Allmänt

Den Gulhuvade vändhalssköldpaddan är en av de största arterna av de sydamerikanska flodsköldpaddorna. Arten var mycket populär en gång i tiden då man fångade vilda juveniler och sålde dem inom hobbyn runt om i världen under 1960-talet. Arten var billig att köpa och lätt att få tag på, dock var kunskapen bristande kring dessa sköldpaddor vid den tiden. Man huserade dem i dåliga förhållanden (vattenbaljor eller små akvarium, utan UV/värme och landdel) och som huvudsaklig föda rekommenderades ofta hund- eller kattmat. Detta ledde till att många djur dog i förtid. De fortsatte att säljas och skeppas ut i tusental och innan man visste ordet av det, hade man tömt tillgången av arten i det vilda samtidigt som de redan i fångenskap dog av de dåliga förhållandena.

Idag ligger arten på IUCN som Vulnerable. Det är förbjudet att sälja viltfångade djur i hobbyn samt att man ej får exportera dem från landet. De djur som säljs inom hobbyn i dagsläget är från föräldradjur som importerats under 1960-talet, det är därför mycket svårt att få tag på individer i Sverige.

Utseende och beteende

(Foto: Fanny Classon)

Det som utmärker arten är dess klargula fläckar längst med huvudet. Alla juveniler kläcks med dessa fläckar, det är dock bara hanarna som behåller denna starka färgteckning livet ut för att attrahera honor. Hos honor bleknar fläckarna bort och försvinner helt hos äldre djur.

Arten har en stor skillnad i storlek mellan könen. Hanar når oftast bara 21-37cm och väger upp till 6kg, medan honor når en storlek på 40-55cm (extremfall på upp till 68cm har förekommit) och kan väga upp till 12kg som fullvuxna.

Både sköld och hud har en mörkbrun/olivgrön färg som med åldern mörknar och bli svart/mörkgrå. Magskölden (Plastronet) är oftast ljusgul. Huvudet är runt med en avsmalnande nos. Näsborrarna sitter tätt och långt fram, formade för att kunna sticka upp nosen precis ovanför ytan.

(Foto: Fanny Classon)

Arten är väldigt lugn och kan ibland även anses vara "slö". Unga djur är givetvis mer aktiva och spralliga, även om de i jämförelse med många andra arter kan ses som lugna. Äldre djur anstränger sig sällan mer än absolut nödvändigt och kallas därför ofta för "gentle giants".

Den gulhuvade vändhalsen är en soldyrkare som mer än gärna ligger och slöar på strandbanken eller på en flytande stock. I fångenskap är det många som anser att de är helakvatiska sköldpaddor. Detta är för att det ofta ej erbjuds en väl anpassad landdel och sköldpaddan då väljer att avstå från att gå upp på land helt. Denna art har stor sköld, korta ben och väl utvecklad simhud för ett liv i vatten. Det gör att de är klumpiga och känner sig osäkra på land. Med en väl anpassad landdel så får man en glad och solande sköldpadda.

De är väldigt utsatta som juveniler. Därför ser man dem ofta leva i större grupper i det vilda. De har inget socialt utbyte av att leva i grupp, utan det skapar enbart en trygghetskänsla. Äldre djur lever solitärt, men är överlag oerhört fredliga gentemot andra individer av samma art. Med andra ord är detta en art där flertalet honor och hanar kan leva tillsammans utan bråk (även om det alltid är rekommenderat att hålla djuren ensamma eller i mindre grupper).

De går ej i dvala, men kan däremot bli en aning inaktiva under vinterhalvåret.

Akvarium

Den gulhuvade vändhalssköldpaddan är en art som kan bli relativt stor. Honor (och enstaka hanar) blir ofta över 40cm i sköldlängd och därmed även går över från L80 till L108 (djurparksregler). Om man som ägare ej kan erbjuda en fullvuxen individ den skötsel och storlek på inhägnad som arten kan komma att kräva, bör man överväga att skaffa en mindre art.

Arten växer snabbt från juvenil till sub-adult, så det är rekommenderat att köpa ett akvarium som är större än minimum-måttet för en sub-adult. Köper man ett litet akvarium passande till en juvenil kommer man snart behöva byta ut det.

Denna art lever i dammar, små sjöar och stilla floder. I och med att de lever i stilla vatten är de heller inte jätteduktiga simmare. De flyter genom vattnet och paddlar sig sakta fram. Man bör undvika att ha en pump som skapar en stark ström. Rekommenderat till denna art är antingen ett innerfilter med ”vattenfall” eller ytterfilter med strilrör.

Man bör ej fylla akvariumet med för mycket inredning. Dem vill ha stora, öppna ytor att röra sig fritt på, gärna så djupt som möjligt. Som substrat bör man använda sand eller stenar som är för stora för sköldpaddan att svälja. I och med att de i naturen lever i områden med sand eller sumpbotten, är arten ej van vid att sortera ut matrester från steniga områden. Arten bökar gärna runt bland substratet och letar matrester. Det är därför vanligt att de sväljer stenar, vilket kan skapa stora problem invändigt.

(Foto: Fanny Classon)

Två landdelar skall finnas tillgängliga för arten, en varm med värmelampa som ger ca 35 grader och en svalare del som håller rumstemperatur. Man kan möjligtvis ha tillräckligt stor landdel för att kunna erbjuda både solplats och svalare temperaur på samma yta. Det är viktigt att landdelen känns trygg och är enkel att ta sig upp på för sköldpaddan. För att landdelen skall kännas trygg krävs det att den är stadig, med en bra ramp upp. Om den är placerad i hörnet kan man även täcka insynen från två sidor.

Att ha växter i akvariet kan vara väldigt vackert, och kan fungera en kortare period till juveniler. Men arten är glupsk och kommer garanterat rensa hela avkariet på varenda levande växt (ibland även plastväxter). Väljer man att försöka ha växter hos dem bör man kolla upp att växterna ej är giftiga. Även om sköldpaddan är relativt bra på att avgöra själv vad som är ätbart eller ej, kommer den säkerligen tugga en hel del på växten.

Vattentemperatur skall ligga på 27-28°C sommaren och runt 26°C på vinterhalvåret. Bra UV skall finnas tillgängligt över både vatten- och landdel. Det är en temperaturkänslig art och den bör aldrig vistas i temperaturer under 15 grader, varken i vatten eller på land.

Denna sköldpadda huseras med fördel ute i damm under sommaren, så länge temperaturen ej faller under 15°C passar vårat svenska klimat bra för arten. Det är som sagt en soldyrkande art som älskar att sträcka ut sig i riktigt solljus. Ingen lampa i världen kan ersätta äkta sol.

Föda

(Foto: Fanny Classon)

Unga individer är omnivorer, som huvudsakligen äter olika insekter och växter/frukter. När djuret bli äldre går de sakta över till att bli helt växtätande. I fångenskap rekommenderas en 50/50-diet av animalisk och vegetabilisk föda till juveniler. En 25/75-diet av animalisk och vegetabilisk till sub-adult och en nästan 100% diet av vegetabilisk till adulta (med enbart små inslag av animalisk föda då och då).

Det är allmänt rekommenderat att ej ge frukt till många arter av sköldpaddor, men det gäller ej den Gulhuvade vändhalssköldpaddan, då den i naturen äter frukt som ramlar ner i vattnet. Man skall givetvis försöka efterlikna den naturliga dieten så bra som möjligt, så denna sköldpadda bör erbjudas passande frukter. Som bas över den vegetabiliska delen av dieten bör man ha passande grönsaker eller andra ätliga växter, där frukt sedan kan komplettera 2-3 måltider i veckan.

Frukter:

Äpple (små mängder), Päron, Vattenmelon, Persika, Mango, Papaya, Banan (små mängder), Kiwi, Kaktusfikon, Blåbär (små mängder).

Grönsaker och andra ätliga växter:

Morot, Zucchini, Butternutpumpa, Endive, Pak Choi, Vattenkrasse, Romansallad, Sallad, Vårklynne, Frisée, Gurka, Gräs (kan ges ofta), Maskrosor (både blad och blomma), Grodblad, Klöver, Andmat och andra passande vattenväxter.

Animalisk föda:

Syrsor, Kackerlackor, Gräshoppor, Mjölmask (små mängder), Daggmask, Pinkies (små mängder), Fisk, Räkor, Ox- och Kycklinghjärta.

Den gulhuvade vändhalssköldpaddan växer snabbt och bör alltid ha tillgång till sepiaskal för att kunna tillgodose sina behov av kalcium.

Könsbestämning

Detta är en art man kan bestämma kön relativt säkert via vilken temperatur äggen inkuberas i. Ägg som inkuberats under 32°C kläcks som hanar och ägg som inkuberas över 32°C kläcks som honor.

Om man däremot ej vet vilken inkubationstemperatur ägget legat i när man köpt sin sköldpadda finns det andra tecken att leta efter. Vanligtvis växer honor betydligt snabbare än hanar, och redan inom första året kan man se stor skillnad i storlek inom kullen. Detta är dock inte ett helt säkert sätt att könsbestämma, då det kan finnas individer av hanar som växer snabbt. Det är först vid 3-6 års ålder, när honornas fläckar börjar blekna, som man börjar se könsskillnader. Utöver att fläckarna bleknar kan man kolla efter förändring i kroppens utseende. Hanar har lång svans och platt eller något konvext plastron, medan honor har kort svans och något konkavt plastron.

Avel

Honor och hanar blir könsmogna som tidigast vid 4 år, men det kan också dröja så långt som 10 år innan vissa individer blir könsmogna.

Äggen läggs i cirka 30 cm djupa hålor vid strandkanten under torrperioden som vanligtvis äger rum december - februari. Men vilken månad torrperioden inträffar kan variera beroende på i vilket område de lever i. De lägger 7-50 ägg (bland annat beroende på honans storlek). Äggen är ovala med ett hårt skal och väger 15-30g. Inkubationstiden varierar, allt från 50 till 160 dagar, höga temperaturer brukar ofta resultera i kortare inkubationstid.

I fångenskap är det låg kläckningsgrad hos denna art. Trots försök att återskapa naturliga förhållanden dör många ägg efter halva inkubationstiden av okända anledningar.