Allmänt

Deroplatys desiccata eller “Malaysian giant dead leaf mantis” är nog en av mina favoriter när det kommer till bönsyrsor. Arten kommer ifrån sydostasien och beskrevs av den engelska entomologen John O. Westwood år 1839.

Deras bladliknande utseende är de inte ensamma om när det kommer till bönsyrsor, då detta kamouflage är något man även hittar hos till exempel Phyllocrania paradoxa.

Deroplatys desiccata tillhör familjen Mantidae vars arter är mycket mer aktiva när de jagar och är dessutom mycket tåligare samt mindre kräsna när det kommer till föda. Om inte det vore tillräckligt så är deras utseende, åtminstone enligt mig, snyggare.

Utseende och beteende

(Foto: Emanuel Andreasson)

Som nämnt ovan är de mycket mer aktiva än många andra av de bönsyrsor med annorlunda kamouflage. De är dock mycket mer aggressiva än t.ex. spökbönsyrsan och ska därför inte hållas tillsammans.

Honornas utseende är betydligt mer likt ett löv till form och färg, medan hanen har ett smalare utseende och inte alls samma förmåga att likna ett dött löv mer än till färgen. Honans utseende har verkligen anpassat sig väl och till och med vingarna ser ut som döda löv.

Mellan frambenen och under vingarna ser däremot inte arten alls ut som ett dött löv utan uppvisar starka färger i orange med en vit ring som ska likna ett stort öga. Anledningen till detta är för att se stor och skräckinjagande ut inför rovdjur. Detta mönster med ett “öga” är vanligt bland många andra bönsyrsor. I detta fall liknar den ugglefjärilens (Opsiphanes tamarindi) "öga" och fyller samma funktion. “Ögat” visas hastigt upp om någon trots allt skulle överlista deras kamouflage.

Terrarium

(Foto: Emanuel Andreasson)

Terrariets storlek brukar jag räkna att höjden ska vara 3 gånger bönsyrsans kroppslängd och bredden och djupet ska vara 2-3 gånger bönsyrsans längd. Alltså fungerar ett 20*20*30 till en fullvuxen insekt men det finns ingen nackdel med större.

Tänk på att det bör finnas lite öppen plats för att bönsyrsan ska kunna ömsa utan problem. De ömsar nämligen hängandes i taket eller på en gren. De kan ej ömsa på blankt glas utan det är om det t.ex. finns ventilation högst upp i terrariet som de kan få fäste på.

Terrariet bör inredas med grenar och gärna levande växter. Låt kreativiteten flöda. Som bottensubstrat brukar jag använda exo terras plantation soil (som är deras namn för kokosfibrer) och hålla det ganska fuktigt. En del använder hushållspapper och liknande som bottensubstrat, och även om det fungerar så blir det skitigt snabbt och behöver ofta bytas. Har man ett substrat som håller lite fukt som t.ex. Kokosfibrer så kan man ha gråsuggor eller hoppstjärtar i substratet (bioaktivt terrarium) som då hjälper till att städa upp matrester och avföring.

Temperaturen ska ligga på något varmare än rumstemperatur, runt 24-30 grader. Var noga med att inte ställa dem i direkt solljus utan för att fixa värmen kan man använda en värmematta på ena sidan eller under en del av terrariet. Luftfuktigheten ska ligga på ungefär 75-85%. För att åstadkomma denna luftfuktighet kan man spraya i terrariet emellanåt. Se till att inte spraya direkt på bönsyrsan.

De behöver inget UV-ljus eller solplats men måste få en dygnsrytm genom t.ex. en LED-lampa.

OBS! Kom ihåg att denna art är kannibalistisk och skall hållas ensam.

Föda

De äter alla typer av insekter som rör sig. Kackerlackor eller syrsor kan användas som basföda men försök gärna variera med mjölmask, zofobas och andra insekter. Att mata med flugor och se bönsyrsan jaga är ofta väldigt roligt. Anpassa matens storlek efter bönsyrsan. Storleken på fodret bör vara som bönsyrsans bakkropp eller något mindre och hur ofta du matar beror på bytesstorleken (ca 1-3 gånger i veckan). Om bönsyrsans bakkropp är platt ska man ge dom mat och om den är stor och “tjock” så bör man avvakta med matningen så att man inte övermatar.

Könsbestämning

Hane
(Foto: Emanuel Andreasson)

Det simplaste är att räkna segmenten på bakkroppen underifrån. Honor har 6 medan hanar har 8. Jag rekommenderar att googla fram ett exempel på jämförelse då det är väldigt lurigt med hur man räknar (vissa segment ser ut att sitta ihop eller vara uppdelade fastän de inte är det, särskilt det längst ut).

Det är extremt svårt att könsbestämma dom med denna metoden om de är mindre är 2-3 cm.

Hanar är mycket “smalare” och ser mer ut som en ärtskida, medan honor är bredare ut på bakkroppen och mer lövliknande. Hanens ryggsköld är mindre än honornas och helt kvadratisk (vriden 45 grader). Detta gäller könsmogna djur.

Avel

Hona, äggsäck uppe till höger
(Foto: Emanuel Andreasson)

Det svåraste med att avla på bönsyrsor är att lyckas med själva parningen, då honan gärna tar hanen till lunch efter eller i värsta fall innan något har hänt. Det finns ett antal sätt att lyckas med parningen och många tips och tricks.

Båda individerna måste vara könsmogna (när de har fått vingar) och bör ha varit det i minst två veckor. Kolla även när honan utsöndrar feromoner, vilket man ser när hon böjer sin bakkropp nedåt (eller snarare uppåt då de nästan alltid sitter uppochner) vilket är ett sätt att locka dit hanen och visa att hon är parningsvillig. Om man föder upp individerna sedan ung ålder bör man hålla honan varmare än hanen då han annars blir könsmogen långt före och kanske t.o.m. är död innan honan vuxit ikapp. Värmen får dem helt enkelt att växa snabbare. Detta är en metod som de har i naturen för att undvika inavel, så att syskon ska bli könsmogna vid olika tidpunkter och inte para sig.

Introducera gärna honan och hanen på kvällen i ett stort terrarium eller helt enkelt på en öppen gren i rummet (tänk på att hanen kan flyga). Mata hanen och (särskilt) honan ordentligt innan parning så att hon är mätt.

Sätt hanen bakom honan så hon inte märker om möjligt. Jag anser annars att det lättaste sättet är att ta deras terrarielock om detta är löstagbart (vilket de oftast sitter i) och bara lägga bredvid varandra (hanens lock bakom honans) på ett bord och vänta. Då slipper man mycket stressmoment genom hantering och lättare att ingripa och sära på dom ifall de är i ett terrarium. Håll uppsikt innan parningen då hanen såklart inte bara kan gå dit utan är mycket försiktig för att komma dit (och ifrån) levande, ha pincett och gärna ett papper (för att sätta emellan deras framkroppar för att ge hanen tid att fly och undgå att bli äten) redo ifall honan är hungrig och lyckas fånga honom med frambenen. När han väl satt sig på honans rygg och parningen har börjat är det ganska lugnt och han sitter förmodligen där ganska många timmar före hans flyktförsök. Ha gärna mat redo att ge honan under parningen (bara du inte stör dom för mycket) så att hon kan få äta av det istället för hanen.

Man kan självfallet även bara ha hanen hos honan och hoppas på det bästa, men räkna med att vakna nästa dag till ett par vingar på golvet och en mycket mätt och nöjd hona.

Sedan är det självfallet också bra att hålla koll under och efter för att rädda honom från honan. Jag rekommenderar att återupprepa det tills de har parat sig ett par gånger då de ibland inte lyckas.

Parning
(Foto: Emanuel Andreasson)

Tips och tricks

• Ha öppet terrarium eller nätterrarium då hanen kan bli förvirrad om honans feromoner blir för intensiva och “stängs in i terrariet” då de i naturen hade varit mycket mindre koncentrerade.
• Hantera dom inte innan då de kan bli stressade.
• Ha dom på olika platser innan parningen då hanen ibland inte märker av honans feromoner om de varit nära varandra. Just denna arten upplever jag att det går bra ändå men vissa andra arter och säkerligen individer av dessa kan vara krångliga annars.
• Jag har hört att om man slänger in några flugor i terrariet koncentrerar sig honan på att jaga dom istället för hanen men tyvärr aldrig haft tillfälle att testa det. Dock bygger ju det på att terrariet ska vara stängt vilket inte är idéaliskt om det är ett glasterrarium (läs ovan).
• Om du tydligt ser att honan är aggressiv mot hanen och tittar på honom och gör utfall med sina framben innan han ens närmat sig, försök igen en annan dag.

Unge
(Foto: Emanuel Andreasson)

Skötsel av äggsäckar

Honan lägger den första äggsäcken ungefär en månad efter parning, och äggsäcken i sin tur kläcks efter ytterligare 1,5-2 månader. Exakt hur många äggsäckar de lägger kan variera och folk säger olika om hur många de kan lägga. Man kan dock räkna med åtminstone 5. Varje äggsäck innehåller omkring 30-100 ungar, men de blir färre för varje äggsäck.

Många tar loss äggsäcken och limmar den med limpistol på en yta. Jag har ej gjort detta då jag dels varit rädd att de ska gå sönder och dels hört (vet ej om det stämmer men jag tar det säkra före det osäkra) att de som är närmast kanten man limmar kan dö av värmen. Jag känner mig allmänt skeptisk till detta även om jag inte kan förneka att vissa lyckats med denna metod. Jag tar antingen ut grenen eller vad de nu lägger äggen på och har i en separat behållare. Om det är så att äggsäckarna fästs på terrariets rutor flyttar jag istället honan till ett nytt terrarie och låter ungarna kläckas på plats. Om man tar ut äggsäckarna ska de ha samma sida upp som när de lades. Jag har samma klimat till äggsäckarna som de vuxna. Se till att inte spraya vatten direkt på äggsäckarna.

Unge
(Foto: Emanuel Andreasson)

Skötsel av ungar

Mindre plastmuggar fungerar ypperligt till att husera ungar i. Man kan då använda sig av ett tygnät och gummiband som lock. Vill man göra en mer avancerad lösning kan man använda sig av en burk med lock, klippa ett hål i ett locket och sätta fast tyg eller nät. Personligen tycker jag det är smidigare med burk och lock, även om båda såklart fungerar. Jag brukade använda mig av papper i botten med det torkar snabbt ut, blir smutsigt och behövde bytas ofta så jag bytte ut det mot plantation soil. Om man vill kan man ha en liten gren inuti burken som ungen kan klättra på.

De ska gå att hålla tillsammans tills de ömsat några gånger men jag vågar inte uttala mig om det då jag valde att ha dom separat direkt efter att de kläckts. Om man vill testa det bör man se till att det finns gott om föda då det annars finns risk för kannibalism.

Jag rekommenderar starkt bananflugor som föda då det är väldigt enkelt att slänga in ett par bananflugor några gånger i veckan som bönsyrsorna kan ta när de blir hungriga. Jag har provat med nymfer av kackerlacksarten Blaberidae sp. “Kenya” men de var svåra att få bönsyrsorna att äta då kackerlackorna grävde ner sig i substratet. Även när jag provade utan substratet hjälpte det inte då kackorlackorna höll sig stilla i botten av terrariet/burken och bönsyrsorna var då ej intresserade. Jag skulle tro att pyttesmå ryska kackerlackor borde fungera som foder då de är mycket mer aktiva, och klättrar mer istället för att gräva ner sig.