Allmänt

Stäppvaranen är en av de allra vanligaste varanerna i husdjurshandeln. Detta beror på en mängd olika anledningar men främst är enkelheten för människan att importera dem mest betydande.

Saker som att den inte kräver allt för mycket utrustning samt att den är en av de varaner som är lättast att få vana vid människors närvaro gör att de inte tappar efterfrågan heller såklart.

De lever ursprungligen på Afrikas stäpp och savanner men även i lite mer sump- och träskliknande omgivningar. Längre ner på kontinenten ersätts stäppvaranen av kapvaranen (Varanus albigularis).

Utseende och beteende

(Foto: Alexander Johansen)

Stäppvaranena har ett utseende som är ganska enkelt att känna igen. De har en ganska trubbig nos samt ett väldigt distinkt prickigt mönster på ryggen. De har som alla andra varaner en kluven tunga med blå färg.

Stäppvaranen blir upp till 150 cm lång, detta är dock ovanligt; oftast brukar de stanna av vid lite över en meters längd, där halva kroppslängden är bestående av svansen. De kan väga upp till 15 kg, även detta är dock ingen genomsnitts-stäppis utan de brukar väga runt 8 kg som vuxna.

Stäppvaranen har ett mycket typiskt varan-beteende. En ovan stäppis gömmer sig eller väser och piskar med svansen vid mänsklig integration eller närhet och om de känner sig direkt hotade tar de till munnen också.

En van stäppvaran eller vid mänsklig ickenärhet utforskar med glädje sin omgivning och gräver mer än gärna tunnlar och gropar som kan fylla både underhållningsbehov och funktion för att varanen ska kunna reglera sin omgivnings luftfuktighet(i ett hål i marken är luftfuktigheten markant högre i de flesta fall). De är även ypperligt bra klättrare som tar sig upp och över diverse ytor som träd, stenar, klippor och buskar.

Stäppvaranen är dessutom speciellt populär som husdjur då de är ”lätta” att tämja. Detta är inte fallet dock(observera skillnaden mellan tämjning och att få ödlorna vana vid mänsklig närvaro vid t.ex. rengöring av terrarie och liknande). Stäppvaranen är en av de lättaste ödlorna i Varanus-släcktet att tämja men det är ingen uppgift för amatörer att genomföra då ett behov av att tolka djurens beteende krävs och det är inte något som barn skall ge sig på(se diverse familjer i t.ex. USA där stäppvaranen är lika vanliga i hem som leopardgeckos eller skäggagamer är här i Sverige).

I många fall tror t.o.m. folk att de köper tama ödlor från affärer. Detta är i 9/10 fall inte fallet när man ser en lugn ödla utan med största sannolikhet är ödlan uppstressad eller sjuk. En frisk stäppvaran ska i största bemärkning vara ”tjurig” vid ett byte av hem om de inte är fullvuxna då detta indikerar att de är osäkra på vad som sker i dess omgivning vilket sätter igång ett defensivt beteende hos ödlan.

Men som sagt så kan man, vid rätt tillvägagångssätt göra en stäppvaran van vid mänsklig integration. Att få de hundvalpstama som man säkert sätt på diverse videoklipp på nätet är något verkligt individuellt hos dem och är inget man skall förvänta sig.

Stäppvaranen mår i övrigt skede som bäst när den kan socialisera sig med andra ödlor av samma art. Det kan dock uppstå problem om man låter en vuxen ödla av valfritt kön bo i samma terrarium som en annan ödla av valfritt kön. Så om man planerar att husera två ödlor i samma terrarium så bör detta ske inom loppet av ödlornas första levnadsår. Stäppvaranen brukar ha växt klart efter 3-5 års tid, hanarna blir något större än honorna och växer därmed lite längre tid.

En sak att komma ihåg är att stäppvaranen är naturligt ”rädd” för starka gula samt röda färger då detta i deras naturliga miljö indikerar ett giftigt djur eller växt.

Terrarium

Stäppvaranen kräver ett ganska så stort terrarium med tanke på sin storlek. För en vuxen ödla är ett mått på minst 2,5-5 m² (baserat på ödlans längd) ett måste. Ett terrarium med mycket grottor och klättermöjligheter är även det att rekommendera. Höjden kan variera beroende på hur man vill bygga terrariumet men med en minimum-höjd på upp till en meter. Självklart måste lampor och liknande placeras med marginal från bestigningsbara avsatser och klättermöjliga platser alternativt att lamporna utrustas med skydd.

I terrariumet bör ett område med minst 38ºC finnas där ödlan kan sola sig. I övrigt kan terrariumet ha en temperatur runt 30ºC men även en kylpunkt som kan sträcka sig så lågt som 24ºC.

Det finns inga bevisade studier på att stäppvaranen behöver UVB-strålning för att överleva, men det hjälper i kombination med kalciumtillskott till att motverka risk för benskörhetssjukdomar så det är att rekommendera.

Just inredningsmässigt så ska som sagt gömställen i form av en grotta eller liknande finnas men även en vattenkälla som ödlan kan doppa sig i. Likt många andra varaner så föredrar många av dem att uträtta sina toalett-behov i vatten så dagligt byte av denna vattenkälla är något man ska räkna med.

Bottensubstratet kan bestå av diverse olika typer, allt från sand till jord fungerar och en kombination är att rekommendera. Bark och flis fungerar utmärkt även det, det enda man egentligen ska undvika är grus/sten/liknande då det är obekvämt för ödlan. Underlaget måste även vara relativt poröst så att ödlan kan gräva ner sig i marken för att reglera fuktighet. Att ödlan stoppar i sig något från markunderlaget är inte allt för vanligt men kan hända ibland men så länge den inte får i sig några större klumpar eller mängder bör det inte vara några problem. Luftfuktigheten ska vara på 50 < 80%.

Växter är ett starkt plus att ha i stäppvaranens miljö och är platser som de ofta spenderar tid vid om de ligger och vilar, detta gäller oftast lite mer snåriga, buskiga växter som t.ex. Bermudagräs.

Och för att avsluta denna sektion vill jag bara poängtera ännu en gång att ödlan måste ha tillgång till vatten då det är väldigt vanligt att det ofta för torra klimatet tar kål på ödlan i fångenskap.

Föda

(Foto: Alexander Johansen)

Stäppvaranen lever på diverse olika insekter och mindre gnagare.

Som juveniler är argentinska kackerlackor i form av nympher, syrsor, zophobas eller andra typer av kackerlackor att rekommendera. Mjölmask bör inte ges till dem då de innehar en alldeles för hög fetthalt för att vara nyttig för ödlan; en av de vanligaste dödsorsakerna för stäppvaranen i fångenskap förutom att de huseras i felutrustade terrarier är att de dör av blodförstoppning pga den höga fetthalten i blodet. Juvenila varaner < 2 år bör matas minst 4 gånger i veckan men helst varje dag. Vid varje matning bör varanen matas tills det att den inte helt tappar intresset för maten men inte lika intensivt följer den. Detta brukar vara efter att den ätit ungefär en tiondel av sin vikt men man kan enklare avgöra det genom att mata ödlan en gång tills det att den inte vill ha mer och sedan i fortsättningen tillsätta en mängd av ungefär 70-80% av det så om den äter 6 st syrsor och sen inte vill ha mer så ger du den 4-5 syrsor nästa gång.
Observera att födan ska vara pudrad med Vitamin D3 och övriga mineralpulver under alla stadier i ödlans liv.

När varanerna har passerat ca 40 cm:s längd så kan man mata dem med föregående exempel men även gräshoppor och lite större kackerlackor är nu fullt fungerande för ödlan. Pinkies och kokta ägg kan ges någon gång per månad också!

När de är vuxna kan råttor, möss och andra mindre gnagare tillfogas. Även kycklinghjärtan, eller andra fågelrester fungerar. Det är nu man får ställa sig frågan om man vill mata ödlan med dött eller levande i största mängd(en kombination kan fungera om man t.ex. matar den med levande främst men till viss del även pinkies och t.ex. ägg), en ödla som inte får uttrycka sina instinkter rent predatoriskt blir ofta mer lojt och mindre alert men också mindre aggresiv i sitt generella beteende. De kommer självfallet att hugga mindre efter mat och en olycka involverande såriga händer eller trasiga fingrar är mindre! Å andra sidan så får en ödla som jagar högre förbrukning av kalorier vilket sänker chansen för blodproppar och detta samt att ödlan uppenbarligen får röra på sig gör ödlan betydligt friskare! En vuxen stäppvaran bör matas två gånger i veckan. I vissa fall bara en ordentlig måltid men man ska sikta på att lite över 500g mat konsumeras i veckan hos en ödla som passerat 1 meter, detta brukar vara en råtta och några kackerlackor ungefär.

Könsbestämning

Könsbestämmningen är hos stäppvaranen ganska enkel om ödlan är vuxen. Hanarna har ett bredare skallben och två knölar vid sidan av svansen vid könsöppningen under ödlan. De släpar dessutom sina könsorgan utmed marken för att markera revir.

Honorna i sin tur har ingenting att ”släpa”, de saknar de tydliga knölarna som finns hos hanarna under svansen och de har heller inte det bredare skallbenet(detta är dock svårt att avgöra om man inte har två olikkönade varaner att utgå ifrån).

Om ödlorna är juveniler så är det betydligt svårare och man får istället observera ödlans beteende. Honorna är ofta mer tillbakadragna än hanarna och dessutom lite mindre aggressiva naturligt. Hanarna är mer spralliga och upptäckande vilket också visar sig i form av ökad aggressivitet. (Man ska dock poängtera att det är fullt möjligt att göra de båda inte-så-intensivt-defensiva vid underhåll av terrarium och hantering).

Avel

(Foto: Alexander Johansen)

För att avla stäppvaraner krävs ett stort terrarium som uppfyller de tidigare nämnda kraven men framför allt så krävs det att det är högt så att ett djupare marksubstrat kan appliceras. Då stäppvaraner är ”grävare” och faktiskt gräver sitt bo där de kommer att lägga äggen så kommer ett djup av minst 30 cm behövas.

Honan kommer att vilja gå upp i vikt om den vill/har parat sig och en utökning av måltider är att rekommendera. En hona bör matas ungefär 4 gånger i veckan under dräktighetsperioden.
Parningen sker under allt från en till flera dagar beroende på omständigheterna.
Snart efter att parningen är slutförd så kommer honan att gräva ”test-bon” och tillslut gräva det faktiska boet där hon lägger äggen. Hon gräver sedan igen boet och ignorerar äggen.
Äggen brukar vara i en mängd mellan 12 till 25 ägg. I vissa fall har stäppvaraner dock lagt upp mot 45 ägg(!).

Efter att äggen grävts ner kan du nu gräva upp dem och placera dem i en äggkläckningsmaskin eller helt enkelt i en burk med täckande substrat vid någon värmekälla som gör att en temperatur av omkring 30ºC bibehålls i burken. Se upp dock när du plockar upp äggen för ett felvänt ägg kan kväva eller skada embryot på vital nivå. Man kan möjligen ha kvar äggen i terrariet men chansen finns att någon av de inte så kärleksfulla föräldrarna gräver upp och äter sina ungar.
Friska ägg är vita eller lite ljust beige. Om äggen är tydligt gula så är ägget med största sannolikhet dött.

Efter 5-6 månader kläcks äggen och små juvenilar träder fram. Ibland kan man behöva hjälpa en unge ut ur ägget men man bör ge dem en tid av ca 6-8 tim på egen hand innan man ingriper.
Juvenilerna kan huseras i grupper om 5-6 stycken i terrarium med ca.måtten 60*40*40. När de passerat 15 cm:s längd bör de placeras i grupper om 3 i ett lika stort terrarium.