Allmänt

Morelia viridis är det nuvarande latinska namnet för Grön trädpyton. Men dom kallas även för Chondro som kommer från det gamla vetenskapliga namnet Chondropython viridis. Många säger bara GTP som är en enkel förkortning för både det svenska och engelska namnet.

Det finns flera olika lokaliteter av Morelia viridis, Sorong, Biak, Aru och Merauke är några.

bild	Namn & beskrivning
	Sorong Är den minsta gentemot de andra lokaliteterna. Denna lokalitet har oftast en blå linje med diamantliknande markeringar över ryggraden samt en klar grön färg. Vissa individer har även några vita fjäll. Svansen är ofta helt svart. Sorong ligger på fastlandet i västra Väst papua, Indonesien.
	Biak Kommer från en ö som heter Biak och ligger strax norr om Västra papua, Indonesien. Biakerna är välkända för att ha ett något mera hetare temprament än de övriga Chondro lokaliteterna. Den har större huvud och längre "nos" än soronger har. Dom är kända för att vara en av dom större lokaliteterna. Biaks typiska färger är lite mer olivgrön i färgen med lite till mycket gult. Nosen har ofta en gul fläck. Vissa individer kan ha svarta och vita fjäll. Ungarna kan vara både gula och röda och dom röda tar oftast längre tid tills dom visar sin vuxna färg. Röda ungar får oftast det mer unika utseendet. Färgändringen tar ca 4-5 år.
	Aru Är också en isolerad lokalitet från Aru Islands sydväst om Väst Papua, Indonesien. Individer från den här lokaliteten har medel stora huvuden. Ofta har Aru mycket vita fjäll längs ryggen, en del har så pass mycket vita fläckar att det bildar vita fläckar. Svansen brukar också vara lite mera trubbig.
	Merauke Är kända för dess individer med skarpa vita linjer längs ryggen. Den är riktigt kontrastrik mot sin limegröna grundfärg.
	Jayapura Denna lokalitet har oftast en ljusblå linje med diamantliknande markeringar över ryggraden och den gröna färgen är lite mer olivfärgad gämfört med den typiska knallgröna färgen som Sorong och Aru har. Dom kan också vara gula på sidorna mot magen.
	Australien. Cape york halvön Denna halvö finner man om man tar sig över korralhavet söder om Merauke, västra papua. Det är australiens nordligaste punkt. Det finns här tre stycken kända populationer med Trädpytons i detta område, Iron range, Mcllwraith och Lockerbie Scrub. Då Australien har export förbud av reptiler så finner man bara "Asussie greens" i Australien, och dom som man finner i australien påminner mycket om Merauke lokaliteten i södra Västra papua. Men man ska inte blanda ihop dom för det. Australienska Trädpytons har ofta en vit eller gul rand längs ryggraden och det kan ibland finnas inslag av blått i den också. Dom flesta har gula magar. Alla ungar från Australienska föräldrar är gula.
Saknar du beskrivning av någon lokalitet, kontakta markusbabs så läggs det till på begäran.

Utseende och beteende

Morelia viridis finns i en mängd olika lokaliteter och dom vanligaste beskrivs här ovan. Lokaliteterna skiljer från varandra färgmässigt och i vissa fall storleksmässigt men medellängden ligger mellan 120-180 cm. Hanar blir mindre än honor. Vad som är den korrekta vikten för en fullvuxen trädpyton är omtalat. Man ser många överviktiga individer i fångenskap. Detta gäller särskilt honor som ska producera så mycket ägg som möjligt.

Terrarium

Ungdjur hålls med fördel i mindre terrarium eller plastboxar där klimatet är lättare att reglera. När ormen blir vuxen så krävs ett lite större terrarium. Ett vanligt misstag är att man tror att de ska ha höga terrarium, eftersom de är trädlevande. Detta är ett misstag eftersom ormen söker sig så högt upp som möjligt och mycket sällan tar sig ner på marken, de rör sig även horisontellt, inte upp och ner för grenarna, därför är det bättre med ett långt terrarium där ormen ges optimala möjligheter att reglera kroppstemperaturen. Det är alltså viktigt att ha en värmegradient i terrariet, en sval ände och en varm ände av terrariet. En bra tumregel är att de ska kunna nå botten från den högsta punkten i terrariet utan problem. Ett 100*60*60 eller 120*60*60 terrarium är bra mått för en fullvuxen grön trädpyton hona. Ett 70*60*60 passar bra till fullvuxna hanar och medelstora honor upp till 125cm. De ska innehålla horisontala grenar som ger ormen både klättermöjligheter och möjlighet att rulla ihop sig på och ligga still, något som den tillbringar det mesta av dagen med.

Temperatur

Grund temperaturen bör vara 28 grader och en svalare plats ska finnas tillgänglig. En solplats med en temperatur på 30-32 grader ska också erbjudas. På natten kan temperaturen sänkas till runt 24 grader. En ljusfri solplats kan även erbjudas under natten. Den mest rekommenderade och bästa värmekällan åt trädpytons är värmepanel som avger en mild och behaglig värme. Dessa paneler monteras fast i taket och djuren kan inte bränna sig på dem då de inte blir tillräckligt varma för det. Panelerna har lång livslängd och ska alltid styras av en dimmande eller pulserande termostat.

Luftfuktighet

Luftfuktigheten bör ligga mellan 50-70%. Man kan höja till 70-100% när ormen ska ömsa. En dusch varje eller varannan dag är en bra metod för att dessa djur ska få i sig bra med vätska. Mina djur tycker om att dricka vatten från rutorna och växter när jag sprayat vatten på kvällen så att spraya vatten på kvällen är bra då det är då dem är aktiva.

Bottensubstrat

Bottensubstratet är inte speciellt viktigt för ormen eftersom den tillbringar det mesta av sin tid bland grenarna, tidningspapper är pupulärt av hygieniska skäl, detta ser dock väldigt tråkigt och onaturligt ut. Att använda torv, bark eller mossa och andra naturtrogna material får det att se mer naturtroget ut och därmed får du njuta av ditt djur i sitt rätta element.

Övrigt

Dessa ormar ska alltid hållas en och en i terrariet förutom vid parning enligt uppfödare världen över. Dem lever ensamma i naturen så vi låter även dem göra det i fångenskap.

Föda

Ormens diet i det vilda består till största del av små däggdjur, till exempel gnagare och små fåglar. När den jagar, ligger den stilla och väntar på att något djur ska komma i närheten. Då håller den fast i en gren med svansen och kastar ut kroppen i en s-formad position och fångar bytet i munnen. Den drar sedan in kroppen och slingrar den runt bytet och kväver det. Dom kan även locka till sig lämpliga bytesdjur genom att den leker med sin svartfärgade svansspets, som då kan likna en mask eller larv.

I fångenskap kan man ge dem möss. Då ska ungarna ha ett litet byte var femte till sjunde dag, äldre ungar och yngre vuxna kan få en mellanstor mus var sjunde till tionde dag och de vuxna kan få en stor mus var tionde till fjortonde dag. Man måste vara mycket noga med att inte övermata dessa ormar, eftersom de lätt blir överviktiga och det skulle vara förödande för dessa smala och smidiga ormar.

Deras matsmältning är långsam och ungar ska bajsa efter varje matning. Vuxna djur kan mat mata ett par gånger innan man väntar på avföring. Detta är individuellt och det bästa är att du lär dig hur just din orm sköter sina behov.

Könsbestämning

Man ska aldrig könsbestämma dessa ormar under 100gram. Det är vid ca 1 års ålder.

Man kan könsbestämma dom med sonderingsmetoden när dom uppnått rätt vikt. Då med sonderingsnålar som förs in i hemipenisfickorna bakom kloaken mot svansen. och beroende på hur långt den kommer visar det om det är hane (långt in) eller hona (inte långt, högst ett par fjäll).

OBS! Testa inte detta själv hemma utan erfarenhet då det kan skada din orm allvarligt om man gör fel.

Avel

Honor blir könsmogna vid ca 3,5-4 år medan hanar är redo vid ca 2,5 till 3 år. En hona ska väga ca 1000gram.

Som med alla avelsdjur så ska både hanar och honor vara i toppform innan avel. Nattsänkning är nödvändigt och nattetid kan temperaturen sänkas successivt till 20 grader under två till tre veckor innan man sätter in hanen till honan.

När honan är redo att lägga ägg kan man ställa in en hink med ett uppsågat hål där honan kan krypa in och lägga sina ägg. Torr mossa ska kan användas i hinken. När man sedan ska ta äggen från honan behöver man bara öppna locket så kommer man lätt åt honan och äggen.