Allmänt

Den gröna leguanen (Iguana iguana) är en stor dagaktiv och trädlevande ödla från Centralamerika och de norra delarna av Sydamerika. Den räknas dessutom som en invasiv art på en del öar i Karibien och i Florida, USA. På en del håll utövas även skyddsjakt för att hålla nere populationen.

Arten har varit betydligt vanligare i hobbyn förr och då ofta frigående i bostaden. Efter att fler och fler är överens om det olämpliga i att hålla en tropisk ödla i torrt inomhusklimat, har populariteten minskat.

Har man däremot platsen att bygga ett rejält terrarium där dess krav på klimat kan uppfyllas, är det en oerhört fin ödla att beundra!

När den väl vant sig vid att du inte är farlig, kommer den lugnt ligga kvar när du kommer nära.

Utseende och beteende

(Foto: Joakim Mårtensson)

Normalt grön till mörkgrön med mörka ränder på kroppssidan. Den långa svansen går omlott i samma kroppsfärg och mörkare band. Skulle svansen vid något tillfälle gå av, regenereras den med samma färg som vid brottplatsen (och blir enfärgad).

Juveniler är oftast ljusgröna och blir mörkare med tiden.

Under parningstid kommer mycket av de starka, ljusa färgerna tillbaka.

Den gröna leguanen finns naturligt i andra färger än just grönt. Vilda populationer med orangea, röda och blå färger finns. Åtminstone grön, röd och blå är relativt enkla att få tag i, genom uppfödare eller djuraffär.
Det finns även en del eftertraktade morpher i fångenskap, med albino, snow och crimson som exempel.

Den gröna leguanen har en stor dröglapp under käken som används både som signalering och värmereglering. Ryggen pryds av hornliknande utskott. Den kraftfulla svansen kan användas som försvar om leguanen känner sig hotad, med rejält kraftiga pisksnärtar. (Tänk på dina ögon, om du själv befinner dig i huvudhöjd). Leguanen bör aldrig fångas eller hållas i svansen, eftersom svansen kan släppas.

(Foto: Joakim Mårtensson)

Gröna leguaner har mycket bra seende när det är ljust, och de har oftast koll på dig under samma tiondels sekund du går in i rummet. De ser långt ner i det ultravioletta spektrat, vilket är bra för att kunna leta upp en lämplig solplats. De har även ett rudimentärt tredje öga, uppe på huvudet, för att kunna upptäcka t.ex. fåglar som kommer ovanifrån. Ögat ser dock bara ljusskillnader, inte bilder.

I sämre ljusförhållanden ser leguanen mycket sämre, och det samma ser ut att gälla albinos.

Trots att de är vegetarianer så är det en ödla med mycket vassa tänder. Detta för att de lätt ska kunna dela blad. Dock ska man veta att dessa tänder utan problem skär genom huden på ägaren. Det kan bli rejäla skador om man själv (eller leguanen) rycker till samtidigt som man får ett bett, och än värre om leguanen biter för att försvara sig själv – då den kan bita hårt samtidigt som den gör en dödsrullning á la krokodil.

En vuxen individ blir oftast mellan 1,2-1,7 meter lång, men kan nå 2 meter i undantagsfall. Hanar brukar väga 3-5 kilo och honor 2-3 kilo.

De solar gärna under långa stunder, gärna med vatten under som leguanen kan dyka ner i för att undkomma fåglar eller andra hot.

Terrarium

(Foto: Joakim Mårtensson)

Stora djur kräver stora terrarium, det kommer man inte undan! Och för att täcka alla behov krävs mycket utrustning också. Även om det är en relativt billig ödla, så får du räkna med att terrariet med all utrustning kan kosta en bit över 10.000kr.

Räkna med att en fullvuxen grön leguan kräver ett terrarium på minst 4 kvadratmeter och 1,8 meter högt, men börjar du med en juvenil kan det vara en idé att börja med ett mindre terrarium och bygga ut efterhand. Släpper du in en juvenil i ett terrarium på 4 kvadrat, kommer det att vara nästintill omöjligt att fånga in den om det skulle behövas.

Och det kan vara bra att vänja en grön leguan vid lättare hantering, om det nån gång skulle krävas veterinärbesök – då är det för sent att börja vänja den…

För att kunna smälta maten och ta upp näringen, behövs det både UVB och värmelampor. Jag har själv tyckt att det varit enklast att använda en värmelampa eller två med vanligt vitt ljus för värme (leguanen ska ha värme över hela kroppen, så två lampor när den blir stor), samt en UVB-lampa med extern ballast.

När det gäller UVB-lampor, räkna med att dom bara ger tillräckligt med UVB i 6-9 månader även om den fortsätter lysa som vanligt! Se med andra ord till att ha koll på UVB-effekten med mätare eller UV-kort, och ha gärna en lampa hemma i reserv. Det går även bra att ha en extra UVB-lampa utan extra värme, så att leguanen kan termoreglera även med UV.

(Foto: Joakim Mårtensson)

UVB är livsnödvändigt för att leguanen inte ska börja ta upp kalk från sitt eget skelett! Börjar den göra det, kan det leda till missbildningar.

Eftersom det är ett tropiskt djur krävs även en hög luftfuktighet, och det ställer i sin tur krav på konstruktion och ventilation så det inte börjar mögla.

Under dagtid kan en grundtemperatur på 27 grader användas, med en relativ luftfuktighet på 65-85%. Under värmelampan kan man hålla 32-35 grader. Under nattetid kan man hålla terrariet på 21-23 grader.

Luftfuktigheten kan man öka med regnsystem eller dimmer, sprayflaska kommer inte att räcka till dessa volymerna. Med en dimmer kan man få lokalt hög luftfuktighet där utsläppet finns, och med en mindre fläkt (som leguanen inte ska kunna komma åt) kan man fördela fukten i resten av terrariet.

Värmen kan komma från värmelamporna, men har du kallt i huset kan det vara bra om grundvärmen under natten kommer från värmeslinga eller -matta.

Gott om klättermöjligheter bör erbjudas så leguanen kan hålla sig aktiv.

Givetvis är det snyggt med en naturlig inredning med levande växter och fint substrat, men med tanke på att en leguan lätt sätter i sig 1/10-del av sin vikt i mat varje dag och nästan lika mycket kommer ut ur andra änden – så känns det viktigare att göra det lätt för sig att sköta rengöringen.

Tänk även på att konstväxter kommer att provtuggas på, och sitter dom inte ordentligt kommer dom att ätas upp!

En badbalja med vatten kan vara omtyckt, men gör det enkelt för leguanen att komma upp och ur, samt enkelt att ta ut baljan och tvätta för sannolikt kommer den även att användas som toalett.

Föda

(Foto: Joakim Mårtensson)

En balanserad och varierande diet bestående enbart av vegetabilier bör erbjudas dagligen. För juveniler kan man erbjuda tillräckligt så att det räcker under hela dagen, även om leguanen inte kan smälta maten när temperaturen sjunker under natten. För vuxna individer räcker det med att ge under morgonen. Själv ger jag 10% av kroppsvikten per leguan och dag, för vuxna individer.

Variation är viktigt för att lära sig vad leguanen gillar och även för att ge en balanserad kost. Sträva efter att ge ett mål med proportionen 2:1 mellan kalk och fosfor.

Grönsaker med högt kalkinnehåll är ruccola och grönkål, men mängden får inte överdrivas.

Dessa ges med andra grönsaker och frukter som huvudsallad, maché, maskrosblad, haricots verts, butternut squash, paprika och olika bär. Själv använder jag mig av ett egenutvecklat kalkylblad över olika grönsaker och frukters näringsinnehåll, sedan fyller jag bara i vikt på det jag köpt hem (eller plockat i trädgården) tills proportionerna blir rätt!

För juveniler bör maten finhackas, medan större leguaner klarar större bitar. Är det fastare matbitar bör dom ändå hållas mindre för att minska kvävnings- och förstoppningsrisker.

Med tanke på mängden mat, kan man förbereda en hel veckas portioner vid samma tillfälle.

Mina egna leguaner dricker överlag bara under äggläggningstiden, så för att få i sig tillräckligt med vatten genom födan kan man använda en del isbergssallad eller cosmopolitansallad. Dessa har inte mycket näring i sig, men ger gott om vatten.
Man kan även prova med lite rinnande vatten, för att locka leguanen till att dricka.

Könsbestämning

Ungdjur

Juveniler är svåra att könsbestämma, så köper du en ung leguan får du vara beredd på att det senare visar sig att det inte alls var den hona eller hane du trodde att du köpte!

Könsbestämning av juveniler sker genom palpering, men skillnaden är bara någon millimeter mellan hane och hona.

När leguanen börjar närma sig könsmognad vid 12-18 månader börjar det bli lättare att se skillnad. Hanarna får femoralporer på undersidan av bakbenen, med vaxliknande utskott.
Dessa använder hanen för att märka revir/locka honor. Honor brukar få mindre porer, men inga utskott.

På hanarna brukar även dom hornliknande utskotten på ryggen (spikes) vara längre än på honorna.
Hanarna brukar även få två utbuktningar på undersidan av svansroten, där hemipenis ligger.

Avel

(Foto: Joakim Mårtensson)

När leguanerna blir könsmogna kommer hanarna att börja visa upp sig mer och mer inför honorna, ofta stående högt på benen med uppblåst kropp för att visa sin storlek och med ett lugnt piskande med svansen längs marken. Hanarna blir även territoriella, så har man mer än en hane kommer man sannolikt att behöva separera dem för att undvika (potentiellt livshotande) skador.

Hanarna har en längre parningsperiod än honorna. 2-3 månader för hanar och 2-4 veckor för honor.

Detta kan förstås leda till en del frustration hos hanen om det inte finns en villig hona, detta kan även visa sig som aggression mot ägaren så extra uppmärksamhet kan vara på sin plats under den här tiden. Du kommer även att hitta spermapluggar nästan dagligen i terrariet.

Hona på äggplats (Foto: Joakim Mårtensson)

Har man en eller flera honor tillsammans med en hane kommer det att bli parning en eller två gånger om dagen under tiden honorna är inne i sin parningsperiod. Efter detta kommer honorna att växa till sig när äggen utvecklas. I takt med att äggen tar mer och mer plats, minskar matintaget. Extra kalk på den maten som äts kan vara bra, och även extra vatten så leguanen inte blir uttorkad när matintaget minskar.

Efter ungefär 2 månader börjar honan att gräva runt i terrariet, i jakt på en äggläggningsplats.

Som äggläggningsplats kan man använda en större plastlåda fylld med ogödslad blomjord, blandat med lite sandlådesand och vatten för att hålla formen när det grävs. Ett hål i toppen eller högt på sidan, lite större än leguanen behövs.

Ägg i kläckare, (Foto: Joakim Mårtensson)

Med ett par dagar kvar kommer honan att praktiskt taget bo i lådan, och enbart komma ut för lite vatten. Honan kommer att ta näring från fettet i svansen, så den kommer att börja smalna av i sidorna.

Själva läggningen kan ta upp mot ett halvt dygn, och honan kommer att gräva igen gropen när hon är klar. Honan kommer nästan att likna ett skelett när hon kommer upp ur lådan, men bör kunna äta och dricka direkt följt av långa stunder solandes under lamporna.

Värt att tänka på är att en hona kan lägga ägg även utan en hane, så en ägglåda kan behövas ändå!

Nu när det finns mellan 20-70 ägg i lådan får du välja om de ska slängas eller om du vill försöka kläcka dom. Ska dom slängas kan man lägga in dom i frysen under något dygn, för att sedan slängas i komposten/matavfall.

Ungdjur, (Foto: Joakim Mårtensson)

Ska du försöka kläcka så lägg alla helvita ägg med fin, fylld avlång form i en kläckare som håller 30 grader. Vill du prova att kläcka övriga ägg, lägg dem för sig och sortera bort om dom börjar mögla.

Själv kör jag med tätslutande plastlåda med vermikulit och vatten i viktförhållande 1:1,5, och jag öppnar lådan varannan dag för luftning.

Vid slutet av inkubationen kan man låta locket ligga så att luft kommer in.

Efter ungefär 90 dagar (+/-15 dagar) börjar äggen kläckas och efter ett par dagar kan man börja erbjuda mat, men även lite avföring från de vuxna leguanerna – för att få igång tarmfloran!