Allmänt

Den kinesiska eldbukssalamandern är tillsammans med sin japanska släkting den vanligaste salamanderarten i djuraffärerna. Ofta blandas arterna ihop, men det är i själva verket relativt stor skillnad mellan dem.

Som semiakvatiskt djur trivs den kinesiska eldbuken i kalla bäckar, vattendrag och dammar i östra Kina. Både i det vilda och i fångenskap är den en aktiv art, du kommer se den spatsera över botten, fara fram under ytan som en attackubåt och klättra på glas och annat som sticker upp ur vattnet.

Som vanligaste salamanderart i den generella zoohandeln anses kinesen vara en av de mest lättskötta akvatiska salamandrarna. Den kräver inte allt för låga temperaturer och dess storlek gör att de kan hantera de vanligaste fodersorterna.

Utseende och beteende

Med sina 6-10 centimeter är den kinesiska eldbukssalamandern en liten art. Liksom många av de andra medlemmarna i Salamandridaefamiljen har den en mörk färgad ovansida medan magen lyser starkt med orangeröda fläckar. Detta är en varning för rovdjur som kan ta salamandern, då den kan utsöndra ett toxiskt sekret. Detta sekret är inte farligt för människor, såvida man inte är dum nog att äta salamandern.

Färgen på salamanderns ovansida kan vara allt från svart till brun eller askgrå. Färgen på en enskild salamander kan dessutom skifta över året, dock inte i samband med parningssäsong. Den kinesiska eldbukssalamandern har relativt len hud men räknas fortfarande till de knottriga (rough-skinned) salamandrarna. Liksom de flesta fyrbenta salamandrarna har den fyra tår på frambenen och fem på bakbenen.

Terrarium

Korkbark flyter och fungerar som landdel

Då den kinesiska eldbukssalamandern är semiakvatisk krävs ett akvarium med möjlighet för djuret att sitta ovanför vattenytan. Även om arten är liten bör de ha ett akvarium stort nog för salamandrarna att kunna simma runt i. Trettio liter fungerar bra till någon enstaka salamander.

Det fullvuxna djuret håller sig mest i vattnet, men det varierar självklart från individ till individ. Om en salamander plötsligt börjar vistas mycket mer på land än vad den brukar kan det vara bra att undersöka vattenvärdena.

Den kinesiska eldbukssalamandern vill ha ett svalt akvarium jämfört med vanliga akvariefiskar, 14-20 °C och aldrig över 23 °C. Tänk på att flera faktorer kan alstra värme och höja temperaturen i akvariet, så som motorn i en pump, belysning och möjligheten till vaporation.

I det naturliga habitatet har salamandrarna en lerbotten, men många väljer att inte ha något bottensubstrat alls för att göra rengöring så enkelt som möjligt och för att förhindra att salamandrarna får i sig bottensubstratet när de äter. Väljer man att gå på naken botten fungerar det alldeles utmärkt att ha flytväxter. Dessa uppskattas mycket av salamandrarna då de kan gömma sig i dem eller vila på bladen ovanför vattenytan. Växter hjälper dessutom till att stabilisera halterna av giftiga ämnen i vattnet och skapa ett ekosystem. Man bör dock tänka på att växterna måste tåla den lägre temperaturen som salamandrarna kräver. Väljer man en naken botten är det svårare att hålla ett bra ekosystem, då de nitritnedbrytande bakterierna behöver någonstans att bo.

Vattennivån är upp till ägaren, salamandrarna klarar sig bra i femton centimeter djupt vatten. Lämna en bit upp till glaskanten så att salamandrarna kan vistas ovanför vattenytan.
Den här arten vill ha lugnt vatten utan strömmar, om en pump installeras skall denna vara svag och helt nedsänkt under vattenytan.

Rymningsrisk

Salamandrar är läskigt bra glasklättrare och ett rymningssäkert lock är ett måste om du inte vill hitta uttorkade salamanderlik på golvet när du kommer hem från dina dagliga aktiviteter. För att underlätta vaporation kan man bygga ett lock av nät (då de flesta akvarier inte är gjorda för semiakvatiska glasklättrare och enbart kommer med glaslock med öppna hörn) som släpper igenom luft med inte självmordssalamandrar.

Föda

Levande vita och röda mygglarver är
näringsrika och blir sällan ratade

Salamandrar hugger efter allt som rör sig, och är inte kräsna när det kommer till mat. På grund av den kinesiska eldbukssalamanderns storlek lämpar sig mygglarver, små räkor och maskar som föda. Vanlig kompostmask som grävs upp i trädgården går att klippa till lagom munsbitar och innehåller mycket näring. Tänk på att salamandrarna gapar efter mycket och kan få tag på alldeles för stora byten vilket kan leda till förstoppning och död.

Olika levandeföda som går att köpa i djuraffären innehåller olika mycket näring, och det kan vara nyttigt att höra sig för med kunning personal i specialiserade akvarieaffärer för att lista ut vad som passar bäst för dina salamandrar.

Beroende på temperaturen i akvariet behöver salamandrarna äta olika ofta, desto kallare, desto mer sällan. Jag brukar ge mina kineser en lagom mängd upphackad mask var annan till var tredje dag.

Akvarieinneboende

Få salamandrar gör sig bra ihop med annat än artfränder. Även om den kinesiska eldbukssalamandern inte är en speciellt revirskyddande art kan andra arter vara det, och för att minimera risken för gängslagsmål skall olika salamanderarter hållas åtskilda.

Fiskar, räkor eller akvatiska grodor skall också undvikas, då de kan skada salamandrarna eller bli uppätna och punktera dem inifrån.

Snäckor utgör inte ett speciellt stort hot för kinesiska eldbukar. När de är så pass små att de riskerar att bli uppätna har de ofta ett mjukt skal som inte skadar salamandern. Deras långsamma natur minskar även intresset från salamanderns sida och de blir oftast lämnade ifred. Snäckor bidrar dessutom till akvariets ekosystem genom att bryta ned slaggprodukter.

Könsbestämning

Kinesiska eldbukar blir könsmogna efter ett till tre år. Honorna är oftast större än hanarna och har en mindre kloak. Hanen har alltså en mer svullen kloak och ser tunnare ut än sin jämngamla artfrände av motsatt kön.

Hona

Hane

Avel

Man brukar rekommendera att sänka temperaturen i akvariet någon månad om man vill få igång lekandet hos salamandrarna. Detta är inte nödvändigt, men har man en mycket hög temperatur i akvariet året runt är chansen för parning mycket mindre.

Parningsleken går ut på att hanen simmar efter honan (eller en annan hane), håller fast denna så gott det går och viftar med svansen.

Honan lägger efter ett tag ca tre ägg om dagen i akvarieväxterna. Vill man ta vara på äggen kan man göra en ägguppsamlare genom att klippa en genomskinlig plastpåse i strimlor och sätta på botten av akvariet som en plastväxt. Salamandrarna verkar föredra att fästa sina ägg i denna framför levande växter. Tar man inte bort äggen är risken stor att salamandrarna äter upp dem.
En hona kan lägga mellan 10-200 ägg per säsong, varav ca 75% är fertila.

Efter någon vecka kläcks äggen och salamanderlarverna börjar simma runt i behållaren. De klarar sig ett par dagar utan mat, men kommer sedan behöva tillförsel av levandeföda. Nu är ett återbesök till akvarieaffären nödvändigt, då ynglen kräver föda i samma storlek som små fiskyngel. Det finns flera foder man kan odla själv, såsom artemia, hoppstjärtar, moina och grindalmask.

Efter 3-5 månader är larverna redo för metamorfos. De flesta juvenilerna blir helt landlevande efter omvandlingen och kommer således att kräva en stor landdel och en mycket låg vattennivå.