Allmänt

(Foto: Christoffer Larsson)

Geoemyda spengleri har en mängd olika populärnamn, bland annat bladsköldpadda, vietnamesisk lövsköldpadda, kinesisk bladsköldpadda, vietnamesisk träsköldpadda, Spenglers bladsköldpadda och svart bladsköldpadda.

Arten är utrotningshotad på grund av att den fångas och säljs på den illegala djurmarknaden, används ibland inom folkmedicin eller som mat. Skövling av skogsområden och förändringar av dess naturliga habitat har även det påverkat dess situation negativt i det vilda. Arten härstammar ifrån Vietnam, södra Kina samt öarna Sumatra, Borneo och Okinawa. Bladsköldpaddor kan framförallt hittas på skogssluttningar eller i skogsområden där vegetationen är tät och fuktig. Ofta kan de hittas på ganska hög höjd.

I fångenskap avlas bladsköldpaddor med gott resultat och flera uppfödare har nu fått avkommor av sköldpaddor som fötts i fångenskap.

(Foto: Maria Ohlson)

Utseende och beteende

Geoemyda spengleri ser ut som ett blad i sitt beigebruna skal med taggar i bakkant, därav har den fått sitt namn; bladsköldpadda. I mitten på ryggen har den en liten uppstickande ”ryggrad” som löper från huvudet ner mot svansen. På undersidan av magen är den svart med en smal ljusbeige linje runt kanten av det svarta området. Deras syn och luktsinne är väl utvecklat och det är på grund av deras stora ögon som den ofta är omtalad.

De har väldigt stora ögon där hanen har mer vit iris och honan har mer beigefärgad iris. De kan se framåt eller åt sidorna med sina stora ögon och ögonen kan röra sig oberoende av varandra, (det vill säga, ett öga kan se framåt medan det andra ögat ser åt sidan.)

Undersida (Foto: Christoffer Larsson)

De har beige eller rödaktiga färgteckningar på hals och framsida. Huden är brun till brunsvart i färgen. Svansen är relativt lång på både honor och hanar.

De har rejäla klor som de kan gräva med eller för att kunna ta fast sina byten. Det gör dem även till duktiga klättrare.

Det är en relativt liten art som inte blir större än 8-12 cm, hanar i regel något mindre än honor.

Bladsköldpaddan är mycket territoriell och lever helst ensam. Arten är ej så aktiv utan den kan sitta stilla med huvudet högt och titta med sina stora ögon i väntan på att ett lämpligt byte ska komma i närheten. Den rör sig med andra ord inte i onödan om det inte behövs.

Terrarium

De bör hållas i ett terrarium med mycket växter, löv och mossa och med en hög luftfuktighet på cirka 70-90%. Under vintertid kan luftfuktigheten hållas något högre på cirka 80-90% medan sommartid något lägre på runt 60-80%. Små ungar bör ha högre luftfuktighet hela tiden, då de annars kan få ett deformerat skal eller problem med luftvägarna.

För att få upp luftfuktigheten kan man använda sig av en fogger kopplat till en hygrostat eller på en timer. Man kan också gärna spraya med en sprayflaska i terrariet samt på växterna och mossan. Är det för låg luftfuktighet i terrariet så ökar risken att bladsköldpaddan får problem med ögonen och med luftvägarna.

Exempel på inredning (Foto: Maria Ohlson)

Växter som gullranka, linspilea, fittonia, ficus pumila, fredskalla, maranta, spjutbräken, bromelia och ampellilja passar bra att plantera in och olika sorters mossa uppskattas. Se även till att det finns flera gömställen och mossa som den kan gömma sig under eller invid i olika delar av terrariet. Växterna och mossan hjälper dessutom till att hålla luftfuktigheten stabil i terrariet. Då bladsköldpaddorna inte äter på de växter man planterar in så håller det sig oftast väldigt bra. Sköldpaddornas mindre storlek gör även att dessa växter klarar sig bra.

Underlaget i terrariet bör vara en blandning av rainforest substrate, forest bark, terrariemossa, spaghnummossa och jord. Det finns lite olika påsar med substrat man kan köpa i handeln som passar för just regnskogsmiljö, som håller fukten bra men som inte möglar.

Man kan även lägga in olika sorters löv och bark (dock ej från cederträ som är giftigt). Löv från exempelvis ek förmultnar inte vilket gör att de blir hållbara i ett terrarium. Att blanda ner lite torv i underlaget är också bra eftersom det motverkar mögel.

Dagsljus med en färgtemperatur på 6500K som exempelvis “Natural light” eller “Lightwave” i terrariet rekommenderas, men det ska även finnas partier under växter och annat där sköldpaddan ska kunna dra sig tillbaka och gömma sig från ljuset. En svagare UV-B källa kan också användas som komplement. Temperaturen i terrariet bör vara rumstemperatur eller cirka 18-25 grader.

Geoemyda spengleri gillar inte när det blir för varmt eller för ljust och slutar ofta att äta när temperaturen närmar sig upp emot 30 grader.

(Foto: Maria Ohlson)

Ett vattenfat i lämpligt material ska finnas med rent vatten som byts dagligen. Man har kunnat se att honor mer frekvent använder vattenfaten och är mer aktiva och vill söka sig till vattenpölar vid regn än vad hanarna gör. Tänk även på att se till så att sköldpaddorna kan ta sig både i och ur på ett enkelt sätt.

Många som har regnskogsterrarium planterar även in så kallade ”städare”, insekter som olika sorters gråsuggor och hoppstjärtar som hjälper till att städa i terrariet. De äter gamla växtdelar och även avföring.

Man bör dock inte ta in gråsuggor utifrån då sköldpaddan kan komma att äta dem och gråsuggor som tas utifrån kan innehålla tungmetaller. De insekter man beställer som foderdjur är säkra att använda både i terrariet eller som foder.

Föda

(Foto: Maria Ohlson)

De äter till största delen en diet bestående av olika insekter och kryp: sniglar, snäckor, maskar av olika slag som lövmaskar, zophobas, larver, kackerlackor, gräshoppor och syrsor.

Mjölmask kan också ges men bör inte ges för ofta då de har ett skal som innehåller kitin och som kan ge förstoppning då det är svårare att smälta. Zophobas, mjölmask och vissa larver innehåller dessutom relativt mycket fett så de bör ej utgöra basfödan. En variation av olika insekter är bäst för att sköldpaddan ska må bra. Små pinkies (nyfödda musungar) kan också ges. Det är väldigt viktigt att de foderdjur man matar med har fått en bra kost och att man varierar kosten även för dem.

Frukt och bär kan också ges såsom: något övermogen banan, äpple, vindruvor, jordgubbar, hallon och blåbär. Orange-rödfärgad mat triggar ofta matlusten eller mat som doftar, då sköldpaddorna som sagt både har god syn och luktsinne. Frukter och bär man ger ska vara ekologiskt odlade.

I vissa länder är det även vanligt att ge också olika sorters pellets som foder.

De äter helst levande föda så ska man ge dem frukt eller insekter som ej lever får man ofta röra på dem så att de tror att det är ett levande byte. Man kan med fördel hålla maten med en lång pincett och ”dingla” med maten en bit framför huvudet när man matar dem. Bladsköldpaddan stirrar på sitt byte och anfaller sedan genom att hugga tag i maten och sedan kan de dra iväg med sitt byte. De använder frambenen för att hålla fast eller slita isär maten.

Man bör tillföra någon form av kalk och vitaminer såsom “CalciDust” och “Nutrobal” och även ha ett sepiaskal liggande i terrariet.

Vuxna kan ges mat 3-4 ggr per vecka, ungar kan ges oftare och lite mindre mat åt gången.
Friskt vatten ska alltid finnas tillgängligt.

Könsbestämning

Hanen har en vit iris medan honorna har mer beigefärgad iris. Hanen har en längre och tjockare svans än honan. Honor har även en mer gul-creméfärgad rand/ränder på huvudet. Hanar blir i regel något mindre än honor.

Dvala

I naturen så dvalar de i runt 2½ månad i cirka 5-12 grader. För att dvala dem i fångenskap kan man ha dem liggande i en plastlåda med perforerat lock. I lådan använder man samma underlag som används i terrariet samt spaghnummossa i önskad temperatur.
Lämplig tid att dvala är i december till februari.

Avel

(Foto: Christoffer Larsson)

Ofta är det just vid parning som sköldpaddorna interagerar med varandra och parningssäsongen förekommer i naturen vanligtvis mellan september och mars.

Hanen ligger framför honan och tittar på henne intensivt och kan föra huvudet fram och tillbaka som att han ”hypnotiserar” honan och sen kan bestiga henne för parningen. Under parningen sträcker hanen fram halsen så långt det går och fortsätter titta intensivt på honan som står stilla.
Parningen pågår i ca 10 minuter.

Innan äggläggningen börjar kan honans plastron (magskölden på dess undersida) ses bukta utåt av de ägg som finns innanför.

Äggen är avlånga och honan lägger oftast 1-2 ägg runt april månad. Honan kan lägga 1-2 omgångar per år. Äggen som väger cirka 10-20 gram vardera läggs ganska så ytligt i underlaget och inkuberas sedan på spaghnummossa eller liknande i en äggkläckare med hög luftfuktighet på ca 24-25 grader. Tänk på att inte överstiga denna temperatur då äggen/embryot dör vid för hög temperatur. Efter cirka 70-100 dagar kläcks ungarna som då väger cirka 4-8 gram.

Ungarna ska sedan hållas i en plastlåda/terrarium som håller hög luftfuktighet på cirka 90%. Hålls de för torr så får de inte ett slätt och normalt skal utan skalet böjer sig då åt fel håll och de kan få problem med luftvägarna.

Vuxna bör hållas separat från varandra i egna terrarium eller om man har väldigt stora terrarium med gott om yta kan man hålla en hane med 2 honor.