Allmänt

Leopardsköldpaddan är den enda medlemmen av släktet Stigmochelys, men felplaceras ofta i dess tidigare släktet Geochelone. Arten kan därför ibland kallas Geochelone pardalis istället för Stigmochelys pardalis, men man syftar då på samma art även om den kallas olika.

Leopardsköldpaddan är den fjärde största arten av landsköldpaddor i världen, och den näst största landsköldpaddan i Afrika.

Arten anses ej vara passande för nybörjare, främst på grund av storleken. Men även andra krav i skötsel för att hållas friska.

Utseende och beteende

Det är en relativt stor art som kan nå en vikt på 18-25 kg med en sköldlängd upp till runt 46 cm men vanligtvis blir de betydligt mindre, runt 7-15kg med en sköldlängd på runt 30-45 cm. Enstaka individer av arten har nått upp till hela 55 kg med sköldlängd på över 60cm. Många köper unga Leopardsköldpaddor och gör sig sedan av med dem när de inser hur stora de egentligen blir. Innan man införskaffar sig denna art bör man därför överväga om man verkligen kommer ha plats för den även när den har nått sin fulla storlek.

Ryggskölden är hög och välvd med ett mönster som liknar en leopards fläckar, därav namnet leopardsköldpadda. Varje sköldpaddas mönster är unikt vilket gör att de går att identifieras med hjälp av mönstret. Det varierar i stora och små fläckar, samt olika mängder fläckar. Under senare tid har det blivit populärt att avla på individer som har extremt många eller extremt få fläckar för att få fram helt svarta eller "blonda" sköldar. Leopardfläckarna är i det vilda till för kamouflage. Sköldpaddan kan gå i högt gräs eller under träd/buskar. Det ser då ut som om den smälter in i omgivningen med fläckarna som "skuggar" ryggen. I fångenskap påverkar inte fläckarna sköldpaddan då den ej behöver kamouflaget. På äldre djur kan fläckarna börja blekna från sin starka svarta färg till grå/brun.

De har korta, kraftiga ben som är väl anpassade för att manövrera över svår terräng. Vuxna individer kan vandra flera kilometer per dag, medan unga ofta håller sig till ett mindre område.

Huvudet är litet och runt, med en näbbliknande mun formad för att beta. Sköldpaddans kropp är ofta en ljusare creme/brun/beige färg och saknar mönster.

Dessa sköldpaddor är solitära. Enda gången de träffar på andra individer är om de råkar stöta på varandra under de sträckor de vandrar eller när hanar söker upp honor under parningssäsong. Denna art hålls därför med fördel ensam. Om man väljer att hålla sköldpaddan i grupp så bör man tänka på att det bör vara fler honor då hanar kan vara tuffa vid deras uppvaktning av honorna under parningstid.

Arten går ej i dvala. Men under vintertid kan enstaka individer av arten bli allmänt segare, äta mindre och sova längre. Håll koll på att djuret fortfarande äter dagligen, bajsar regelbundet och inte minskar drastiskt i vikt. Om något avviker, kan det vara något annat fel och veterinär bör uppsökas.

Terrarium

Unga leopardsköldpaddor bör ej hållas i terrarium, då de blir stressade av att kunna se ut genom glaset, men ej kunna ta sig ut. Framben och huvud kan skadas av att sköldpaddan ständigt går mot glaset. Istället hålls sköldpaddan med fördel i en låda. Man kan lätt bygga en egen till dem. För de lite mindre händiga kan man till exempel använda sig av pallkrage, dynlåda eller underdelen av en kaninbur. Dessa typer av lådor passar mycket bra till juveniler. Arten blir dock stor och kan komma att kräva en yta på hela 8m². Vuxna individer huseras ofta i avdelade rum ombyggda för sköldpaddans behov.

(En dynlåda omgjort till sköldpaddslåda, Foto: Fanny Classon)

Som substrat rekommenderas det att man använder en 50/50 blandning av ogödslad jord och finkornig sand. Substratet ska vara tillräckligt djupt så att sköldpaddan har möjlighet att helt kunna gräva ned sig. Leopardsköldpaddan kräver bra med UV-ljus för att sköld och ben ska kunna växa och utvecklas bra samt för att bilda vitamin D3. Ljuset ska vara igång cirka 14 timmar per dygn (minska gärna tiden över året för att få lite årstidsvariation). Det bör också finnas värmelampa som håller 35-38°C där sköldpaddan kan sola sig. Resten av lådan ska hålla en temperatur på 21-28°C. Bäst med värmelampa som också ger UVA/UVB och hög belysningsstyrka och då behövs HID-belysning. T5 dagsljusrör för att ge flimmerfri allmänbelysning. Eftersom sköldpaddan blir stor är det bra med fler värmelampor som samverkar för att ge en större solplats med jämn temperatur.

(Fuktlåda med mossa som substrat
Foto: Fanny Classon)

Till unga leopardsköldpaddor bör man ha en fuktlåda/grotta som håller 80% luftfuktighet. Detta är för att unga djur i det vilda ofta gräver ner sig i fuktig jord under dagarna för att skydda sig från den starka solen och kringstrykande rovdjur. Anledningen till “pyramider” i fångenskap beror framför allt på för hög temperatur och torr luft under värmelamporna. Typiskt att höga ljusa sköldpaddor som leopardsköldpaddor drabbas. (“Låga” arter som pannkakssköldpaddor och rysk stäppsköldpadda drabbas mer sällan). Temperaturen på toppen blir mycket hög medan ytterkanterna och de lägre delarna på sköldpaddan behöver mycket längre tid för att bli varma. Det som händer då är att det ytttersta keratinskiktet på plåtarna högst upp på ryggskölden förtjockas för att skydda mot den höga värmen. Den extremt torra luften som blir under värmelampan bidrar till att minska elasticiteten i keratinlagret.
Bästa botemedlet att förebygga pyramider är utomhusvistelse i naturligt solsken så mycket det går. Inomhus flera värmelampor som samverkar för att ge en större yta med jämn temperatur samtidigt som substratet under värmelampan hålls fuktig för att höja luftfuktigheten.

Inredningen kan man variera med stenar, rötter och olika växter. Undvik giftiga växter, även om sköldpaddan är duktig på att själv urskilja vad som är ätligt eller ej, så förekommer det att växterna blir lite tuggade på. Leopardsköldpaddan är duktig på att ta sig fram i svår terräng och man kan med lite fantasi skapa vackra och roliga miljöer åt dem. I substratet kan man även plantera gräs. Dock kan det bli snabbt uppätet och nedtrampat. Sköldpaddan bör ha två gömställen, ett på den torra delen och ett i fuktlådan. Man bör ha en matskål eller platt sten för att tillgodose med mat, så sköldpaddan ej får med sig substratet när den äter. En vattenskål där sköldpaddan får plats i skall finnas. Den bör dock ej vara så pass djup att det finns en risk för att drunkna.

Under sommaren hålls arten med fördel ute dygnet runt (om vårt svenska väder tillåter). Uteburen bör vara placerad där sköldpaddan kan få så många timmar solljus om dagen som möjligt, men det skall även finnas möjlighet för den att gå undan till skuggan. En vattenskål stor nog att djuret kan gå ner och snabbt svalka sig i är nödvändigt. Om man har unga djur ute så är det rekommenderat att ha nät över så fåglar ej stör eller, i värsta fall, tar dem.

En utebur ger många fördelar, bland annat så ger man sköldpaddan möjligheten att beta fritt och den får tillgång till naturligt UV-ljus. Leopardsköldpaddan är dock känslig mot låga temperaturer så man måste passa så temperaturerna ej går under 20°C. Det man kan ha är en isolerad låda till uteburen där sköldpaddan alltid kan ta skydd från tillfälligt kallare väder. Självklart ska sköldpaddan enbart vistas i uteburen under sommaren eller varm vår. Under kalla somrar funkar det utmärkt att ha sköldpaddan ute i en bur på dagsvistelser när vädret tillåter.

Föda

Leopardsköldpaddan är en herbivor som kräver en väl varierad, fiberrik kost och mycket kalcium för att växa rätt. Mat och sepiaskal skall alltid finnas tillgängligt. Man bör erbjuda sköldpaddan minst tre olika sorters växter per dag. Ungefär var tredje till fjärde måltid bör man ha passande multivitamin på (exempelvis Nutrobal), kalciumpulver kan ges vid varje måltid.

Under vår, sommar och höst kan man förse sköldpaddan med mat direkt från naturen. Bland annat maskros, klöver, olika sorters gräs, tistel, mjölktistel, kirskål, tusensköna, rosenblad, groblad med mera.

(Foto: Fanny Classon)

Under sommaren kan man även plocka och torka växter att använda som foder under vintern. Om man ej har möjlighet att torka inför vintern, eller kanske bara söker annan föda att variera med under sommaren kan man hitta stort utbud av färdiga blandningar med olika sorters torkat gräs, ogräs och blommor att beställa på både svenska och utländska hemsidor.

Man kan även variera kosten enstaka gånger med olika sorters sallad, som endive, pak choi, frisée, mâche, roman och vattenkrasse. Den huvudsakliga födan bör dock alltid bestå av minst 80% fiberrikt gräs, ogräs och blommor. En stor del av födan bör även vara torkad mat t.ex. torkad maskros, svartkämpe, kirskål och hö.

Alla typer av frukt och bönor bör undvikas.

Lista över ätliga växter:

Kaktusar och suckulenter:
Aloe vera (Aloe spp.), Kalifornisk fetknopp (Sedum spathulifolium), Stor fetknopp (Sedum rupestre), kochenillkaktusar (Nopalea), Hjärtreva (Aptenia cordifolia), Julkaktus (Schlumbergera bridgesii), taklök (Sempervivum spp.)

Gräs:
Blad från majsväxt (Zea mays), Hirs – ej frön (Panicum miliaceum), Timotej (Phleum pratense), enbart nygrot vetegräs (Triticum spp.), Svingel (Festuca spp.), Kvickrot (Elymus repens, Elytrigia repens, Agropyron repens, Triticum repens), gräs.

Blommor:
Alexanderloka (Smyrnium olusatrum), Alpklematis (Clematis alpina), Strandkämpar (Plantago coronopus), Rotfibbla (Hypochaeris radicata), Våtarv (Cerastium spp., Stellaria spp.), Vägvårda (Cichorium intybus), Klöver (Trifolium spp.), Vårklynne (Valerianella locusta), Trädgårdsnattviol (Hesperis matronalis), Maskros (Taraxacum officinale), Förgätmigejsläktet (Myosotis spp.), Blåklocka (Campanula rotundifolia), Pipört (Centranthus ruber, Centranthus alba), Frilandshibiskus (Hibiscus syriacus)

Övriga växter:
Svartkämpe (Plantago lanceolota), Groblad (Plantago major, Plantago media), unga blad från almträd (Ulmus spp.), små mängder av fuchsia (Fuchsia spp.), Hebesläktet (Hebe spp.), små mängder av syren blad och blommor (Syringa spp.), Små mängder Mosspilea (Pilea microphylla), Astilbar (Astilbe spp.), Kronärtskocka (Cynara scolymus, Cynara cardunculus), Små mängder kål (Brassica oleracea), Små mängder rädisa (Raphanus sativus)

Denna lista är enbart ett litet urval av ätliga växter åt denna art.

Könsbestämning

Unga individer är näst intill omöjliga att se kön på. Vid 5 års ålder kan man, som tidigast, urskilja skillnaderna mellan könen.

Hanen har ett något konkavt plastron, vilket betyder att ”magen” är formad likt en skål för att kunna hålla sig kvar stadigt på en hona under parning. Honorna har ett platt plastron, eventuellt något konvex vilket gör att hon får plats med fler ägg. Utöver den skillnaden kollar man ofta svansens längd. Hanar har långa svansar och honor korta. Hos äldre djur ser man ofta tydligt ett "V" innan svanen hos hanar, medan honor får något mer likt ett "U".

Honorna är oftast större än hanar.

Avel

Parningssäsongen äger rum mellan februari och mars. Trots artens solidaritet, letar hanar aktivt efter honor att uppvakta under denna period.

I fångenskap kan parning förekomma året runt men är vanligast under högsommaren när kvällstemperaturen är hög, under varma åskväder sommartid och när djuren flyttas in till vintervistelsen inomhus.

När en hane hittar en hona, uppvaktar han henne genom att upprepade gånger knuffa på henne och nicka på huvudet. Detta gör han för att få honan att lägga märke till honom och få intresse. Hanen är ganska påstridig och ger sig ej, förrän honan tillåter parning. Parningen tar vanligtvis 1-15 minuter, och avslutas när honan bestämmer att hon har fått nog. I det vilda går hon enkelt iväg efter en lyckad parning, medan hanen letar vidare efter fler honor. Om man håller honor och hanar tillsammans i fångenskap tar man även ifrån dem möjligheten att kunna gå ifrån påstridiga hanar. Efter en till synes lyckad parning bör man därför separera djuren för att minska stressen för honan. Om man väljer att hålla fler djur tillsammans är det rekommenderat att ha en hane till en grupp på två eller tre honor.

Honan gräver sedan hålor på 20-40cm och lägger sina ägg i. Vanligtvis lägger honan mellan 4-20 ägg som ska ligga i 28-31°C. Inkubationstiden varierar mycket, mellan 81 och 342 dagar.

När äggen kläcks bör sköldpaddorna flyttas till en mindre inhägnad med vått papper som substrat, där kan de absorbera gulan samtidigt som man har uppsyn över dem, så att de äter och bajsar normalt.