Man behöver inte hålla med mig i det jag kommer skriva här nedanför då alla har sina egna åsikter och tankar.
Jag håller med på den punkten de flesta tar upp:
Att man ska undvika att lägga mänskliga känslor på ett djur.
Det händer hela tiden med alla slags djurarter.
Till exempel har personer påstått att en hund gråter när den egentligen får en host attack(Ja, hundar kan känna sorg men det innebär inte att deras sorg låter eller liknar vårat sätt att sörja på.)
Eller när dem menar att en flodhäst väljer att rädd en zebra från en krokodil när den egentligen vaktar sitt revir och skulle utan tvekan skada zebran om den inte hann ta sig därifrån.
Det är nog inte så bra att hantera de reptiler som har känsligt skin, de djur som kräver hög fuktighet eller väldigt varma temperaturer och som inte klarar av stora temperatur skillnader.
Beroende då på reptilen och dennas naturliga miljö.
Vissa är det helt enkelt bara skadligt för fysiskt.
Men de reptiler som det inte är skadligt för fysiskt är då eventuellt ett undantag.
Då tror inte jag på att alla individer tar hantering som en negativ upplevelse.
I och med att de lär sig vart maten kommer ifrån och då kopplar vissa personer i hemmet till det.
De kan då lära sig att tolerera viss hantering.
Andra individer kan nog även koppla den person de känner igen med trygghet.
Då när man tar ut den individen så håller den sig gärna nära för att den känner sig trygg hos en.
Som när en orm trycker sig mot väggarna i sin grotta.
De kan även säkert uppskatta beröring för att det kännas skönt att bli kliad där de har klåda till exempel.
Speciellt när de är påväg att ömsa.
Det är väldigt individuellt. Man får lära känna sina individer så att man vet vilka man kan hantera och vilka som gärna slipper det.
Man ska respektera sina djur som individer och inte gå efter hur man vill att de ska vara.
Jag tycker även att det är viktig att lära sina reptiler att tolerera hantering i korta stunder så blir det enklare att städa hos dem.
Även så att veterinär besök inte blir till en väldigt stor stressig upplevelse. Det vill man helst undvika.
Självklart blir detta en hel del mycket svårare med gifta reptiler.
Då ska man nog undvika all hantering om inte nödvändig.
Till exempel från en egen upplevelse med en skäggagam.
Jag matade henne bara och hade henne ute i korta stunder.
Annars så hanterade jag henne inte speciellt mycket.
En gång när jag var i skolan så smet hon ut ur sitt terrarium.
Hon var ute ur det i nästan 4-6 timmar då min mor var ensam hemma och var rädd för henne.
När jag kom hem så gick jag raka vägen till mitt rum, där hennes terrarium stod, för jag visste att hon inte mår bra utav att inte få vara i sitt varma hem.
Jag kom in i rummet och hittade henne under mitt skrivbord.
Hon var så upprörd så att hon vässde och hela hennes haka var kolsvart.
Ändå så bet hon inte mig eller riktade sin ilska mot mig.
Hon gick upp i mina händer och lät mig föra henne tillbaka till sitt varma terrarium.
Efter en kort stund så lugnade hon ner sig och vart sitt chilla jag igen.
Hon uppskattade nog att få vara tillbaka i värmen.
En annan gång med henne var när jag bestämde mig för att sälja henne så skulle jag leverera henne till den nya ägaren.
När jag var där så ville dem hålla henne, vi satt på golvet, men hon valda att springa över till mig och klättrade upp i mitt knä.
Hon gjorde så nog för att jag var den enda där som hon kände igen och valde då trygghet i det kända istället för osäkerhet i det okända.
Kunde inte slutföra åtgärden eftersom du har blivit utloggad.