Klättervägg till asiatisk vattenagam utanför terrariumet

Jag har planer på att fixa en riktig klättervägg till Midas utanför terrariumet då han ändå tillbringar mer tid ute än inne.

Vilka fejkväxter rekommenderas då att ha?
Murgröna har jag redan beställt men är det någon som vet vilka färger som finns i deras naturliga habitat så det blir så "likt naturen" som möjligt för honom?

Den bör ha allt den behöver i sitt terrarium. Utanför terrariumet ska den vara så lite som möjligt. Temperatur och luftfuktigheten ödlan kräver har ni inte ute i lägenheten/huset. 

Reptilen bör inte vistas utanför terrariet ofta. Det är för låg luftfuktighet och temperatur vilket kan leda till många sjukdomar såsom njursvikt. Detta brukar resultera i veterinärbesök och då reptiler är bra på att dölja sjukdomar är det ofta för sent att rädda den. Hälsokoll någon gång i halvåret och mer än så bör den inte hanteras. 

Jag har tydligen mycket kvar att lära trots att jag vuxit upp med dessa djur. Våra ödlor bodde mer eller mindre ute i rummet hela tiden och hanterades dagligen, ofta flera gånger om dagen. 
Hade klätterväggar och allt möjligt i "sitt rum". 
Är det nån som vill länka till nån riktigt bra studie angående detta så att jag kan behandla Midas på absolut bästa sätt?

Studier på enskilda arter i fångenskap är mycket få. Den mesta forskningen görs på djur i naturen med undantag för vissa produktionsdjur.

Åsikten att djur skall ha liknande förutsättningar som de har i naturen är nog ändå allmänrådande hos de flesta som framgångsrikt håller djur i fångenskap. 

Mvh
Magnus 

Finns ett skötselråd för vattenagamer här på terrariedjur.se. Där står allt om bland annat temperatur och luftfuktighet. 

Forskningen och kunskaperna går frammåt, det som var bra för 15 år sen är idiotiskt idag och det vi gör idag är nog ganska korkat om 15 år :-)

Här har du väldigt relevant och relativt ny forskning om saken. 

Detta är en text skriven av Gunnel Anderson, leg veterinär som har specialutbildning i fågel- och reptilsjukdomar

Reptiler har sedan ca tio år tillbaka blivit alltmer vanliga som sällskapsdjur. En del djurägare väljer t ex en landsköldpadda som ett alternativ till pälsdjur ur allergisynpunkt. Andra djurägare fascineras av reptilens uråldriga karaktär och väljer t ex en leguan för dess nästan dinosaurieliknande utseende. Hängivna herpetologer väljer ofta mer sällsynta arter och intresserar sig mycket för försök att få dessa djur att reproducera sig i fångenskap.

Gemensamt för alla dessa olika typer av djur är att en mycket vanlig anledning till insjuknande och dödsfall är njursvikt. Problemet uppmärksammades först i större omfattning hos leguaner. Redan några år efter det stora uppsvinget med reptiler som sällskapsdjur visade det sig att många leguaner drabbades av kronisk njursvikt redan från två till tre års ålder. Kronisk njursvikt är annars en sjukdom som man brukar associera med långt framskriden ålder. Ungefär samtidigt som ett stort antal leguaner insjuknade i njursvikt så hade kunskapen om leguanernas skötsel och utfodring ökat, så den första misstanken blev att sjukdomen orsakades av utfodring med animaliskt protein. Nästa generation av leguaner som sällskapsdjur blev sedan uppfödda på enbart vegetabilisk föda, men trots detta fortsatte djuren att insjukna i kronisk njursvikt. Varför?!

Tyvärr sker mycket lite veterinärmedicinsk forskning på reptiler eftersom det inte finns någon ”sponsor” som kan bekosta sådant. Genom att jämföra sjukdomsfrekvenser mellan olika länder och klimat, så börjar i alla fall en del nya slutsatser kunna dras. Den teori som idag är totalt dominerande, är att reptilernas känslighet för njursjukdom sannolikt hänger samman med den torra inomhusluft som vi ofta utsätter djuren för. De allra flesta reptiler som vi idag håller som sällskapsdjur kommer från tropiska eller subtropiska klimat med hög luftfuktighet. En leguan har i sin naturliga miljö ofta mellan 70-90% luftfuktighet, och flyttas sedan till ett inomhusklimat med kanske maximalt 30% luftfuktighet. Till och med ödlor som leopardgecko och skäggagam, som kommer från mycket karga torra klimat, har problem med vår torra inomhusluft.

Torr luft är en känd orsak till uttorkning av slemhinnor med luftvägsproblem som följd. Torr luft innebär också en ständig uttorkning av djuret som helhet, eftersom fukt förloras med utandningsluften i varje andetag djuret tar. Vi människor känner av den torra luften vintertid och ökar automatiskt vårt vätskeintag. Reptiler har inte samma instinkt att ersätta sin vätskeförlust genom att dricka, utan blir alltmer uttorkade. Hos ett uttorkat djur blir genomblödningen av njurarna kraftigt minskad vilket på sikt leder till njurskador.

Njurskador och njursvikt kan naturligtvis orsakas av en mängd andra orsaker. Bakteriella infektioner, parasitära infektioner och tumörer är andra tänkbara orsaker till njursvikt. Dock har det visat sig hos en mängd reptiler med kronisk njursvikt att inga andra utlösande orsaker har kunnat påvisas, annat än att djuret levt enbart inomhus i låg luftfuktighet under flera års tid.

Vanliga symptom på nedsatt njurfunktion är försämrad aptit, avmagring, blek munslemhinna, ibland även dålig andedräkt, trötthet och nedsatt muskelstyrka.

Vad kan då en reptilägare göra för att försöka undvika problemet? Att duscha med en blomspruta några gånger per dag räcker tyvärr inte långt alls. Luftfuktigheten i terrariet måste ökas mer permanent under dagens lopp. Ett alternativ kan vara att ha en luftfuktare i samma rum som terrariet. Ett annat alternativ kan vara att inreda terrariet med mycket gröna växter och stora vattenytor som avger mycket fukt via dunstning i terrariets varma miljö. Kan man inte öka luftfuktigheten i terrariet så måste man ändå öka reptilens vätskeintag. Ett alternativ kan då vara att lära djuret dricka direkt från en spruta, och dagligen försöka ge sitt djur extra vätska på detta sätt. Man bör då sträva efter att få i djuret minst ca 25 ml per kg kroppsvikt (dvs ¼ dl). Alternativt kan man bada sin reptil dagligen, eftersom många djur automatiskt dricker då de står i vatten.

Om nedsatt njurfunktion upptäcks i ett tidigt stadium går det ofta att med behandling och ökat vätskeintag hejda sjukdomens förlopp. Vi rekommenderar därför att man med sin reptil, precis som med andra vanliga sällskapsdjur, går till sin veterinär för en årlig hälsokontroll, och gärna kompletterar undersökningen med ett blodprov för kontroll av njurfunktionen. För t ex en leguan är detta lämpligt att göra från och med tre års ålder medan det för en sköldpadda kan vara lämpligt att börja med regelbundna kontroller från och med tio års ålder. Tänk på att förebyggande sjukvård ofta är den bästa åtgärden!

Gunnel Anderson, leg vet
Specialistkompetens i hundens och kattens sjukdomar
Specialutbildning i fågel- och reptilsjukdomar

Jag kör med en luftfuktare i varje rum och håller ungefär 60-65 % i rummet. Mycket lättare att hålla rätt procent i terrarierna och lättare för en själv att andas.

Så länge fuktigheten och tempen stämmer skulle ju det vara häftigt att ha det så!