Allmänt

Mjölkgrodan (eller Amazonas mjölkgrodan) är en grodart ifrån norra delarna av Sydamerika och lever i regnskogslik miljö bland växter, gärna ovanför ett vattendrag. På senare år har de blivit alltmer vanliga inom terrariehobbyn. De tillhör Hylidae-familjen tillsammans med arter som t.ex. Korallfingergrodor samt vår svenska inhemska lövgroda Hyla arborea.

Namnet kommer ifrån att grodorna kan utsöndra en mjölkliknande vätska när de blir rädda.
Deras latinska genus “Trachycephalus” hänvisar till deras långa nos som används för att trycka undan löv och grenar för att komma in i trånga gömställen. Tack vare deras färgteckning ser även deras nos mycket spetsigare ut än vad den egentligen är.

Utseende och beteende

De är relativt stora grodor, och blir mellan 6-10cm. Som hos de flesta andra grodarterna så blir honorna större än hanarna.

Som små har mjölkgrodorna starkt kontrasterande mörka och ljusa fläckar, men effekten försvinner när de blir äldre då de mörka partierna ljusnar, blir knottriga och får vita prickar. Irisen är guldig med svarta vertikala pupiller som ibland kan se ut som ett kors.
Grodans undersida skiftar ofta från vitt till turkost vilket även brukar syns längst ut på deras stora fingertoppar.

De är nattaktiva och sitter mest stilla och sover under dagarna, för att sedan gå ut på jakt efter föda när det mörknat.
Hanarna ger ifrån sig ett gnisslande, kväkande ljud genom att blåsa upp två ljudsäckar på vardera sida om nacken.

Terrarium

Då mjölkgrodorna är trädlevande är det bra med ett lite högre terrarium. Ett 90x45x60 cm eller högre fungerar bra till ett par mjölkgrodor. Var noga med att utnyttja höjden så mycket som det bara går. Det ska finnas massor med grenar och växter för grodorna att klättra på. Det är även bra om det finns en bakgrund, alternativt att baksidan är täckt för att de ska känna sig trygga. Korkbarksrör är extra bra och ger dem hålor att gömma sig under dagarna.

Substrat kan även påverka fuktigheten, och det kan vara bra att använda sig utav ett substrat som håller fukt bra men är resistent mot mögel. Jag själv använder ett lager med lecakulor för dränering, sedan ett lager humus och ovanpå detta ett lager sphagnummossa. Dränering kan vara väldigt viktigt för att det inte ska för blött.

Temperatur

Mjölkgrodor klarar sig bra i rumstemperatur på runt 23-29 grader på dagen och ner till 21 grader på natten. UVB-ljus är inget måste då de är nattaktiva. Det finns även diskussioner om amfibier behöver detta överhuvudtaget, och om det stjälper snarare än hjälper, men information inom detta är väldigt begränsad.

Luftfuktighet

En luftfuktighet på 65-75% är att rekommendera. Detta kan man åstadkomma genom att spraya dagligen, alternativt ha ett duschsystem som sprayar med intervaller. Andra tips på att få upp luftfuktigheten är att inreda terrariet med riktiga växter. En vattendel, till exempel en skål, där de kan bada hjälper att hålla luftfuktigheten hög.

Föda

Mjölkgrodor äter med stor aptit de flesta insekter de kan komma åt. Dubia-kackerlackor är bra som basföda, och har man en odling själv så är det lätt att ge dem passande storlek ända tills de nått full storlek. Det går även att ge syrsor, mjölmask, gräshoppor och andra sorters larver och mask.

Man bör pudra foderdjuren med vitaminer och kalk, speciellt till juveniler.
Värt att tillägga är att de är väldigt glupska grodor, och skiljer sig storlekarna på dem tillräckligt finns alltid risken att en större individ slukar en mindre.

Könsbestämning

Att könsbestämma fullvuxna grodor är relativt enkelt. Ett säkert tecken är att hanarna kväker. Hanarna har även s.k. “nuptial pads” dvs ett något upphöjt område på insidan av grodans "tummar" som syns året runt men tydligast vid parningssäsong. Honorna brukar även vara betydligt större än hanarna.

Avel

I det vilda lägger mjölkgrodorna deras rom i trädhålor som fyllts med vatten. Det går att återskapa detta i terrariumet genom att ha en burk med ett lock på som man skär ut ett litet hål i där grodorna kan krypa in. De ska fungera bättre då de känner sig mer skyddade, men det är inte helt ovanligt att mjölkgrodor lägger rom direkt i en vattenskål. För att stimulera dem till parningsbeteende kan man låta det torka ut i terrariumet i ett par dagar, för att sedan öka på rejält med vatten och spraya ordentligt. Har man tur kommer hanen greppa tag honan i amplexus. Hos mjölkgrodor tar hanen amplexusgrepp alldeles bakom prambenen. Detsamma gäller för resterande arter i Hylidae-familjen (Trädgrodor), Bufonidae (Äkta paddor) samt Ranidae (Äkta grodor). Hos andra arter hålls amplexus längre bak, precis framför honans bakben.

Yngel

Mjölkgrodornas yngel är väldigt snabbväxande, och kan inom så lite som 24 timmar simma omkring. De börjar med externa gälar, som sedan växer in och de får det klassiska grodyngel-utseendet.

Det tar ungefär 5,5 till 8 veckor innan de metamorfoseras till små grodor och det är under denna tid viktigt att man ser till att det är lätt för grodorna att ta sig upp ur vattnet. Det kan även vara bra att flytta över de metamorfoserade grodorna till ett vivarium med större landdel. Grodorna har en väldigt mörk färgteckning med svarta fläckar. Dessa försvinner inom en vecka, och byts ut med deras karaktäristiska mörka och vita ränder.

Många har problem med små grodorna efter att de metamorfoserats och blivit landlevande, och enbart ett fåtal per 100 grodor klarar sig till vuxet stadie. Hos andra är inte detta något problem alls.

Danté Fenolio beskriver i sin artikel om avel för T.resinfictrix en bakteriell sjukdom som gör att en gas skapas i grodynglena och gör att de flyter vid ytan. Om detta händer finns det antibakteriella medel för fiskar som kan motverka det.