Allmänt

Vuxen normalfärgad hane
(Foto: Maria Nilsson)

Gerbiler är de söta små gnagarna som brukar stå på bakbenen och spana. De kommer från Mongoliet med omnejd och många tycker att deras pälsbelagda svans gör dem till den gulligaste gnagaren. När man säger "gerbil" eller "ökenråtta" så menas i de allra flesta fall den mongoliska ökenråttan/gerbilen eftersom detta utan tvekan är den vanligaste gerbilen som finns i handeln. I detta skötselråd kommer benämningen "gerbil" att användas för att beskriva denna art.

En fördel med gerbiler är att de är allergivänliga och innehar skötaren allergi mot möss och råttor så kan gerbiler vara ett alternativ, men man får prova sig fram eftersom allergiska besvär är individuellt. En annan fördel med gerbiler är att de inte sprider någon irriterande lukt.

I naturen bor gerbilen i tunnelsystem i jorden vid stäpper, grässlätter och halvökenområden. Gerbilerna lever i grupper och livnär sig bland annat på frön och insekter.

Utseende och beteende

Gerbilsyskon äter i sandbadet.
En månad gamla.
(Foto: Maria Nilsson)

Gerbiler ser ungefär ut som andra mindre gnagare men deras svans är pälsbelagd till skillnad från råttor och möss. Som vuxna väger gerbilerna runt 70-100 gram och hanarna blir generellt lite större. Det finns en mängd olika färgvarianter och viltfärgen heter agouti. Det är den brunaktiga färgen som även råttor och möss har som viltfärg. Gerbilerna har en skuttande stil när de tar sig fram och när de stannar för att äta eller spana står de ofta på bakbenen.
Gerbiler är flockdjur och kan inte leva som singlar, om det inte finns något alldeles särskilt skäl. Som sällskapsdjur håller man dem enklast två och två av samma kön. Vill man att de ska föröka sig är det bäst att ha dem i par om en hane och en hona.

Gerbiler är väldigt revirhävdande och det kan vara mycket svårt att låta individer flytta ihop. Det kan gå bra att sätta ihop två gerbiler men i många fall slutar det med storbråk och man är tvungen att sära på dem. Ett av mina fingrar har kommit emellan vid ett sådant bråk och jag fick ett rejält bett. Därför vet jag att de menar allvar. Vid hopsättning är det bra att låta dem träffas första gången på neutral mark, t.ex. i en hamsterhage på golvet eller i en nystädad bur. Håll uppsikt och sära gerbilerna åt om de börjar visa aggressivt beteende.

Gerbiler är rätt så lugna och man kan få dem tama om man spenderar tid med dem. Dock är de inte särskilt sociala med människor utan vill hellre vara med sina artfränder. Ett intensivt stampande varnar övriga gerbiler för fara och det är inte ovanligt att de övriga gerbilerna blir rädda och börjar stampa de också. En hane kan också stampa när han kommer i kontakt med en brunstig hona. Piper gerbilerna så kan det vara gnabb eller parning på gång.

Istället för att vara dagaktiva eller nattaktiva är gerbiler aktiva i omgångar dygnet runt.

Bur

De bästa burarna är plastburar eller akvarier. Undvik galler. Gerbiler kan skada sig om man har en gallerbur och de kommer att skvätta ut spånet. Gerbilernas krav på ett riktigt tjockt lager med kutterspån eller annat grävbart material kräver höga kanter på buren. Ikeas Samla-lådor är populära hos gerbilägare. Smartstorelådorna däremot har kanter inuti som gerbilerna kan gnaga på och rekommenderas inte.

Undvik inredning i plast. Gerbilerna kommer att gnaga sönder inredningen och riskerar att skada sig. Gerbiler ska inte ha hjul att springa i. Dels kan de fastna och de kan även skada ryggen i och med att hjulet inte är plant.

Minst 10-20 cm högt med bottenmaterial brukar man säga att gerbiler ska ha. De måste kunna gräva, göra gångar och ha bohålor. Själv brukar jag varva kutterspån, hus av kokos och kartongbitar som de kan gnaga på eller eventuellt spara som "tak".

Föda

I det vilda äter gerbiler främst olika fröer samt färska blad och växter men även någon insekt och larv slinker ner ibland.

Vid val av mat till sina gerbiler är det viktigt att ha koll på mängden kolhydrater, protein och fett. Huvudregeln är att proteinmängden ska ligga runt 12-15 % och fetthalten kring 6-9 %. Det finns väldigt få foderblandningar som passar till gerbiler. Ett mycket bra färdigblandat foder är Gerbil nature från Versele-Laga. Man kan blanda ihop mat själv, genom att utgå från t.ex. en spannmålsblandning, men då får man räkna ut näringsinnehållet själv så att det blir anpassat till gerbiler.

Tänk på att gerbiler lätt kan bli överviktiga. Se upp med nötter och solrosfrön i eftersom de innehåller mycket fett. Gerbiler är även bra på att sortera ut det som är godast. Solrosfrön kan användas till avelsdjur eller ungdjur som behöver lite mer energi. Färdigblandad mat till hamstrar passar bra till detta eftersom hamstrar kräver liknande näringsinnehåll i sin mat fast med mer fett. Själv brukar jag ge 3/4 Gerbil nature och 1/4 Crispy Muesli Hamsters & Co hamsterfoder från Versele-Laga till mina avelsdjur.

Mandelspån brukar vara en mycket uppskattad godsak och hemma hos mig lär sig gerbilerna att äta från mina händer.

Könsbestämning

Det brukar vara enkelt att se skillnad på honor och hanar på vuxna gerbiler. Hanar har en tydlig pung och längre avstånd mellan kön och anus. De brukar också bli större och kraftigare efterhand. På ungar kan det vara svårare med könsbestämning, särskilt om man är nybörjare. För ett vant öga kan könet ses från första stund och då brukar man använda sig av metoden att kolla avståndet mellan kön och anus. Det går även att kolla på doftkörtelns storlek. En enklare metod är att använda "tuttmetoden". När gerbilerna är runt tio dagar gamla kan man på honor se åtta tuttar innan pälsen växer ut och döljer dem.

Avel

Nyfödda gerbilungar.
(Foto: Maria Nilsson)

Gerbiler kan bli könsmogna redan vid 8-9 veckors ålder men det är bäst att vänta med avel tills de är 3-4 månader gamla för att de ska vara fysisk och psykiskt mogna.

Ungarna separeras lämpligast från sin familj/mamma vid sex veckors ålder. Skulle mamman få nya ungar innan sex veckor kan de äldre ungarna med fördel flyttas. Mamman tar inte hand om ungarna ensam som t.ex. en råtta gör utan hon behöver hjälp av hanen eller så kan en äldre dotter till henne hjälpa till. Även en annan hona, som mamman är kompis med, kan hjälpa till om hon som har ungarna är den dominanta.

I större grupper, t.ex. två honor och en hane är det en av honorna som är dominant över den andra honan. Om den undergivna honan får ungar kan den dominanta honan bete sig aggressivt och i värsta fall döda ungarna. Överlag är gerbiler väldigt revirhävdande och själv kan jag inte rekommendera att ha fler än en hane och en hona som bor ihop.

Tänk på att aldrig para två vittecknade individer med varandra eftersom dödligheten är stor med den kombinationen av gener. Antingen dör avkommorna redan som foster eller så dör de få som föds inom några dagar.