Spansk revbenssalamander

Vetenskapligt namn: Pleurodeles waltl
Svenskt namn: Spansk revbenssalamander
Familj: Salamandridae
Släkte: Pleurodeles
Livslängd: 20 år
Ursprung: Iberiska halvön, Marocko
Fullvuxen storlek: 30 cm
Föda: Köttätare
Aktiv: Nattaktiv
Miljötyp: Vattenlevande

Allmänt

Den spanska revbensalamandern (Pleurodeles waltl) är Europas största salamander. Den har fått sitt namn efter sitt försvar. När den känner sig hotad så fäller den ut revbenen genom skinnet så att de punkterar ett par giftkörtlar. Salamandern är däremot ofarlig för människor. Revbensalamandern förekommer på den centrala och södra delen av den Iberiska halvön och norra Marocko. Dessa regioner är mycket torra och kända för sin periodiska torka. Revbensalamandern bebor alla typer av vattendrag den kan hitta men föredrar stagnant vatten.

I naturen så hotas salamandern av bebyggelse och introducerade öringabborrar (Micropterus salmoides) och röda sumpkräftor (Procambarus clarkii).

Utseende och beteende

Den spanska revbenssalamandern är en stor och kraftigt byggd salamander med ett platt och brett huvud. Svansen utgör cirka halva kroppslängden. Den är gråbrun och svartspräcklig med knottrigt skin och en blek mage. Längs sidorna har den 7–10 orangegula vårtor, genom vilka revbenen kan tränga fram. En leucistisk (vit) odlingsform finns. Revbensalamandern kan bli upptill 30 cm men oftast mindre.

Under dagen så gömmer de sig vanligtvis under stenar och växter för att framåt natten komma fram och jaga efter föda. Trots att den nästan är helt akvatisk så kan den röra sig bra på land. Om vattendragen skulle torka ut så gömmer de sig under stenar i väntan på regn. Deras huvudsakliga rovdjur är hägrar, storkar och snokar, i synnerhet viperasnok (Natrix maura).

Akvarium

Temperaturen ska ej överstiga 20 C. Se kylartikeln för tips: "Hur man lyckas hålla salamandrar i varma bostäder"

Revbensalamandern är nästan helt vattenlevande men ska ha en landdel som är stor nog för salamandern att vända sig på. Salamandern ska kunna komma ur och i vattnet med lätthet. Flytande landdelar rekommenderas då de inte minskar simytan. OBS! Salamandrar är bra på att rymma och en förrymd salamander torkar ut och dör snabbt. Att byta ut täckglaset mot ett nätlock är förmodligen det lättaste sättet att göra akvariet rymningssäkert.

Akvariet ska vara tätt planterat med många gömställen. Vattnet ska vara minst 30 cm djupt. Det är bra om bottensubstratet är antingen för stort för salamandern att få in i munnen, eller så finfördelat att de inte kan få förstoppning, då de får i sig en del av bottensubstratet när de äter. De föredrar stagnant vatten i naturen och strömmande vatten stressar många vattenlevande amfibier, vilket man bör ha i åtanke vid val av filter. Revbensalamandern behöver inte nödvändigtvis något filter men man kan behöva göra rent och byta vatten ofta utan ett. Använd vattenberedningsmedel avsett för akvariefiskar vid vattenbyten.

Lämpliga växter: hornsärv, vattenpest, javamossa, Vallisneria spp. och Azolla spp.

Akvariet skall vara minst 100 cm långt, 50 cm djupt och 40 cm högt men ju större desto bättre.

Föda

Revbensalamandern utfodras varannan till var tredje dag. Salamandern ska bara få så mycket mat den hinner äta upp på fem minuter, oäten mat skall tas bort. Revbensalamandern behöver inte levande foder utan de flesta frysfoder avsedda för akvariefiskar äts. Revbenssalamandern tar även pellets för rovfiskar och många matar med laxpellets. Daggmask är förmodligen det bästa basfodret för revbensalamandrar. Är daggmaskarna för stora kan de skäras i lagom storlek för ungdjur. OBS! mata inte med oxhjärta eller annat rött kött. Överdriven utfodring med guldfiskar kan orsaka B-vitamin brist. Vissa människor utvecklar allergi mot röda mygglarver.

Könsbestämning

Hanar har lite längre svans och får lekvårtor (nuptial pads) på frambenen och kloaken sväller när de är redo för parning. Honorna är rundare.

Avel

Revbensalamandern ska ha en mörk och sval period följt av en höjning av akvariets vatten för att trigga till lek. Oftast så räcker det bara med en höjning av vattennivån. Hanen greppar tag med sina framben runt honans från undersidan och håller sig fast i denna amplexusställning. När han släppt taget snurrar han runt framför honan, placerar sin spermatofor på botten och positionerar honan över spermatoforen, som hon sedan tar upp med sin kloak. Efter två dygn börjar honan att lägga rom. Revbensalamandern lägger mellan 100 och 1000 romkorn, oftast på växter. Rommen kan lämnas med föräldrarna men när de kläcks ska de flyttas. Rom och yngel ska hållas vid en temperatur på 18-20 och bör vara någorlunda konstant. Revbenssalamandern har en blandning av kromosom- och temperaturstyrd könsreglering och yngel som skulle blivit honor utvecklas till hanar om de hålls över 30 C. Att könsreglera med temperaturhöjningar rekommenderas inte då det kan medföra missbildningar. Rommen kläcks efter cirka två veckor. Ynglen matas med nykläckta artemia, dafnier och rotifers. Artemiaägg finns i de flesta zooaffärer. Dafnier och rotifers kan köpas från akvarieförenigar. Dafnier kan även fångas från vattendrag men rekommenderas inte då bifångst som sländlarver och vattenskalbaggar är vanligt och dessa är mycket rovgiriga och kan äta upp ynglen. Metamorfosen är komplett efter omkring hundra dagar. Revbensalamandern anses vara lättodlad.