Allmänt

Phidippus regius är en dagaktiv art av hoppspindel som först beskrevs av Koch C.L. 1846.

Arten härstammar från sydöstra USA samt Karibien och finns i ett flertal olika färger och lokaliteter. Arten trivs i öppna torra områden med viss växtlighet i form av buskar och träd för skydd.

Det är en relativt vanlig art av hoppspindel i hobbyn, mycket tack vare dess utseende och beteende.

Utseende och beteende

(Foto: Sanna Stafström)

De har stora ögon med ett synfält på nästan 360 grader, och trots att de saknar traditionell hörsel så kan de uppfatta ljud på flera meters avstånd med sina vibrationskänsliga ben-hår. Detta gör dem väldigt medvetna om sin omgivning och de är ofta framme vid rutan när man rör sig utanför.

Färger

Spindelns färger varierar i vitt, beiget, grått, brunt, orange och rött, beroende på vilken lokalitet de tillhör (varifrån de har sitt ursprung). Några av de kända lokaliteterna är exempelvis Bahamas, Florida, Apalachicola, Soroa, Everglades, dos Gardens, Rastafari, Sierra de Bahoruco. De olika lokaliteterna kan även skilja sig åt en aning i storlek.

Ömsning

(Foto: Sanna Stafström)

När spindeln växer och det gamla skinnet (exoskelettet) börjar bli trångt är det dags att ömsa. Den blir då mindre aktiv, slutar äta och stänger in sig i sitt bo. Det är då viktigt att låta den vara ifred och inte erbjuda mat förrän den ömsat klart, kommit ut ur boet och är aktiv igen. Det brukar vanligtvis pågå mellan några dagar till över en vecka. Under denna period är det också viktigt att höja luftfuktigheten till 70% för att underlätta ömsningen. För att få upp luftfuktigheten kan man även dutta några droppar vatten utanför boet med exempelvis en pipett. Man bör även fortsätta att erbjuda vatten som vanligt så att spindeln kan dricka.

Bobygge

Om din nya hoppspindel aktivt börjar gunga abdomen (bak-kroppen) fram och tillbaka uppe i något hörn så behöver du inte bli orolig, då den bygger spinner ett bo.

Hantering

Hoppspindlar gillar i regel inte att bli hanterade, men kan vänja sig och tolerera det.

Behöver du “hantera” en spindel som inte är van så använd gärna en mjuk pensel för att försiktigt guida den dit du vill (om du till exempel behöver byta terrarium). Det går även att locka över den till den nya burken med mat på en pincett.

Gift

Phidippus regius har ett väldigt milt gift som är ofarligt för människor, men kan hos överkänsliga ge en allergisk reaktion. De biter sällan, såvida de inte känner sig hotade.

Bettet i sig känns ungefär som att få en träflisa i fingret och kan bli lite rött och kännas irriterat, men det går över på någon dag.

Terrarium

(Foto: Sanna Stafström)

En vuxen spindel kan hållas i ett terrarium på 10-15 cm brett/djupt och 20-25 cm högt. För unga spindlar bör storleken på burken inte vara för stor, då det blir svårare för både dig att hitta dem samt för de själva att hitta föda. Då de är en klättrande art är höjden viktigare än bredden. Det är också viktigt att terrariet inte öppnas uppifrån då det är där de vistas mest och gärna bygger sitt bo.

Ventilationshål bör optimalt finnas ner till i framkant (strax ovanför substratet, där kall luft dras in) och i uppe baktill eller i taket (där varm luft går ut), då detta skapar ett luftflöde.

Städning av terrariet bör hållas minimal för att inte förstöra näten. Plocka bort gammal mat och ta bort avföring med till exempel en fuktad tops. Framrutan kan man torka av med en fuktig trasa om det behövs.

Inredning och substrat

Man bör efterlikna en så naturlig miljö som möjligt. Detta kan man uppnå genom att sätta pinnar, korkbark, växter m.m. för att ge spindeln massor av klättermöjligheter. En bra tumregel är att placera inredningen så att spindeln lätt ska kunna ta sig från ena sidan av terrariet till den andra utan att behöva gå på glaset. Detta gör även livet lättare för spindeln när den blir äldre och börjar få svårt att greppa glatta ytor.

All inredning bör fästas ordentligt med till exempel akvariesilikon, tec7 eller magneter.

Vilket substrat man använder är en smaksak, men det bör vara några centimeter djupt, dels för att det hjälper till att hålla luftfuktigheten uppe, och dels för att dämpa fallet om en spindel skulle missbedöma ett hopp och landa på marken.

Bioaktivt funkar alldeles utmärkt.

(Foto: Sanna Stafström)

Värme

Dagtid trivs de bäst i temperaturer runt 28-30 °C på varmaste stället och resten av terrariet några grader svalare, runt 25-27 °C. På natten 22-24 °C.

Detta kan uppnås med värmematta bakom terrariet (inte under) och termostat. Läsaren till termostaten placeras på insidan av terrariet närmast värmemattan. Ställ aldrig terrariet direkt mot värmemattan. För väldigt små burkar kan man ställa en obebodd kontrollburk bredvid med en termometer för att se hur varmt det faktiskt är i burken.

Ljus

De behöver mycket ljus, och det går att lösa enkelt med en liten led-lampa, till exempel skåpbelysning eller en vanlig läslampa. Indirekt ljus från ett fönster är inte tillräckligt! Låt aldrig terrariet stå i direkt solljus, värmen stiger snabbt och kan ta kål på en spindel på nolltid.

Otillräcklig värme och ljus resulterar i att spindeln blir mindre aktiv, inte äter, blir liten i växten och i värsta fall tynar bort.

Fukt/vatten

Luftfuktighet 50% , 70% under ömsning. Detta uppnås genom att spraya lite vatten i ett hörn i terrariet 1-2 gånger om dagen. Var försiktig så det inte blir för stora droppar på rutan, då spindlar andas genom boklungor (som sitter på undersidan av kroppen) kan drunkna om de står i för mycket fukt. Små spindlar kan till och med fastna i vattendroppar.

Man ska inte använda vattenskålar till hoppspindlar.

Vill man slippa kalkfläckar på rutan kan man enbart fukta substratet och ge vatten genom att dutta några droppar med pipett i närheten av spindeln som den kan dricka från.

Föda

Mata en gång om dagen till en spindel storlek i5 (“instar 5”, efter 4 ömsningar), sedan varannan dag. Könsmogna spindlar 2-3 gånger i veckan beroende på bytets storlek och spindelns hull.

Bananflugor, stora flugor, maggot, kackerlackor, gräshoppor m.m. fungerar bra som foder. Det mesta i insektsväg accepteras gladeligen, men bytet bör inte vara större än spindeln. Även om hoppspindlar kan ta byten som är betydligt större än de själva så är det en onödig risk och spindeln kan bli skadad.

Personligen undviker jag syrsor då de kan bära parasiter och kvalster som kan smitta och för att syrsor kan bitas rejält och ta kål på din spindel.

Ta alltid bort foderinsekter om de inte ätits upp inom någon timme. Mata inte om spindeln gömmer sig i sitt bo och ska ömsa.

Bananflugor utgör ingen risk, husflugor kan inte heller göra någon direkt skada, men kan störa spindeln under ömsningen, vilket bör undvikas.

Dessa spindlar är glupska och det är lätt att övermata dem. Detta är såklart inte bra då en övergödd spindeln inte lever lika länge, och löper större risk att skada sig om den skulle missbedöma ett hopp. En lätt oval bakkropp är att föredra. Är den tunn och kon-formad behöver den mat och vätska. Är den rund, erbjud vatten som vanligt men vänta med att mata tills hullet gått ner, och var inte orolig om det skulle ta en vecka. De klarar sig över en månad utan mat.

Könsbestämning

(Foto: Sanna Stafström)

Redan efter 3 ömsningar börjar färgerna på deras mandibler (huggtänder) synas. Honor kan ha alla möjliga färger, men hanar har alltid grönblå.

Vid i6 (5 ömsningar) börjar kroppen på honorna få färg, medan hanarna fortsätter vara svartvita hela livet.

Hanarna blir könsmogna lite tidigare än honorna, efter 7-8 ömsningar. Honorna brukar behöva 8-9 ömsningar, ibland fler.

Honornas könsöppning (epigyn) sitter på undersidan av bakkroppen och ser ut som en liten navel. När honorna blivit könsmogna blir deras epigyn glansig. Honor kan lägga ägg även om de aldrig träffat en hane, dessa är dock inte fertila och äts vanligtvis upp av honan efter ett par dagar. Om honan inte äter upp äggen får man försiktigt ta ut äggen från terrariet för att undvika mögel eller att det drar till sig kvalster.

Hanarna har pedipalper, de två “känsel-armar” som sitter på varsin sida av munnen med "boxhandskar". På unga hanar är dessa ris-formade. På vuxna hanar så ser de ut som kommatecken.

Avel

Efter sista ömsningen är de könsmogna, men man bör vänta ytterligare 2 veckor och låta exoskelettet stelna ordentligt, innan man försöker para spindlarna.

Var beredd på att honan kan lägga upp till 200 ägg åt gången och kan lägga 4-5 äggsäckar på en parning och kan lägga ägg hela livet ut.

Det blir med andra ord många spindlar att ta hand om.

Parning

Se till att både honan och hanen är mätta. Jag brukar se till att honan fortfarande har mat i munnen när jag presenterar hanen (för att minska risken att hanen blir middag). Parningen bör ske på neutral mark eller i honans terrarium. Hanen uppvaktar honan genom att veva med frambenen, sedan klättrar han upp på honans rygg och vänder hennes bakkropp och överför säd med sina pedipalper.

När hanen är klar bör man snabbt plocka ut honom igen.

Ha en mjuk pensel och en liten burk nära till hands.

Vanligtvis tar det 2-4 veckor innan honan lägger ägg. Under denna tid förbereder hon sitt bo och behöver matas lite extra.

Därefter dröjer det 4-6 veckor till innan ungarna börjar lämna äggsäcken.

Till de nykläckta ungarna kan man börja erbjuda små bananflugor.

När ungarna börjar visa aggression mot varandra och se varandra som mat är det dags att börja separera dem i mindre grupper i nya behållare, och så småningom till helt egna burkar.

Tänk på att vi bör vara rädda om de lokala varianterna som finns och inte para spindlar av olika lokaliteter, då dessa annars riskerar "suddas ut" och gå förlorade ur vår hobby.