Sund vikt på orm.

Hej alla. 

Jag är nygammal ormägare. Hade förr tigerpyton och strumpebandssnokar, sedan ingen orm alls på länge och har nu tagit upp hobbyn igen med röd regnsbågsboa, majsorm och trynsnok. 

Jag ser att det finns oceaner av information numera, att kunskapsnivån höjts och att vi nu vet mer om våra ormar och kan ge dem vad de mår bra av i mycket högre utsträckning än på 80- och 90-talet.

Allt du kan tänka dig finns att hitta om alla möjliga arter och du kan lätt får tag på det mesta informationsmässigt och rent praktiskt som dina ormar behöver. Info om matvägrande ormar, luftfuktighetsnivåer, avel, värmekällor, bottensubstrat osv finns att hitta och ingen behöver vara ovetandes om vad just ens egen orm kan gagnas av.

Men - jag slås av att många, många ormar jag ser nu på Youtube, Instagram och i alla möjliga sammanhang för mig ser feta ut. 

Har den allmänna synen på en normalviktig orm förändrats, som med tex hundar, katter (och oss människor för den delen) eller höll vi våra ormar för magra förr? 

Boan jag har är underviktig med tydlig ryggrad som sticker upp och jag håller på att mata upp henne, de ska inte vara magra, men som sagt tycker jag många ormar ser feta ut numera och det som glatt visas upp som en "fin" orm ser osund ut för mig. 

Vad tänker ni andra runt ormar och vikt? Har jag slängt in en brandfackla i något man inte pratar om eller är det en icke-fråga och jag som är mossig? Har läst en del och tittat runt en del men det verkar inte vara någon större diskussion runt det här. 

Många ormar är överviktiga idag, tycker jag. Jag tror, åtminstone delvis, att det har sitt ursprung i avel. T.ex. majsormar brukar man säga att de ska upp till ungefär 300 g och helst vara tre år för att bedömas som avelsklara. Matar man då sin juvenilhona som sjutton så kanske den hinner upp i 300 g redan när den är två år, och vinner därmed ett helt år. Ganska sjukt.

Ligger nog något i det, ja. 

Sedan tror jag ögat vänjer sig vid hur saker ser ut, så för mig med långt glapp i hobbyn blir skillnaden mot då slående, eftersom jag inte gradvis vant mig.