR.

Antingen SHR eller någon av alla mindre föreningar i landet kan säkert hjälpa till i såna här frågor. Eller jag vet att dom gärna hjälper sina medlemmar med såna frågor mot myndigheter osv :) Ensam är oftast inte stark om man ska kriga mot kommunen eller ännu högre instans, tyvärr.

Jag tror också det handlar om att bara någon ska orka dra igång ett förslag, motion eller på annat sätt ändra kommunens regler kring tillstånd av ormar.

I Stockholms kommun krävs det tillstånd för alla ormar. 
Tillståndet är förenat med en del krav på ägaren.
Rymningssäkra burkar, nät över avlopp osv.
Jag tycker att det är bra med tillstånd då det finns en liten chans kanske att det kan få bort en och annan oseriös ormhållare som inte är lämplig att ha ormar. 

Sedan är det en del arter som är helt förbjudna i kommunen. 

Grå trädorm (Thelotornis kirtlandi)
Boomslang (Dispholidus typus)
Västlig diamantskallerorm (Crotalus atrox)
Mojave skallerorm (Crotalus scutulatus)
Tropisk skallerorm (Crotalus durissus)
Pufform (Bitis arietans)
Russels huggorm (Vipera russelli)
Sandrasselhuggorm (Echis carinatus)
Gabonhuggorm (Bitis gobonica)
Noshornshuggorm (Bitis nasicornis)
Samtliga Elapider (kobror, mambor, taipan, havsormar, australiska giftsnokar).


www.stockholm.se/ByggBo/dinbostad/Husdjur/

En oseriös person bryr sig knappast om att söka tillstånd.

Exakt så tillståndskrav av den anledningen är helt meningslöst precis som alla andra anledningar för tillståndskrav på reptil

Det här blir tyvärr ett långt inlägg, men jag hoppas att det också kan räta ut lite frågetecken.

För er som inte känner mig så heter jag Petter Albinson och sitter sedan något tiotal år med i Sveriges herpetologiska riksförenings (SHR) tillståndsgrupp. Gruppen jobbar brett med juridiska frågor som rör hållande av grod- och kräldjur, men merparten av tiden går åt till att ge hjälp och råd till medlemmar som har bekymmer med ormtillstånd.

Det händer faktiskt, även om det är mycket sällsynt, att kommunerna på eget bevåg förbättrar sina regler. Det bästa sättet är dock att göra det som Lancehead (med visst bistånd från oss) gjorde i Göteborg för några år sedan, dvs att söka ett tillstånd som strider mot knasiga kommunala föreskrifter och överklaga så långt det går. Görs det på rätt sätt och med stöd från folk som kan detta så vinner man nästan alltid och då får kommunen ett tydligt bevis på att deras regler står i strid med lagstiftningen. Då brukar de också ändra reglerna. Gävle kommun, som Jonas nämner, var vi i och för sig tvungna att dra till Miljödomstolen två gånger innan de tog till sig det vi försökt förklara i fyra år, först med morot och sedan med piska.

Om någon vill driva ett sådant ärende så får ni gärna kontakta oss. Normalt krävs att man är medlem i någon SHR-ansluten förening för att få hjälp med att skriva överklaganden etc. men viss rådgivning, målnummer på tidigare domar etc. kan vi bidra med även till andra.
Vi är extra intresserade av att komma i kontakt med personer i Stockholms kommun som vill söka tillstånd för någon av arterna på listan som Bullis klistrade in ovan. Den listan har redan prövats och förkastats av Miljödomstolen vid Växjö tingsrätt, men Stockholm vägrar hårdnackat att ändra sig.

Angående ursprungsfrågan så är det som händer om man har ormar utan tillstånd i ett tillståndspliktigt område och blir upptäckt att man anmodas att göra sig av med dem. Vägrar man kommer man förr eller senare att få ett föreläggande med vite. Det betyder att man får betala en (ofta hög) straffavgift om man inte gjort sig av med djuren innan ett preciserat datum. Ett alternativ som fungerar är givetvis att söka tillstånd först när man blir upptäckt.
Med det sagt, så tycker jag på flera sätt att det är en dum väg att gå. Dels är det mycket skönt att ha tillstånd och slippa oroa sig. Dels så löser det inget problem. Om inte så många struntat i att ta fajten så hade vi nog haft bra kommunala regler i hela landet vid det här laget. Till detta kommer givetvis det moraliska...

När det gäller dig, Thaisthetic, så behöver du inget tillstånd (om du är säker på att du bor utanför detaljplan eller liknande). Tillståndskravet gäller BARA "inom områden med detaljplan eller områdesbestämmelser". Citatet är hämtat ur Miljöbalkens nionde kapitel, elfte paragrafen, som är den paragraf som regelverket kring ormhållning lutar sig mot.

Mvh Petter

PS.

För att driva de här frågorna så hårt som vi gör så behöver vi ert stöd. Gå med i en förening!