Jag vill förtydliga några saker, varför jag gör det är för att jag vill att fler tar del i vad som händer och vikten av kalk.
Det är jag som har slarvat med kalken, således mitt fel att han lider, det är jag inte glad för. Jag har missat att föra vidare informationen till övriga i familjen som har matat honom, men nu har jag gått igenom grundligt och visat bilder på vad som faktiskt händer vid mbd, så nu kalkar övriga familjen också maten.
För säkerhetens skull är det jag som sköter ALL medicinering, även om jag får sätta andra saker åt sidan, för att jag ska ha all koll. Jag för även schema på medicineringen, som jag kryssar i när jag utfört en viss uppgift. Jag kommer att bli tvungen att gå upp betydligt tidigare nu när jag jobbar, då jag ska hinna ge honom medicin och faktiskt bada honom. Det är viktigt då han, som alla andra ödlor, lättare tar upp vitaminerna och kalket. Det är ett tips till er övriga, att bada ödlan :)
Hans mbd var inte jätteallvarlig, han har haft samma aptit och rört sig på samma vis hela tiden. Det enda man kunnat antyda är ju som bilden visar, krokheten vid svansen. Resten såg man endast via röntgenbilder. Skulle det ha varit värre så skulle han ha blivit inlagd för vård.
Skelettet kommer som sagt att läka, han får dock inte klättra än. Har vi tur blir skelettet normalt, men annars kan det rätta till sig litegrann, men inte fullt ut. Vi får se med tiden helt enkelt. Jag ska dock på återkoll om 3 månader för att se hur behandlingen har gått.
Jag fick två behandlingar att välja mellan. Antingen injektioner, och då skulle vi behöva åka 10 mil dit och 10 mil hem en gång i veckan i flera veckor, det skulle vara den snabbaste vägen till återställning. Men det är inte sjysst för ödlan att utsättas för det. Därför valde både jag och veterinären den långsamma vägen, att ge kalk via en liten spruta i munnen, på hemmaplan.
Jag kommer troligtvis behöva behandla honom i 1 års tid, men med tur 6 månader. Men detta är inget jag finner drygt eller tråkigt, då det viktigaste nu är att han blir återställd så snabbt som möjligt.
Ca 4000:- kostade besöket, och folk frågar om det var värt. JA alla pengar är värda så länge djuret slipper lida. Avlivning kanske är den billigaste utvägen, men jag anser att "rädda det man kan". Jag skulle aldrig avliva ett djur för att undkomma en veterinärkostnad.
Nu önskade jag mest att jag kunde spola tillbaka tiden och göra om och göra rätt. Men nu får vi blicka framåt och hoppas att Zimba blir bra, vilket veterinären sa att han skulle bli :)
Har ni frågor är ni jättevälkomna att ställa dom. Och tack för alla svar :) Jag kommer att uppdatera med tiden, hur allt går för er som är nyfikna!
Och ett fång rosor vill jag ge till alla på roslagstull djurklinik som jag har mött under dagen, vilka fantastiska människor!
Och PS. maskincidenten var med största sannolikhet en engångsföreteelse :)