Tumregeln är att man har ormar en och en. Inte bara för att de kan äta upp varandra utan i första hand för att de helt enkelt lever en och en i det vilda. Det kan finnas undantag men det är inga jag känner till såhär på rak arm. Jag vill säga att det går att ha ormar ihop, men det är absolut inte samma sak som att man bör eller ska ha det. Förutom det självklara att man inte har uttalade kannibaler ihop, t.ex. från Lampropeltissläket så finns det en rad andra faktorer att tänka på innan man ger sig in på att ha ormar ihop.
Kollar man i Jordbruksverkets föreskrifter för hållande av djur, L80, så står det "Djur av arter som i vilt tillstånd lever solitärt bör hållas ensamma". Det är ett gott skäl att ha ormar åtskilda, tycker jag, eftersom vi människor försöker göra vårt bästa för ett så naturligt liv som möjligt för våra djur.
Jag skrev ett inlägg på ett annat forum en gång som handlade om ett antal anledningar till varför det är bra att ha ormar åtskilda. Den gången handlade det om majsormar men det gäller även de flesta andra ormarter. Här kommer det inlägget:
1. Ormar är solitära. De är helt ensamlevande (utom vid parning) och har inga känslor och ingen behållning av varandra.
2. Man ska tänka på könet på ormarna. Även om man har en hona och en hane och vill para dem så måste de ändå bo separat åtminstone viss tid tex när honan är på väg att lägga ägg och blir väldigt orolig. Efter äggläggning behöver honan ta igen sig i lugn och ro. Majsormar kan para om sig eller para sig vid en tidpunkt på året som inte är läglig så det bästa är att ha dem isär alltid utom när man vill att de ska para sig. Se även punkt 5.
3. Man får se till att ha ett terrarium som är tillräckligt stort för två ormar men framförallt ge dem gömställen där de kan ligga ensamma om de vill (minst ett varmt och ett svalare för varje orm). Även vattenskålar och fuktlådor bör man ha vars en utav.
4. Dessutom innebär det att man får ta ut ormarna och separera dem när de ska ha mat så att det inte blir stökigt och flera hugger efter samma byte.
5. Det är inte ovanligt att ormar är felaktigt könsbestämda och då kan man få oönskad parning och ägg vilket sliter på honan och är hon inte stor nog så kan det gå väldigt illa.
6. Jag tycker det känns viktigt att hålla reda på vem som har ömsat, bajsat, kräkts och lagt ägg och det kan bli helt omöjligt att ta reda på vem som har gjort vad om man har två eller flera ormar ihop. Om ormarna mår bra så tänker man inte på detta men om man plötsligt hittar en spya, vad gör man då om man inte ens vet vilken av ormarna spyan kommer från?
6,5 Det är även självklart viktigt att kunna berätta ormens (sjukdoms-)historia om man skulle behöva åka med den till veterinären av någon anledning.
7. Ormar kan även pressas att bli stressade av varandra, speciellt om de är av olika storlek och det kan visa sig tex i form av matvägran (ibland långt senare).
8. Det är även lättare att städa efter en orm och man lär sig dessutom deras rutiner så att man lättare upptäcker om något inte är som det ska.
9. Även om ormar inte har några känslor så kan de börja bråka, speciellt på våren när det är "vårkänslor" i luften.
Personligen tycker jag att man i första hand ska ha ormar ensamma. Har man tänkt över alla punkter och har erfarenhet så är det inte alls omöjligt att ha ormar ihop. I så fall tycker jag att ormarna ska vara vuxna för att minska riskerna som kan uppstå under uppväxten.