Allmänt

Hydrodynastes gigas, eller falsk vattenkobra som den också kallas, lever i ett stort utbredningsområde över Sydamerika som täcker Brasilien, Bolivia, Norra Argentina och Peru. Den falska vattenkobran är som dess namn antyder ingen kobra utan en baktandsgiftig snok med ett annorlunda sätt att försvara sig mot rovdjur. När den blir trängd eller stressad töjer den ut sina revben i nacken och formar, på liknande sätt som en kobra, en sköld. Därav namnet falsk vattenkobra.

Utseende och beteende

H. gigas är en relativt lugn och lätthanterad orm men bör inte underskattas. Dess gift sägs vara uppbyggt på ett liknande sätt som giftet hos skallerormen Crotalus horridus. Mängden gift som levereras vid ett bett av H.gigas är mindre än hos en Crotalus horridus och sättet den injicerar sitt gift på är mindre effektivt så betten blir oftast inte så allvarliga.

Den falska vattenkobran har en brun till olivgrön grundfärg med mörkbruna till svarta streck och fläckar längst kroppen. Honan blir längre än hanen. En vuxen orm brukar bli någonstans mellan 170-200cm lång.

Terrarium

(Foto: Simon Ohlsson)

Den falska vattenkobran lever i träskmarker men kan även hittas i torrare områden. Den trivs dock bäst i närheten av vatten, troligtvis för att bytesdjur så som grodor och gnagare finns i större mängd där. När man håller den här ormen i terrarium behöver man inte bry sig så mycket om att det ska vara högt, eftersom den här arten till större del håller sig på marken. Det bör finnas en vattenskål som är tillräckligt stor för ormen att lägga sig i för att bada.
Luftfuktigheten bör ligga någonstans kring 75-85% i terrariet.
Temperaturen bör ligga på 24-25 °C och en solplats på runt 30-35 °C.
Jag har ett ganska tjockt lager med bottenmaterial i mitt terrarium eftersom den här arten mer en gärna gräver ner sig.

Föda

Falsk vattenkobra är känd för att ha god aptit och växer ganska fort. En nyfödd orm kan matas med pinkisar. En orm på runt 60-80 cm äter fullvuxna möss och ett vuxet exemplar kan utan problem ta en mellanstor råtta. Bland denna art förekommer ofta kannibalism, speciellt bland unga djur. Vuxna individer kan gå att hålla i par men det är inte utan risk. Känner du att de är något du vågar dig på rekommenderar jag att man matar dem separat i en petbox eller liknande.

Giftet

(Foto: Simon Ohlsson)

Hydrodynastes gigas är som sagt en baktandsgiftig art. Med det menas att de ihåliga tänderna som levererar giftet sitter långt bak i munnen. För att ormen ska komma åt att injicera sitt byte med gift måste ormen bita tag i bytet ordentligt och ”tugga” lite. Studier har visat att den falska vattenkobrans gift innehåller neurotoxiner; ett gift som påverkar nerverna i kroppen och kan leda till förlamning och att hjärta och lungor slås ut. Man har även hittat myotoxin som påverkar muskelcellerna och gör att de sväller och spricker, som i sin tur leder till lokala vävnadsskador. De har även proteolytiska föreningar i sitt gift som är till för att hjälpa ormen med matspjälkningen.

Men som sagt baktandsgiftiga ormar har svårare att leverera sitt gift vid ett bett och när de väl gör det är det i mindre doser än hos framtandsgiftiga arter. Dock bör man hantera dessa djur med respekt.

Vad händer om man blir biten?

Man känner smärta och får svullnad och blödningar som kan vara svåra att få stopp på. Blåmärken, stickande känsla vid bettområdet, illamående, kräkningar och migrän är ytterligare symptom. I sällsynta fall kan lokal nekros förekomma. Nekros innebär att delar av vävnaden kring bettet dör.