Allmänt

Gongylus gongylodes, även kallad violbönsyrsan, är en bönsyrseart inom familjen Empusidae som även inkluderar Idolomantis diabolica och mindre kända arter som Empusa pennata. Detta är en otroligt vacker bönsyrsa som trots sina specifika behov är betydligt mer tålig än sin släkting Idolomantis. Den är inte helt lätt att ta hand om, därför rekommenderas att man har lite erfarenhet av bönsyrsor innan man försöker sig på denna art.

Utseende och beteende

(Foto: Matilda Hollander)

Violbönsyrsan får sitt namn på grund av dess utseende; den långa ”halsen” och skölden på överkroppen gör att den påminner om ett stråkinstrument. Det här är en bönsyrsa som till skillnad från regnskogsarter som Hierodula eller Rhombodera föredrar att ligga i bakhåll och vänta på sitt byte. Den är därför inte den mest aktiva arten, men den kan ibland ”dansa” genom att svaja från sida till sida för att imitera ett visset löv. Violbönsyrsan är en av de få bönsyrsor som kan hållas i grupp utan större risk eftersom den föredrar mindre flygande byten.

Terrarium

(Foto: Matilda Hollander)

För alla bönsyrsor brukar sägas att en individ ska ha ett terrarium som är minst tre gånger så högt som bönsyrsan är lång och två gånger så brett så den kan hänga upp och ned för att ömsa. Detta gäller dock om man bara har en individ, ska man ha flera kan man med fördel ge dem större yta än så. Ett nätterrarium rekommenderas till denna art, men viktigt att nämna är att vanliga nätterrarium som Exo terra har aluminiumnät som kan skada empusiders fötter. Det är även möjligt att använda ett vanligt terrarium som har bra ventilation om man fäster exempelvis juteväv på insidan. Detta på grund av att bönsyrsor ur familjen Empusidae inte kan klättra på glas eller plast. För att kunna ömsa behöver de ha bra grepp i taket, och gärna flertalet pinnar att klättra på. Det är dock viktigt att pinnarna inte är för låga; vissa bönsyrsor väljer dåliga platser att ömsa på och om de väljer en låg pinne kan de fastna i sitt gamla exoskelett och i värsta fall dö.

Temperatur/luftfuktighet

Något som höjer svårighetsgraden är att violbönsyrsan vill ha det varmt och torrt till skillnad från många andra arter. Den klarar temperaturer ner till 20 grader på natten men terrariet kan tillåtas nå temperaturer upp till 40-45 grader på de varmaste ställena på dagen. Detta kan uppnås genom att ha en värmematta på sidan av terrariet, men det är bra att även ha en lampa så att bönsyrsan kan skilja på dag och natt. Luftfuktigheten ska hållas låg, i nätterrarium kan man spraya någon gång om dagen till var tredje dag så att bönsyrsan kan dricka men är terrariet gjort i glas eller akryl rekommenderas att inte spraya mer än några gånger i veckan. Om bönsyrsan verkar törstig och dricker när man sprayar är det ett tecken på att man kan öka fuktigheten något. Unga nymfer kan tåla något högre luftfuktighet innan öms men då krävs bra ventilation eftersom dålig luft lätt kan döda en violbönsyrsa. På grund av att de behöver ha det så torrt är det inte rekommenderat med substrat som kokosfiber, dessutom kan violbönsyrsor som ramlar inte vända på sig om de landar i lös jord. En rekommendation är därför tidningspapper eller pappershanddukar.

Föda

Violbönsyrsan föredrar flygande byten, och det finns uppfödare som hävdar att syrsor rentav är dåliga för äggläggande honor av denna art. För små nymfer rekommenderas bananflugor, större individer kan ges husflugor, vaxmott eller liknande. De kan äta kackerlackor och gräshoppor men detta kräver lite mer jobb då violbönsyrsor generellt är väldigt fega och föredrar att plocka sitt byte ur luften. Riktigt hungriga honor kan pincettmatas men lättast är att släppa flygande byte i terrariet eftersom pincetten kan skrämma bönsyrsan som då inte äter alls.

Violbönsyrsor äter gärna ofta, därför är det en fördel att hela tiden ha foderdjur tillgängliga. En populär metod är att slänga in flugpuppor som kläcks efter några dagar och på så sätt blir en sorts foderautomat. Undantag för detta är vid öms, då de gärna matvägrar några dagar innan och efter. För att inte stressa bönsyrsan bör eventuella byten plockas ut ur terrariet om man märker att det är öms på gång. Undantag till detta är om man har dem i grupp, då är det bra att ha konstant tillgång på byten för att minimera risken att de äter varandra.

Husflugor finns sällan till salu i Sverige men kan beställas från andra länder. De levereras oftast som puppor eller larver och kan förvaras i kylen när de vuxit klart tills det är dags att mata.

Små nymfer matas med bananflygor och kan efter tre till fyra öms ges större byten. Nymferna kan med fördel hållas tillsammans för att underlätta matning.

Könsbestämning

Det vanligaste sättet att könsbestämma bönsyrsenymfer är att räkna segmenten på magen; hanar har fler än honor. Detta kan dock vara svårt på violbönsyrsor eftersom segmenten inte är lika tydliga som på andra arter. Ett annat sätt att könsbestämma just violbönsyrsor är därför att titta på deras antenner; hanar har tjockare fjäderliknande antenner medan honor har tunna och korta. Vuxna individer är lättast att könsbestämma eftersom honorna blir större än hanarna. Hanarna kan även flyga och gör det gärna om de blir skrämda eller känner sig fångade, medan honornas vingar är för korta för att bära den tunga kroppen.

Avel

Om violbönsyrsor hålls i grupp kan honor och hanar paras några veckor efter sitt sista öms utan hjälp. Om hanarna inte visar intresse kan det vara fördelaktigt att separera hanar från honor några dagar. Hanarna hålls då i ett terrarium med högre temperatur och luftfuktighet, gärna i ett annat rum, innan de återintroduceras. Teorin om varför detta hjälper är att hanarnas antenner bli ”mättade” på honans feromoner och att de efter ett tag inte inser att det är dags att para sig.

Hålls de separat gäller samma tidsram men honan behöver introduceras till hanen, detta kan göras i ett stort terrarium eller ”frigående”. Det är bra att placera honan så att hanen ser henne men hon inte ser honom så att han kan smyga fram utan att riskera att bli uppäten. Se till att mata honan ordentligt innan parning så att hon inte ser hanen som ett byte.

Honan lägger sedan efter några dagar en äggsäck, sk. ootheca. De verkar föredra att lägga sina ägg på grövre pinnar som är ca 1-2 cm i diameter. Fäst pinnarna i taket med snöre eller limpistol. En hona lägger flera äggsäckar under sin livstid och behöver oftast bara paras en gång för att dessa ska vara fertila men det är möjligt att para honan flera gånger om man vill. Efter minst ett dygn är det säkert att flytta äggsäcken, lättast är då att ta hela pinnen för att minimera risken för skada på äggen. Äggsäcken hålls i samma temperatur som de vuxna individerna men med något högre luftfuktighet (ett bra sätt att uppnå detta är att ha äggsäcken i en välventilerad plastbehållare med sphagnummossa och hushållspapper i botten som ställs i ett stort terrarium). Efter 4-7 veckor kläcks äggen och ca 10-20 nymfer (antalet varierar dock, det kan vara allt från 6 till 35) klättrar ut. Det är viktigt att vuxna individer och nymfer inte hålls tillsammans eftersom de vuxna bönsyrsorna gärna äter de små.