Allmänt

(Foto: Maria Ohlson)

Den egyptiska landsköldpaddan (Testudo kleinmanni) tillhör en av världens minsta landsköldpaddor. De går att hitta längst kusten från Algeriet, Tunisien, Libyen, Egypten och till delarna i Israel vid Sinai. De lever vid kustområden där de har öken på ena sidan och Medelhavet på den andra. Luftfuktigheten är där mycket högre än i inlandet. Exempelvis så ligger luftfuktigheten vid kusten i Libyen på 60–70% i snitt per år medan det i inlandet ligger på cirka 30%. Deras naturliga habitat består av karga stäpplandskap och sandig, stenig ökenmiljö. Man hittar den egyptiska sköldpaddan inom 80–100 km från havet.

Den egyptiska landsköldpaddan är CITES-klassad vilket innebär att för att sälja dem så ska ett CITES-intyg följa med djuret där bland annat ursprung framgår. (CITES står för Convention on International Trade in Endangered Species of Wild Fauna and Flora och kallas även ibland för Washingtonkonventionen).

(Foto: Maria Ohlson)

Arten är tyvärr starkt utrotningshotad, mycket på grund av den illegala handeln som sker. I vissa platser och länder där den tidigare funnits har den helt försvunnit. Detta är dessutom en art som är väldigt känslig för stress. Det medför att de flesta vildfångade djur som sedan säljs på djurmarknader är i väldigt dåligt skick. Många av dem är, eller blir sjuka och tyvärr så dör många av sköldpaddorna när de fraktas.

Lyckligtvis görs en del naturvårdsarbete kring arten, bland annat i Egypten och Libyen där man försöker återintroducera dem tillbaka till naturen. På senare år har flera uppfödare i olika länder lyckats föröka dem och får regelbundet ungar i fångenskap. Den egyptiska landsköldpaddan ingår även i flera avelsprojekt där man via djurparker även där får fram ungar. I Sverige så är Eskilstuna zoo med i ett europeiskt samarbete, och de är ett fint exempel på när det lyckas, då de fått fram ett flertal ungar av arten.

Utseende och beteende

Den egyptiska landsköldpaddans skal är ljusbeige till sandfärgat med något mörkare partier runt plåtarna på plastron vilket gör att den är välkamouflerad när den ligger i sand eller vid någon buske. Små ungar har tydligare mönster på skalet, något som bleknar med åldern.

Trianglar hos den till vänster,
medan de saknas till höger.
(Foto: Maria Ohlson)

Den egyptiska sköldpaddan har också som ett gångjärn mellan abdominalplåtarna och de 4 bakre plåtarna på bukplastron för att kunna dra ihop sig helt och skydda sig mot eventuella rovdjur. På de större abdominalplåtarna finns två mörkbruna trianglar. Dessa kan komma att försvinna med ålder eller på grund av slitage. Det finns även individer som saknar dessa fläckar helt. Övrig bukplastron är ljusbeige till halmfärgad. Huden är ljust beige och kan ibland ha en rosa ton på halsen. En mörkare fläck kan förekomma ovanpå huvudet.
Sköldpaddans ögonen är svarta. De har vanligtvis 4–5 tår på frambenen och 4 på bakbenen.
De saknar sporrar och har ej heller någon hornnagel på svansen.

Egyptiska landsköldpaddan är en något mindre aktiv art än många andra sköldpaddor. De är dessutom skygga och känsliga för stress och förändringar.

De har en högrest gång, det vill säga, de lyfter kroppen högt över marken.
De är som mest aktiva under skymning och tidigt morgon innan temperaturen blivit för hög. Senare på dagen när det är som varmast ligger gömda.

Terrarium

Trots att den egyptiska landsköldpaddan ska ha lite ökeninspirerat terrarium ska luftfuktigheten hos dem vara relativt hög. De vill dock inte ha fuktigt underlag så därför har många dem i stängda terrarier där fukten i luften ändå kan behållas. Om man har en öppen låda, så är ett alternativ att man använder s.k. “foggers” på en hygrostat för att upprätthålla önskad luftfuktighet.

Underlaget i terrariet kan vara en blandning av sandlådesand och någon form av lera. Leran hjälper till så att fukten behålls bättre. Många uppfödare i Tyskland och Holland blandar sand och lera 5:1 delar.
I andra länder använder uppfödare hellre underlag som kalksten eller krossade snäckskal. Vad som är bästa underlagen att använda brukar vara hett debatterat i olika forum och det finns mängder med åsikter om de olika underlagens för- och nackdelar. Jag personligen har blandat sandlådesand med “Excavator clay” samt med odlings-lera och på vissa ställen där det finns mer växter har jag även blandat ner lite jord i underlaget. Excavator clay blandas med vatten och stelnar sedan när det torkar. Efter någon dag så får det en ganska så hård yta. Man kan med fördel ha detta vid matplatsen så dras inte sand med i maten lika lätt. Jag har det även ovanpå terracottakrukorna i hörnen så att de tål att gå ovanpå utan att eventuell sand rasar ner.

(Foto: Maria Ohlson)

Tunnare skifferplattor kan användas för att lägga färsk mat på. Skifferplattor är dessutom lätta att göra rena genom att man tar ut dem ur terrariet och diskar dem ibland med exempelvis Virkon. Växter som tål klimatet kan planteras in, så som olika sorters gräs (t.ex. blåsvingelgräs, carex, opuntia, ampellilja), luftväxter (t.ex. tillandsia) och fetbladsväxter. Ser man att de äter av växterna ohejdat så kan växterna planteras ner i terracottakrukor som man sätter ner till hälften i underlaget så når sköldpaddorna inte dem så lätt.

Ett vattenfat med färskt vatten bör alltid finnas tillgängligt. Det är dock inte ovanligt att egyptiska landsköldpaddor ogillar att stå i vattnet och dricka utan många föredrar hellre att dricka från dagg och mindre pölar av vatten. Man kan därför ha mindre vattenkällor som i ett snäckskal eller ett väldigt litet fat. Det finns även terracottafat att köpa på marknaden som ska efterlikna små vattenpölar.

Terracottakrukor kan även användas som gömställen. Man kan också ha hö eller liknande i ett hörn som sköldpaddorna kan gömma sig under.
I naturen gräver de gärna ner sig invid en växts rötter där substratet är något svalare på grund av den fukt som rötterna på en växt erbjuder.
Mina gillar att gräva ner sig någon centimeter i underlaget med endast framdelen nergrävd och bakdelen sticker upp ur marken. De gillar även de stora terracottahalvor jag lagt i hörnen på terrariet.

Hos ungdjur kan man använda sig av lite spaghnummossa som ibland fuktas lite lätt. Ungens terrarium är annars likt de vuxnas. Plantera rikligt med ätbara växter kan även det vara en god idé. Jag använder en mindre plasttråg som jag har sand och jord i och som är nergrävt i mitten av terrariet. I tråget planterar jag olika ätbara växter och sår regelbunder fröer av t.ex. svartkämpe, klöver, gräs m.m.

Ljus och värme

(Foto: Maria Ohlson)

För deras hälsa, aptit, fortplantningen och allmänna välmående är ljus väldigt viktigt.

Eftersom den egyptiska landsköldpaddan kommer från ljusintensiva områden behöver de ett väldigt bra dagsljus (UV-A) som t.ex. T5 Lightwave eller liknande som har 6500 K som är den färg som liknar solens.
Landsköldpaddor kan inte reglera värmen själva utan är beroende av sin omgivande temperatur. Man måste därför se till att de kan sola och värma sig under värmelampor. För sol och värme, samt även UV-A och UV-B är HID (High-Intensity Discharge) lampor det bästa alternativet på marknaden just nu. HID lamporna drivs av en ballast.

Det bör vara en temperatur på ca 35–40 grader under sollampan, men i övriga terrariet/lådan kan man ha normal rumstemperatur. Nattetid då alla lampor är avstängda blir det svalare i terrariet vilket är helt naturligt för dygnsrytmen.

Jag själv använder dubbla Lightwave för dagsljus + ett med ett UV-B rör från Solar Raptor. De har dessutom 3 stycken HID lampor i sitt terrarium. Jag kan själv bestämma hur stor del av terrarie-locket jag vill ska sitta på beroende på den luftfuktighet och temperatur jag vill åstadkomma. Det kan vara idé att försöka efterlikna deras naturliga årsrytm på detta sätt, så att det exempelvis är varmare under sommarmånaderna.

OBS! Värmestenar och värmemattor bör aldrig användas utan all värme ska komma ovanifrån, precis som det gör i naturen. Man bör ej heller ha stenplattor precis under värmelamporna.

Årsrytm

(Foto: Maria Ohlson)

I naturen har de regnperioder och torrperioder och temperaturer som skiftar med månaderna och årstiden.
Vintertid kan det vara ner mot så lite som 8–14 grader på nätterna och på sommaren kan det vara upp mot 30 grader. Mitt på sommaren när det är som varmast så går den egyptiska landsköldpaddan ofta i s.k. “aestivation” (sommarvila). Det innebär att de gräver ner sig eller lägger sig i någon håla där de ligger och sommardvalar. De kan dock komma fram ibland när det är svalare för att äta.
För att åstadkomma samma årsrytm i fångenskap (Vilket ofta krävs om man vill avla på dem) får man justera tiden lamporna är tända, temperaturen i terrariet och förmodligen även temperaturen i själva rummet terrariet står i. Man får även justera när det regnar och när det är torrperiod samt vilken kost de äter, färsk eller torkad.

Tyvärr infaller deras aktivitetsperiod och den tid de helst ska ha mest färsk föda mitt i vintern hos oss och då vi inte längre kan plocka någon mat ute.
Har man sina sköldpaddor inomhus i ett terrarium kan man dock försöka ha aktivitetsperioden när vi har sommar och deras sommarperiod när de går i aestivation på vår vinter med hjälp av värme och lampor.
Jag har sammanställt ett schema över årsrytm från 2 nyutgivna tyska böcker om Testudo kleinmanni där man kan följa hur årsrytmen ändras månad för månad i deras naturliga livsmiljö. (Die egyptiche landschildkröte av Franziska Biedenweg och Ricarda Schramm samt Testudo kleinmanni av Christine Dworschak.

Föda

(Foto: Maria Ohlson)

Den egyptiska landsköldpaddan är en strikt herbivor och äter en stor del torkad kost i naturen eftersom tillgången på färsk föda är begränsad till några få månader per år.
I fångenskap om man ska följa årsrytmen bör kosten utgöras till stor del av färsk föda så som vilda växter. Månader när man simulerar torrperioden så ska kosten utgöras mestadels av torkade vilda växter och blommor.

Om man inte vill följa den årsrytm de har i naturen kan man ge torkad kost vissa dagar och färsk kost andra dagar. De kan också må bra av att man inte ger mat varje dag. Växter som är lämpliga att ge både torkade och färska är t.ex. maskros, plister, groblad, svartkämpar, cikoria, nässlor, fibblor m.fl.
Vintertid kan man komplettera och ge från krukväxter som t.ex. opuntia, novemberkaktus, fetbladsväxter, sköldpaddstuva, linspilea, sainta paulia, skvallerreva, palettblad, hibiskus, lyktmalva och klockmalva.
(Köpta växter bör stå i karantän i minst 6 månader, helst längre innan man ger av dem då de kan ha blivit behandlade med pesticider eller glansmedel.)
Man kan också ge av köpt sallat som t.ex. romansallat, machesallat, lollor osso, frisesallat och andra grövre sallatssorter.
Saker man kan odla själv vintertid och ge som mat är t.ex. vetegräs, svartkämpar, strandkämpar, klövermix, cikoria, maskros, groblad m.fl. Man kan med fördel samla fröer på sommaren och så dem på vintern. Annars finns det fröer att köpa till lämpliga växter man kan odla inomhus under en bra belysning.
I jorden där fröerna odlas blandar jag ofta ner lite foderkalk eller när jag vattnar krukväxter som ges som foder kan jag ibland blanda ner lite foderkalk i vattnet. På så sätt kommer växterna som odlas innehålla extra kalcium.
Sepiaskal bör finnas tillgänglig i sköldpaddornas terrarium.
Kosttillskott jag annars använder är CalcioReptin och Nutrobal.

Könsbestämning

Honor är något större i storlek än hanar. Honorna är även betydligt större i vikt.
Mina vuxna honor väger runt 380–400 gram och är ca 12 cm långa medan hanen väger 200 gram och är 8 cm lång. Hanar har en lång svans medan honor har en kortare och tjockare svans.
Könet på egyptisk landsköldpadda kan ofta ses vid en vikt av 80 gram, men ibland kan det ses tidigare.

Avel

(Foto: Maria Ohlson)

Inför parning går hanen runt honan och nosar på henne. Han kan även ”skalla” hennes skal och bita henne i frambenen så hon ska stå stilla så hanen kan bestiga henne och para sig. Hanen utstöter ett ”kuttrande” ljus vid parningen medan honan är tyst och står stilla. (Honor kan också utstöta detta ”kuttrande” ljud vid dominans av andra honor.)

När det är dags för äggläggning så är honan ofta rastlös innan och kan ibland sluta äta. De letar en bra plats att gräva på och kan ses nosa på marken och även ibland gräva lite med frambenen för att se hur underlaget är.
Honorna gräver gärna ner sina ägg i skydd av en växt, ingången på ett gömställe eller liknande och gräver sällan på öppen yta. Det gäller därför att man har grävbart substrat vid lämpliga ställen. Honorna gräver med sina bakben en cirka 3–6 cm flaskformad grop där de sedan lägger sina ägg. Det brukar vara 1–3 ägg åt gången men ibland kan de lägga så många som 4 stycken (lite beroende på hur stor och hur gammal honan är.)

Man har sett att honor som endast väger 180 gram kan lägga fertila ägg men det är bra om man väntar tills honorna väger 300 gram innan man låter dem para sig. Detta för att äggen som läggs ska vara lite större och ha en bättre chans att klara sig. Äggen läggs enklast i en inkubator med en temperatur på 31–33 grader och en luftfuktighet på cirka 70%. Äggen kläcks sedan efter omkring 70–120 dagar och ungen som kommer ur ägget väger då 4–8 gram.