Allmänt

Den röda regnbågsboan (Epicrates c. cenchria) har efter taxonomisk revidering av arten 2008 (Paulo Passos och Ronaldo Fernandes), fyra underarter. Dessa är E. c. barbouri, E. c. gaigei, E. c. hydrophilus, samt E. c. polylepis. De fyra tidigare övriga underarterna har efter revideringen fått egen artstatus, dessa är E. alvarezi, E. assisi, E. crassus, samt E. maurus. Den röda regnbågsboan är tillsammans med den bruna (colombianska) regnbågsboan de vanligaste i fångenskap. I vilt tillstånd återfinns regnbågsboorna i flera delar av Sydamerika, som Amazonas, Brasilien, Colombia, Franska Guyana samt de södra delarna av Venezuela.

Utseende och beteende

(Foto: Smilla West)

Den röda regnbågsboan är en mycket vacker orm, dess stiliga rödfläckade mönster skapar en snygg kontrast till det oljeglänsande skimmer som gett upphov till dess namn. Skimret uppstår när ljus träffar mikroskopiska veck i fjällen, vilka fungerar som prisman och speglar ljuset tillbaka i regnbågens alla färger.

De ändrar till viss del färg mellan dag och natt. Under dagtid tonar ormens sidor ut i en gråbrun nyans, när mörkret faller ändras färgen till något silvertonad. Färgskillnaderna varierar i grad mellan olika individer.

Kroppens fulla längd följs av svarta ringar som varierar i storlek och form från individ till individ, en del har enkla, bredare fläckar, medan andra har mindre, liggande parallellt eller asymmetriskt. Längs sidorna går en rad mindre mörka fläckar, varje fläck har en mörk båge ovanför sig, mellanrummet mellan bågarna och fläckarna är ofta fyllt med en ljusare gulbrun färg. Huvudets ovansida pryds av tre parallella svarta linjer. Som juveniler är regnbågsboorna något ljusare i färgen rent allmänt och mörknar med åldern.

Dessa ormar förekommer i så väl olika grader av rött som erkända morpher. De klassas som medelstora ormar och är ganska robusta i förhållande till sin längd, som kan uppgå mot 200 cm, honorna blir något större än hanarna. Huvudet är inte jättestort, men nackslutet är ändå tydligt urskiljbart.

Temperamentet varierar från individ till individ, men som regel är de mer benägna att hugga som små än som vuxna. De flesta brukar vara ganska lugna när de blir äldre, medan andra är helt vilda hela livet. Det brukar inte vara något problem om man inte stör dem, det går oftast bra att fixa runt i terrariet utan att ormen gör något, precis som många andra ormar föredrar de flykt framför kamp men skulle de kända sig trängda tvekar de inte att ge ifrån sig ett bett eller två. De har ett ganska kraftigt tryck i sina hugg när det väl smäller, men det är inget farligt.

Terrarium

Klimatet i terrariet ska vara subtropiskt till tropiskt, temperaturen bör ligga kring 25°C på den kalla sidan och 32-35°C på den varma sidan. Luftfuktigheten bör vara ganska hög, mellan 70-85%, fukta gärna extra vid öms.

Regnbågsboor är grävande marklevande ormar, bottenytan är därav viktigare än höjden men lite höjd skadar ändå inte, de kan klättra om de ges möjlighet. Bottensubstratet bör vara grävvänligt, exempel på bra material är kokosfibrer, eller mull. Dessa ormar gör sig utmärkt i bioterrarier vilket jag själv enbart använder mig av.

När du inreder är det viktigt att tänka på att de är relativt stora och tunga ormar som kan förstöra inredning ganska friskt, använd gärna tåliga växter. Vattenkaret ska vara så stort att ormen får plats att bada hela kroppen i det, många regnbågsboor badar gärna på nätterna om möjlighet finns.

Föda

Dessa ormar livnär sig i naturen på allt från mindre eller medelstora gnagare till fåglar och andra reptiler. I fångenskap matas de med fördel med råttor. Små juveniler kan matas med möss, men även mindre råttpinkisar går bra.

Könsbestämning

Hanar har ofta betydligt större sporrar vid kloaken än vad honor har, de är även något bredare precis efter kloaken där hemipenisarna ligger. För att säkerställa könsbestämning rekommenderas poppning eller sondning med kunnig person närvarande.

Avel

(Foto: Smilla West)

Könsmognad uppnås vanligen kring 2,5-4 års ålder, honor är oftast omkring 140 cm när de börjar mogna och hanar omkring 120 cm.

Regnbågsboor är precis som många boider vivipara, det vill säga föder levande ungar. Ordet vivipar kommer från latinets “vivus”; levande och “pario”; föda. Honan är dräktig i cirka fem månader efter ovulation, ungarna föds cirka 117-120 dagar efter ömset som följer i samband med ovulation. En kull består vanligtvis av 20-30 ungar, nyfödda är de oftast mellan 30-50 cm långa, dessa växer ganska snabbt och det är vanligt att de växer upp till 110 cm det första året.