Allmänt

Den bruna anolisen (Anolis sagrei) härstammar ursprungligen från Bahamas och Kuba, men har genom djurhandeln och förändrat klimat spridit sig till delar av Georgia, Florida, Texas, Hawaii och Kalifornien. Man har även hittat arten på vissa Karibiska öar och så långt bort som i Taiwan. Arten är tålig, förökar sig snabbt och anpassar sig bra till nya omgivningar. Det har lett till att de i dagsläget är kapabla till att utöka sitt habitat och utkonkurrera andra inhemska djur.

I fångenskap är detta en vacker och aktiv ödla att äga. Det är mycket liv och rörelse i den bruna anolisens terrarium och man kan bygga upp otroligt vackra miljöer att husera dem i.

Utseende och beteende

(Foto: Fanny Classon)

Den bruna anolisen är som namnet indikerar, brun i olika nyanser. Juveniler kläcks med två ljusare sträck längst med ryggen för att lättare kunna kamouflera sig bland smågrenar. Sträcken kommer med tiden att färga ut helt. Juvenilerna är grå/bruna till färgen, honor kommer få en klar, brun färg medan hanarna blir riktigt mörkbruna som fullvuxna.

Färgen kan dock variera en aning beroende på vilken miljö ödlorna bor i. Vid mycket ljus miljö blir de allmänt ljusare i färgen och tvärtom vid mörk miljö. Detta är för att de ska kunna anpassa kamouflagen beroende till vilken typ av träd de lever i.

Den bruna anolisen är en oerhört skicklig klättrare. Med sina långa tår får den bra grepp och kan springa stadigt längst med trädstammen. Den smäckra, avlånga, bruna kroppen gör att den på håll liknar en enkel pinne och blir därför väldigt svår för rovdjur att upptäcka. Dess främsta försvar är kamouflage, men om faran väl är framme kan den släppa svansen. Svansen kommer "sprattla" i flera minuter efter den släppts och förhoppningsvis skapa en distraktion för rovdjuret tillräckligt länge för att ödlan ska hinna ta sig till säkerhet. Att släppa svansen är ingen större förlust för den bruna anolisen, då den snabbt växer ut igen. Dock kommer svansen bli kortare och kortare för varje gång den släpps. Man beräknar att den kan släppa svansen 5-7 gånger under sin livstid. Det är inte helt ovanligt att den släpper svansen vid hantering i fångenskap. Det är en ödla som lätt blir stressad och man bör alltid försöka att undvika onödig hantering. Om ödlan väl släpper svansen är det viktigt att den får extra mat, vitaminer och kalcium för att lätt och komplikationsfritt kunna växa ut en ny svans igen.

Hanarna är revirhävdande. Med hjälp av en röd "haklapp" som de stolt visar upp lockar de till sig honor och avskräcker andra hanar. Hanen med störst och rödast "haklapp" vinner både honor och störst revir. I fångenskap bör man därför ej hålla hanar tillsammans. En hane med en grupp på 2-4 honor är att föredra.

Den bruna anolisen ömsar inte ett helt skinn, istället lossnar små bitar periodvis från dem. Vanligtvis äter de upp sitt eget öms, och gärna andra ödlors öms om möjligt. Det är därför väldigt ovanligt att se ödlan ömsa.

Terrarium

(Foto: Fanny Classon)

Detta är en trädlevande ödla som föredrar höga höjder. De är skickliga på att klättra så man behöver aldrig oroa sig för att ha för högt terrarium åt dem. Det är väldigt sällan den vistas på marknivå. Hanarna kan leva hela sina liv utan att gå ner på marken, medan honorna enbart är nere på marken vid äggläggning. Höjd är därför viktigast när man väljer terrarium till dessa ödlor. Som inredning vill dem gärna ha grenar i varierande tjocklek och massa växter att klättra på. Man ska inte vara rädd för att ha för mycket inredning åt dem. Det är just när man har för lite som ödlorna lätt blir skygga och stressade.

I och med att ödlorna aldrig vistas på marken behövs det ingen vattenskål. Ödlorna dricker istället morgondaggen som samlas på bladen. Det är därför viktigt att både ha bladväxter och spraya dagligen så ödlorna får chans att dricka. Det är rekommenderat att spraya rikligt 2-3 gånger per dag.

(Foto: Fanny Classon)

Den bruna anolisen är väldigt anpassningsbar och lever i varierande temperaturer och fuktighet. Det är en riktig soldyrkare som sträcker ut sig på blad i väntan på att få fånga morgonens första solstrålar. I fångenskap är det rekommenderat att ha en solplats på 30°C och en svalare plats på cirka 23°C. Temperaturen ska ej gå under 18°C. Luftfuktigheten bör ligga på minst 70%.

I och med att det är en dagaktiv och soldyrkande ödla är det därför också nödvändigt att förse ödlan med UV. Dygnsrytmen bör ligga på cirka 14h, där UV-lampan tänds något före värmelampan för att efterlikna en sakta uppvärmande morgon.

Den bruna anolisen är en liten ödla som lätt klämmer sig ut genom minsta vrå. Se till att ditt terrarium är helt rymningssäkert.

Föda

Det är en liten ödla med stor aptit, som i det vilda livnär sig på allt animaliskt den kan komma över. Främst står olika insekter på menyn, men även snäckor, grodor, ägg och mindre ödlor förekommer.

En varierad diet är viktig. I fångenskap kan man bland annat mata med mindre Dubia-kackerlackor, syrsor, mjölmask, vanlig mask och flugor. Man skall vara försiktig med storleken på maten då denna ödla ofta inte inser sina egna begränsningar, utan ger sig på byten för stora för den att klara av, vilket i sin tur kan leda till att bytet skadar ödlan. En bra riktlinje är att ej ge ödlan byten större än bredden på dess huvud. Juveniler är oerhört små när de kläcks och bör äta väldigt små kackerlacks-nymfer, fruktflugor och syrsor.

Det är en effektiv jägare som sällan går utan mat. Juveniler ska erbjudas mat 2-3 gånger per dag, medan adulta ska ha varje till varannan dag.

Könsbestämning

Hanar: Har en tydlig, röd "haklapp" som de gärna visar vid hot eller uppvaktning. De blir en aning längre i kroppen (20cm) samt något mörkare i färgen.
Honor: Slät under hakan, blir kortare är hanarna i kroppen (15cm) samt är ljusare i färgen.

Avel

Hane med haklapp (Foto: Fanny Classon)

Djuren blir sexuellt aktiva när dagarna blir längre och ljusare, vanligtvis sker parningssäsongen från tidig april ända fram till september. Under denna period har hanarna samlat på sig ett antal honor, som han parar sig med dagligen. Hanen visar upp sin röda ”hacklapp” för att signalera att han är redo och inväntar signal från honan. Honan nickar med huvudet för att visa att hon är redo. Parningen inleds och hanen nyper tag i honan med munnen så att hon ej kan fly. Detta kan se väldigt brutalt ut, men det är helt normalt och man bör ej störa djuren under parning. Honorna lägger sedan 1-2 ägg ungefär varannan vecka. Totallt lägger de 15-20 ägg under en parningssäsong. Äggen läggs i små hålor (oftast bara 1-3 cm djupa) på marken i mycket fuktigt substrat. Äggen inkuberas i 26-28°C och kläcks efter 60-90 dagar. Juvenilerna är otroligt små och ömtåliga. Man bör flytta dem till en mindre petbox med vått papper som substrat. Petboxen ska hålla samma temperatur som ägget inkuberades i. Juvenilerna börjar ej äta förrän efter första ömsningen. Därefter kan man erbjuda fruktflugor, maskar, småsyrsor och små kackerlackor 2-3 gånger per dag. Juveniler ska hållas ensamma. Minsta storleksskillnad riskerar att de äter upp varandra.

När parningssäsongen är slut ska man sänka temperaturen till ca 23-24°C, samt minska antalet ljusa timmar för att efterlikna vinterhalvåret. Detta gör att djuren avslutar sin parningssäsong; hanarna blir lugnare och ej lika revirhävdande och honorna får vila från äggproduktion. Om man ej efterliknar en kallare period åt dem i fångenskap så kommer de fortsätta para sig och lägga ägg året runt. Detta är ej att rekommendera, då det är oerhört stressamt och sliter mycket på djuren. Om man ej kan/vill efterlikna en kallare period hos dom bör man åtminstone separera honor och hanar under samma period.