Allmänt

(Foto: John Asterhed)

Fejervarya limnocharis är en mindre marklevande groda inom familjen Dicroglossidae. Den har ett stort utbredningsområde i sydostastien och delar av Indokina. Arten lever i varma och fuktiga miljöer och förekommer bland annat på gräsmarker, risfält och i närheten av vatten. Den håller sig mycket på marken bland växtlighet och andra skyddade platser.
Av egen erfarenhet är arten väldigt tålig och anpassningsbar och klarar mindre variationer i temperatur och luftfuktighet bra. Det gör den till en bra nybörjargroda, så länge de grundläggande kraven på fukt, vatten, föda och utrymme uppfylls.

Släktet Fejervarya omfattar 15 erkända arter:
F. cancrivora, F. iskandari, F. jhilmilensis, F.kawamurai, F. kupitzi, F. limnocharis, F. moodiei, F. multistriata, F. orissaensis, F. pulla, F. sakishimensis, F. triora, F. verruculosa, F. vittigera och F. zhoushanensis.

Utseende och beteende

(Foto: John Asterhed)

Fejervarya limnocharis blir ungefär 4-6 cm och har en kompakt kropp med kraftiga bakben.
Färgen kan variera en hel del mellan individer. Grundfärgen är ofta gråbrun, brun eller oliv med mörkare fläckar och band. En ljus linje längs ryggen förekommer hos vissa individer och färgteckningen kan skilja sig ganska mycket mellan olika grodor.

Arten är främst marklevande och skymnings- och nattaktiv. Av egen erfarenhet kan de göra väldigt snabba och kraftiga hopp när de blir skrämda. Man bör därför vara försiktig vid hantering så att grodan inte hoppar ur händerna.

Grupphållning

Arten kan hållas i grupp, men hanar kan bli mer revirhävdande under fortplantningsperioden. Se därför till att det finns gott om plats och många gömställen.

Av egen erfarenhet har flera hanar fungerat bra tillsammans så länge det funnits fler honor än hanar. En grupp med exempelvis 2 hanar och 6 honor har fungerat bra för mig.

Terrarium

(Foto: John Asterhed)

Fejervarya limnocharis är marklevande och behöver framför allt bra bottenyta. Terrariets storlek ska anpassas efter antal grodor och ifall de är fullvuxna eller ej.
För en grupp på 5-6 stycken vuxna individer, så passar ett 90x45x45cm eller större terrarium.

Terrariet kan byggas på flera sätt. Man kan ha en stor vattendel och bygga upp landdelen med exempelvis rötter och stenar, eller använda en glasskiva för att dela av land och vatten. Ett annat alternativ är en stor landdel med en mindre vattendel eller en rymlig vattenskål.

Se till att det finns gott om gömställen och skyddade platser. Jag håller arten med en luftfuktighet på omkring 65-95 %. De har fungerat bra för mig vid normal rumstemperatur.

Bottensubstrat

Har man en stor landdel fungerar en blandning av jord och sand bra. Substratet bör kunna hålla fukt utan att hela tiden vara genomblött.

Ett bioaktivt terrarium med hoppstjärtar och gråsuggor kan hjälpa till att bryta ner organiskt material och hålla terrariet renare. Det ersätter däremot inte vanlig rengöring.
Har man istället en stor vattendel kan man använda sand eller större rundat grus på botten.

Undvik små lösa stenar som grodorna lätt kan råka få i sig tillsammans med foderdjur.

Föda

Ge en varierad kost av mindre foderdjur. Små syrsor, små dubiakackerlackor, små mjölmaskar, buffaloworms och bananflugor fungerar bra.
Foderdjuren bör pudras med kalcium vid de flesta matningar. Multivitamin ges mer sällan och då behöver man inte samtidigt använda kalcium. Kalcium med D3 kan användas om grodorna inte får tillräckligt med UVB.

Könsbestämning

Vuxna hanar känns lättast igen på halsen. De har mörka, ofta nästan svarta, strupsäckar som används när de spelar. Under lektiden utvecklar hanarna även parningsvalkar på första fingret och frambenen kan vara kraftigare. Honor saknar de mörka strupsäckarna och parningsvalkarna och blir ofta större och fylligare än hanarna.

Yngel med utvecklade bakben, (Foto: John Asterhed)

Avel

Avel fungerar ungefär som hos många andra grodor och är lättast i en regnkammare. En ordentlig vattendel med flytväxter kan hjälpa till att skapa bra förutsättningar för lek.

Av egen erfarenhet är arten inte särskilt svår att få i lek. Mina började para sig redan dagen efter att jag köpte dem. Om det var ren tur eller inte är svårt att säga, men de har varit lätta att få att para sig.

Rom och yngel utvecklas relativt snabbt, men utvecklingstiden kan variera beroende på bland annat temperatur.

Utveckling: rom → nykläckta yngel → frisimmande yngel → bakben → framben → svansen tillbakabildas → liten groda.

Små grodor efter metamorfos, (Foto: John Asterhed)

Hos en kompis gick utvecklingen väldigt snabbt och ynglen började få ben efter ungefär 20 dagar.
Hon hade omkring 30 °C i vattnet från början, medan temperaturen hos mig låg på cirka 20–25°C. Detta är våra egna observationer och ska inte ses som en exakt tidsplan för arten.

Källor

• Amphibian Species of the World, American Museum of Natural History – taxonomi och släkte Fejervarya.
• Chandramouli m.fl. – utseende och könsskillnader hos Fejervarya limnocharis.
• Kusrini, Rice fields’ frog population – biologi och könsbestämning inom Fejervarya limnocharis-komplexet.
• Pui Yong Min, UNIMAS – metamorfos och yngelutveckling.
• Yang, Lin & Lin – temperaturens och vattenvolymens påverkan på ynglens utveckling.
• Delar som anges som egen erfarenhet bygger på egna observationer från hållning och uppfödning av arten.