Låsning på andra försöket!

Jag har sysslat med kungssnokar mycket länge, började 1980 och födde upp min första kull 1981. Jag hade ett uppehåll mellan 1993 och 2003, men sedan dess har jag fött upp många Lampropeltis av flera arter inom släktet.

När jag åkte på hjärtinfarkt 2007 och drabbades av hudcancer 2010, började jag så smått fundera på att minska på verksamheten, så under perioden 2012-2014, minskade jag från 42 vuxna eller subadulta djur till dagens dussintal. Jag sålde bort alla avelsparen utom ett och startade om med lite andra Lampropeltisvarianter, samtliga juveniler. Därmed minskade också möjligheten till att dra fram ungar till nära noll

Under 2013 tog jag bara en kull och under 2014 blev det ingen. Jag har sparat en kalifornisk kungssnok från min senaste kull 2009, innan jag sålde avelsparet. Efter det sökte jag länge efter en hona som jag tyckte kunde funka till min hane, men det var svårt. Av en slump fick jag höra att en zoobutik i Dalarna konkat och att man sökte efter folk som kunde ta reptilerna. Genom Westmans assistans fick jag hem en fin men lite undermatad hona av kalifornisk kungssnok 2013, gissningsvis född 2011. Ganska fin bandning och bra teckning, så jag beslutade att spara den och mata upp den ordentligt så att den kom ifatt tillväxtkurvan igen.

Matningen har gått bra, hon har tagit vad jag erbjudit och hon har vikten inne, så jag tänkte att idag ska jag prova att släppa ihop. Jag var beredd på svår krasch med mycket bett och våldsamt beteende, de har aldrig träffat på varandra tidigare och hanen har bara mött en annan orm i hela sitt liv och det var en större hane av samma sort, vilket blev till ett svårt trauma för min mindre hane, han kastade sig mot glaset för att undkomma. Det ihopsläppet kom till för att bekräfta att de verkligen var hanar bägge två.

Nåväl, jag släppte ihop dem kl 15.00 idag och … absolut noll och ingen reaktion alls. De körde som slöa tunnelbanevagnar över varandra utan att ta det minsta notis om varandra. Efter en halvtimme tröttnade jag på den enformiga och dåliga underhållningen och tog isär dem igen, jag vågade trots allt inte lämna dem tillsammans, det misstaget har jag gjort en gång i livet och det gör jag inte om.

Erfarenhet är bra grejer och jag har samlat på mig en del av den varan under årens lopp. Därför fick jag ett infall efter en halvtimme och gick ut till terrarierummet igen för att se hur de två betedde sig efter separeringen. Honan bara låg och glodde när jag gläntade på dörren, men hanen var mycket aktiv, det såg ut som om han var ute på eftersök. Jag blev fundersam och beslutade att släppa ihop dem igen och schmack … så satt de ihoplåsta.

Bilden är från det första ihopsläppet, jag vågade inte störa dem när de väl låst :)

Fortfarande ihoplåsta efter tre timmar.

Kul! :)

Bökigt med kannibalistiska arter, behövs antagligen lite mer koll på dem.

Underhållande läsning som för det mesta när du skriver :) Jätteskoj att det blev en låsning så pass snabbt, passar på att önska lycka till & hoppas det blir något lyckat resultat av parningen. 

Behöver säkert inte påminna dig att uppdatera med bilder vid en eventuell äggläggning framöver :) 

Vad kul! Spännande :)
Så du har suttit fast i ormrummet i flera timmar idag? Det finns väl värre saker man kan göra :p

Härligt! De ville väl inte ta det för snabbt, men insåg väl att de inte hade några val när de separerades igen ;)
Håller tummarna på att det blir ett gäng fina ungar sen!

Tack. Jag tycker att det är extra kul eftersom hanen är från min egen uppfödning och dessutom den bästa californae jag fått  fram under alla år.

Jag satt i terrarierummet från 14.30 till 19.30 med en halvtimmes avbrott när jag separerat dem, då passade jag på att äta middag. :)

Fortsättningen på den här historien blev lite nervös eller vad jag ska säga. Jag är ju van vid att parningarna hos Lampropeltisarter bara tar en halvtimme eller så, men när jag var tvungen att lämna terrarierummet vid 19.30 i söndags kväll var de fortfarande låsta ihop. Innan jag for iväg till min dialysbehandling måndag morgon satt de fortfarande ihop och jag blev lite orolig.

När jag kom hem från dialysen strax före kl 18, gick jag direkt ut till terrarierummet för att kolla av läget, men de var fortfarande ihoplåsta. Då blev jag riktigt oroad. Jag tog kontakt med ett par av mina amerikanska kontakter och Tobbe som jag vet har stor erfarenhet av de här djuren, men de var lika förvånade som jag över mer än 30 timmars kopulering och hade inga direkta tips att ge.

Idag tisdag, gick jag ut direkt kl 06 för att kolla av dem och pust och puh, äntligen var de separerade från varandra och jag kunde lyfta ur hanen. Jag kollade av honom noga, särskilt kloaken, men den såg flat och fin ut. Sedan la jag honom tillbaka i sitt eget terrarium.

Jag lyfte även på honan i skenet av min pannlampa, det är "pitch black" i terrarierummet kl 06, men hon ville inte vara med om det. Hon är inte helt lätt att tas med den damen, jag gissar att hon haft en stressig tillvaro i butiken där hon vistades innan hon kom hit och jag har bara lyft upp henne ett par gånger på snart två år. Hur som helst såg hon också helt okej ut därbak. Nu följer maxmatning av honan så att hon producerar utan problem :)

Lycka till :-) 

Detta har hänt (som vore det en TV-följetong): Parning 8-11 februari. Idag, redan efter knappt fem veckor, hittade jag ett ägg utanför äggläggningsboxen, bra färg, men mycket sladdrig konsistens, extremt utdragen form, långsmalt. Ytterligare ett ägg i vattenskålen, grrr. Dubbel volym jämfört med det första ägget och extremt sladdrig konsistens.

Efter ett par timmar i kläckaren har ägget som låg i badet minskat en del i volym, men fortfarande större än det först funna ägget. Tvåan har sämre färg. Jag tvivlar på att detta är levande ägg, men jag lägger dem ändå i en separat box i kläckaren. Nu har honan gått in i äggläggningsboxen och jag hoppas att hon sköter sig hädanefter, men det här är rätt typiskt för förstagångsläggare.