Jag har leopardgeckos och sköldpaddor, men har även haft en ögonfransgecko. Min tumregel är att jag hanterar inte djuren mot deras vilja, såvida jag inte måste och jag kan visa hur mina djur funkat:
Ögonfransgecko:
Den ödlan jag hade fullkomligt hatade hantering, det räckte med att jag var inne i terrariet när han var vaken så sprang han iväg. Adopterade bort honom till en bekant efter ett tag, men det närmsta jag kom att "tämja" honom var att han kunde äta ur min hand en gång.
Rysk stäppsköldpadda:
När de ser mig betyder det att jag förmodligen har mat, så de kommer fram. Har haft dem länge nog att de inte ser mig som ett hot, men om jag försöker ta i dem så försvinner de in i skalet, så jag tar inte i dem om jag inte måste.
De kan äta ur min hand och om jag rör mig i rummet, eller i inhägnaden så tittar de på mig bara.
Leopardgecko:
Jag har fyra ödlor för tillfället och alla har reagerat olika när de kommit hem.
Gunborg (Blizzard): Hon kröp upp i min hand redan första dagen när jag satte in henne i terrariet, men sedan fick det dröja. Hon utforskade mycket när hon var ny, sedan låg hon mest i grottorna och man kunde se henne röra sig ute först på kvällarna. Hon är väldigt nyfiken och tittar ut ofta, men hon kryper bara upp i min hand om det är kväll och om handen ligger stilla, många gånger går hon bara förbi och då får hon vara.
Rut (wild): Hon är ute och utforskar mycket, det började hon göra på nästan en gång. Det här är en ödla som inte tillåter att man hanterar henne hursomhelst, hon kryper ner än gärna upp i din hand om hon är nyfiken, men plockar du henne mot hennes vilja så kan hon bitas. Man ser henne krypa runt och klättra ofta, eller ligga och sola helt öppet, om man vill hålla i henne så måste det vara under dessa timmar och håller man fram handen då så kryper hon oftast upp.
Buffy (gul): en sexårig dam som blivit bortskämd med att bara äta zoophobas hos en av de förra ägarna. Den här individen känns inte som hon är rädd för något, det är vanligare att se henne ute än inne i grottan och har du handen inne så följer hon efter och vill krypa upp och väl i handen ligger hon stilla.
Leonardo (wild):
Jag har haft honom i tre veckor, han har varit betydligt mer nervös av sig. Första veckan räckte det att jag rörde mig i sovrummet så gömde han sig, nu är han mer på nivå att han tolererar att jag har handen i inhägnaden, men han har ännu inte själv valt att krypa upp, så han har fått vara i fred.
Om jag hanterar dem så är det i max 10 minuter och de får välja själva.
Givetvis finns det situationer där jag måste ta upp dem mot sin vilja och just då underlättar det om de är handtama.