Jonas_ skrev: Jag vill gärna lägga in en annan aspekt på reptilhållningen också.. Även om det finns mått för att husera arten i par eller grupp så är det ju långt ifrån alla som mår bra av att dela terrarium med artfränder :) Dom flesta reptiler är ju ändå solitära djur, dvs ensamlevande och mår ofta bäst utan sällskap i burken. Så bara för att man kan och får så betyder det inte att det är den bästa djurhållningen :)
Det verkar ju tyvärr vara vanligt att man håller både solitära ödlor & ormar tillsammans med artfränder året om. I vissa fall går det säkert utmärkt men många upplever det säkert som en ständig stress att behöva bo med andra reptiler på "sitt" område. Ni förstår säkert min poäng!
Håller med!!
Hade en grupp på 3 ögonfranshonor tillsammans i ett terrarium med bra mått för en grupp, med tät regnskogsinredning.
Tills igår...2 kvar nu.
Stor skillnad på lynnet och beteende, 2 är som rasande pitbullar (matas med pincett) vid utfodring med levande medans den 3:e vill titta på syrsan/kackerlackan en kvart först innan hon slår till.
Därför vart smeknamnen ganska snabbt huggormen, brynäsbacken och anorexia :)
Funkade 6 veckor, dom sov ihop i en klump o inga problem.
Sen märkte jag att 2 av dom delat upp terrariumet(110cm höjd)i varsin halva, huggormen högst upp, brynäs nedre halvan.
Huggormen sover allra högst upp på exakt samma plats där hon kan titta ut över sina domäner.
Brynäs alternerar mellan 2 sovplatser i den nedre halvan.
Anorexia sov på glasdörren ganska exakt mitt emellan dom.
Orsaken att jag nu lyft utt anorexia akut till eget boende är att det gick fel, ordenligt fel vid en utfodring.
Huggormen hoppade som vanligt ut på golvet å placerade sig snabbt på syrseburken och hade sin massaker, brynäs köade på kanten till öppningen.
Sen brukade jag ta ut anorexia och placera henne i en plastback med syrsorna, där hon i lugn o ro kunde stirra ihjäl dom.
Lyfte upp huggormen till botten, när hon verkligen rusade upp till sin plats där anorexia råkat placerat sig.
Högg tag i hennes axel å pitbullruskade, jag vart verkligen överraskad av attacken...
Fick isär dom, men hon gick på nytt till attack, den här gången högg hon tag i ändan på anorexia sen tumlade dom neråt i tätt växtlighet och en jäkla batalj vart det.
Plötsligt rusade huggormen upp till sin plats och jag började leta efter anorexia, hittade hennes svans som låg å sprattlade vilt och anorexia i ett hörn av bottendelen då kommer brynäs rusande och verkar vilja avsluta det som huggormen börjat.
Får tag i brynäs med en massa bett som följd, anorexia fick jag leta efter i 10-15 minuter sen, satt på utsidan av dörren där jag inte såg henne :)
Hon har eget nu och svansläppet verkar inte bekymmra henne och betten läker fint, pust.
Lite fakta om dom, brynäs o huggormen har alltid levt ihop och med andra men inte hos mig, dom är framåt, nyfikna och ivriga.
Anorexia har oxså levt ihop med andra men heller inte hos mig, tillbakadragen, avvaktande men nyfiken.
Ingen rädd för mig, hoppar gärna upp på handen vid närmande, men jag är väl den där saken med mat :)
När jag tänker efter så har jag märkt en gradvis förändring i gruppen men inte kopplat tyvärr, funkade 6 vecker men sen pang!!!
Vad det beror på vet jag inte, revirtänkande med att dom är absolut könsmogna nu, årstiden-parning eller om jag väckte ett stort jaktinstinkt, anorexia har halkat efter i växandet pga försiktiga beteende, så nån cm kortare å 5-6gram lättare har det blivit.
Dom andra 2 får fortsätta gå ihop, dom möts lite då o då o buffar lite på varandra och jag tror det är där revirgränsen går men det verkar vara som glasdörren är ingemansland än så länge.
Ups vart lååångt men min reflektion av grupphållning av disneyödlor :)
Kunde inte slutföra åtgärden eftersom du har blivit utloggad.