Allmänt

Ormhalssköldpaddan (Chelodina oblonga) är en sköldpaddsart med ursprung i norra Australien och Indonesien. Det är den näst största sköldpaddan av de australienska Chelidae och är en snabbväxande art med ett unikt utseende.

Utseende och beteende

(Foto: Fanny Classon)

Ormhalssköldpaddan, så som namnet indikerar, har en mycket långsmal hals likt det av en orm. Halsen kan nå upp till hela 60% av sköldpaddans totala längd och är det utmärkande för arten.

Arten skiljer sig något i färg samt sköldform beroende på vilket område den lever i. Ryggskölden kan variera i färgerna brun, olivgrön, grå och svart medan bröstskölden oftast är i en ljusare cremefärg. Den har en robust och lång hals som är mörk på ovansidan men ljusnar mot undersidan. Huvudet är brett och platt med en avsmalnande nos. Vid vila eller skydd är huvudet indraget i sidled, tätt tryckt längs med skölden. Skölden är äggformad hos yngre djur men blir mer oval med åldern.

Ormhalssköldpaddan är en art som spenderar större delen av sitt liv i vatten. De är inte kända för att sola, det kan hända ett fåtal gånger, men är överlag väldigt ovanligt. Man bör dock ändå ha en landdel tillgänglig för djuret.

Arten hålls gärna ensam eller i en mindre grupp på grund av deras "hetsiga" beteende. Djur som växt upp i större gruppen saknar ofta tår/klor och har bitmärken längsmed hals, ben och svans. Man skall dock alltid vara uppmärksam om man väljer att hålla flera individer tillsammans, då bett kan uppkomma vid matning och parning.

Akvarium

(Foto: Fanny Classon)

Detta är en art som blir relativt stor, när man väljer akvarium ska man ha i åtanke att även halsen räknas till djurets totala längd. Denna art är en mycket skickliga simmare, som kräver stor yta att kunna röra sig fritt på. En landdel skall finnas tillgänglig för sköldpaddan att använda, den ska vara stor nog så sköldpaddan kan vila hela sin hals utsträckt längs med. Den bör även vara stadig och lätt att komma upp på då denna art är väldigt klumpig och har svårt att röra sig med sin långa hals på land. Utöver en landdel bör man även ha någon sten eller rot som når upp till ytan då sköldpaddan gärna vilar mot något när den kommer upp för att andas.

Som bottensubstrat är sand att rekommendera, bland annat för att arten gillar att gräva och böka runt på botten men även för att den är så pass glupsk att om man har grus/sten som bottensubstrat kan sköldpaddan vid matning även få med sig stenar som sedan fastnar i hals och magsäck. Vilket i sin tur kan skapa lidande för sköldpaddan och i värsta fall leda till döden om det ej åtgärdas.

Inredningen i akvariet bör först bestå av ett bra bottensubstrat så som ett djupare lager sand. Sen bör man dela upp akvariet så det finns en stor öppen yta där sköldpaddan kan sträcka ut sig och simma fritt. Och en del i akvariet där rötter, stenar och grottor finns tillgängligt för sköldpaddan att vila sig mot och traska runt bland.

UV, pump och doppvärmare

Ett bra UVB-ljus är nödvändigt för att hålla sköld och ben friska. Sköldpaddan bör ha en naturlig dygnsrytm och man ska undvika ett ha akvariet nära ljus, musik, tv eller annat maskineri som är igång efter att det är släckt åt sköldpaddan. Ljuset bör vara på minst 12 timmar per dygn. Lättast är att ha en timer som sköter dygnsrytmen.

Doppvärmare och pump är också nödvändigt. Värmen bör ligga på 27-29°C under dagtid och 25°C under natten. Under 18°C slutar artens matsmältningssystem att fungera normalt. En doppvärmare bör ha någon form av skydd på sig för att förhindra att sköldpaddan får brännskador. Denna art lever i stilla bäckar och sjöar så vattnet bör ej vara för strömt, det är dock en skitig sköldpadda som kräver en stark pump för att kunna hålla vattnet rent. Om man har en pump som gör vattnet för strömt kan man sätta upp rötter, stenar och grottor där sköldpaddan kan vila sig från strömmen.

Vatten

Det är viktigt att hålla en bra vattenkvalitet för att djuret ska må bra. Vattenbyten på mellan 20-50% bör ske veckovis. Att hålla fiskar tillsammans i samma akvarium är att föredra då de rensar upp matrester och döda växtdelar, samt är en bra måltid till sköldpaddan. Vattenväxter bidrar till ett mer naturligt habitat samt hjälper till att hålla en god vattenkvalitet. Proteinet i fiskarnas och sköldpaddans mat omvandlas i magen till avföring och urin innehållande bl.a. ammoniak som med bakterien Nitrosomonas och syre bildar föreningen nitrit (mycket giftigt), denna förenar sig ytterligare med bakterien nitrobacter och syre, som bildar slutprodukten nitrat som akvarieväxterna tar upp.

Föda

Chelodina Oblonga äter blodmask
från sandbotten
(Foto: Fanny Classon)

Chelodina oblonga är en mycket skicklig jägare som främst är aktiv under natten. Det är en karnivor som i det vilda äter fisk, grodor, kräftdjur, snäckor, maskar och insekter. Hos vuxna djur står även mindre sköldpaddor på menyn ibland, man bör därför ej hålla vuxna och unga djur tillsammans.

De har ett kraftigt bett och hugger likt en orm mot sitt byte, även om de väldigt sällan bits bör man akta sig för att stå mellan maten och sköldpaddan.

Det är en väldigt glupsk sköldpadda som går på konceptet "äta först, smaka senare". Det är därför väldigt lätt att övergöda den. Man bör hålla sig till att ge juveniler ett mål om dagen, sub-adulta 3-4 mål i veckan och adulta 2 gånger i veckan. Ett bra mått när det gäller måltiden är att ge dem föda i samma storlek som huvudet.

Hälsa

Då denna arten är enormt glupska och har ett väldigt underhållande sätt att äta på så är det vanligt att man övermatar dem. Det största hälsoproblemet är just övervikt, vilket leder till att djuret växer för snabbt, får minskad fertilitet och det kan även orsaka njur- och leverskador. Det är viktigt att ge en bra diet och hålla uppsikt över sitt djurs vikt. Tecken på att din sköldpadda kan vara överviktig är bland annat att den ej kan dra in alla lemmar ordentligt, i detta fall (då denna art ändå ej kan dra in sitt huvud i skölden) så kan man hålla koll på att alla ben kan dras in utan att för mycket hud trycks/buktar ut.

Ett annat hälsoproblem är skalröta, infektioner i huden och svamp. Det orsakas av dålig vattenkvalitet och är extra vanligt hos denna art som spenderar större delen av sin tid i vatten. Det är alltid av största vikt att hålla en bra vattenkvalitet. Vattenbyten varje vecka-basiskt PH-bra pump.

Könsbestämning

Hanarna blir könsmogna först vid 2-4 års ålder och blir i regel mindre än honorna, samt har en längre och tjockare svans. Honorna når könsmognad mellan 6-9 år.

Avel

Äggen har ett mycket hårt skal och är till formen elliptiska, de läggs under våtperioden till mitten av torrperioden (februari-juli). Honan lägger mellan 8-16 ägg som tar mellan 183-222 dagar att kläckas. Något unikt med denna art är att den gräver hålor i lera eller grunt vatten längs med strandbanken för att lägga sina ägg i, äggets embryon börjar dock ej utvecklas förrän hålan helt torkat ut. Embryonet fortsätter att utvecklas under hela torrperioden. De kläcks först när första regnskuren från våtperioden blöter upp marken. Äggen bör ligga i en konstant temperatur på 30°C, men kan överleva ända ner till 26°C och ända upp till 33°C.