På vårkanten när långbensgrodorna vaknat till liv men många andra arter väntade på värmen bestämde jag mig för att köpa en resa till Rhodos åt mig och min flickvän. Tanken var att det skulle vara ren semester men eftersom jag lyckats överföra en del av mitt herpetologiska intresse så blev det även en hel del tid till att åka runt och leta reptiler och groddjur att fotografera.

Rhodos är en grekisk ö vid turkiska kusten. De har bland annat den endemiska ödlan Anatololacerta oertzeni, något vi såg i ett stort antal. Hanarna uppvisade ett färgstarkt mönster och sprang aktivt omkring bland stenarna och jagade insekter. Eftersom det var parningssäsong såg vi även lek och det gick att komma väldigt nära med kameran utan att de brydde sig.

Något mer skygga var Stellagama stellio, som även de sågs frekvent på ön. Dess mörka, nästintill svarta färgteckning med gulbruna fläckar gör dem lätta att se bland den vita kalkstenen och de verkar gärna sitta framme för att sola i värmen. Emellanåt kommunicerade de med varandra genom att vicka på huvudet och vifta med armarna. De varierade i storlek och framförallt de större individerna var snabba med att sticka undan så fort man kom för nära. Trots att deras huvudsakliga föda består av insekter av olika slag så såg vi en större agam försöka få tag på en mindre fågel. Fågeln var dock alldeles för snabb och flög iväg med livet i behåll.

Stellagama stellio såg vi framförallt i steniga områden längst kusten men även i ruinerna Kamiros på norra delen av ön. Att hitta denna ödla bör inte vara några större problem då de med största sannolikhet är den vanligaste ödlearten på ön, efter Anatololacerta oertzeni.

På Kamiros såg vi även snake eyed lizard (Ophisops elegans), en art som det ska finnas relativt gott om, men vi såg enbart en handfull individer under resan. Ophisops elegans är relativt lik Anatololacerta oertzeni på långt håll, men kommer man närmare så ser man tydliga skillnader mellan de två. Hos Ophisops elegans är ögonen betydligt större och dess pupiller är mer vertikala och ovala än de helt runda hos Anatololacerta oertzeni. Deras livsmiljöer verkar skilja sig åt. Ophisops elegans ser ut att uppskatta mer öppna ytor med lågt buskage och håller sig lågt på marken medan Anatololacerta oertzeni uppskattar mer steniga områden och klättrar mer än gärna längst med stenmurar och annat närmare bebyggelse.

Miljön på Rhodos är relativt torr så vi hyrde en bil för att åka runt och besöka ett par platser med vatten längre inåt landet för att få chansen att se groddjur.

Vi besökte platsen Epta piges (vilket betyder Six springs, eller sex källor) där vi trots fin miljö inte hittade en enda herptil. Däremot såg vi krabbor som kröp omkring både i vattendragen och i hålor längst kanterna.

I mitten av ön hade det anlagts en stor sjö där regnvatten från de omkringliggande bergen samlades. Här såg vi resans första orm, med största sannolikhet en väldigt skygg Dolichophis jugularis, men den var snabbt iväg innan kameran kunde tas upp. Miljön runt sjön kändes som en perfekt plats för att hitta herptiler. Där fanns både öppna fält med stenar och annat som ödlor och paddor skulle kunna ligga under, och områden med mer buskage och växtlighet som gav skydd. Trots detta så var det förvånansvärt få djur vi hittade.

När vi var påväg hem efter en heldag av letande, bestämde vi oss för ett sista stopp vid en skog. Där hittade vi lite vatten i form av en nästan uttorkad bäck. Efter att jag lyckats ta mig ner till vattnet så fästes blicken på ett par ögon vid vattenkanten. En liten Pelophylax cerigensis satt stilla, välkamouflerad mot sanden i bäcken. Denna art ingår i samma släkte som gröngrodorna (gölgroda och ätlig groda) som finns i Sverige, men har inte alls den gröna färgen utan går i ljust gråmelerat.

Någon dag senare åkte vi omkring med bilen då vi plötsligt fick stanna upp. Det låg en hund mitt i körfältet som vägrade flytta sig. Efter en stund fattade hunden vinken och vi begav oss vidare. Vi kom dock inte mer än 20 meter då det längre fram istället för en hund låg en stor, grön ödla och solade. Självklart stannade vi även då och tog fram kameran för att fota. Någon annan bil hade inte setts till på någon timme, men med tanke på Murphy’s lag så kom det precis då en bil som körde om och skrämde iväg ödlan.

Den gröna ödlan var en Lacerta trilineata, en art som förekommer som husdjur i terrariehobbyn, förmodligen tack vare dess vackra gröna färg. Under resan såg vi flera av denna art, men de var otroligt snabba och gömde sig fort innan man ens kom tillräckligt nära för att kunna ta ett kort.

Då mitt intresse är extra stort för paddor, så bestämde vi oss för att gå ut och kika runt när solen gått ner om vi kunde hitta någon padda att fotografera. Vi behövde inte gå speciellt långt, utan ett par meter utanför hotellreceptionen hoppade en grönfläckig padda (Bufotes viridis) omkring i rabatten. Som säkert de flesta vet, så är det en art som även finns hemma i Sverige, dock enbart på ett fåtal platser och det är Sveriges mest hotade groddjur. Arten har lyckligtvis ett stort utbredningsområde och går att hitta i flera andra länder. Utöver de paddor vi hittade nattetid på hotellområdet och ända ner till stranden så hittade vi en grönfläckig padda mitt på dagen i en dunge när vi var ute och letade.

En annan art vi hittade nattetid var en juvenil av arten Hemidactylus turcicus, som inte var större än ett par centimeter. Har man varit utomlands på solsemester så är det säkert en av de arterna man enklast kan hitta, då de har ett väldigt stort utbredningsområde. De trivs bra omkring bebyggelse, framförallt där håligheter har skapats på husväggar, som ödlorna kan komma in i. När ödlorna är ute på jakt efter föda, så utnyttjar de ofta att insekter dras till lampor som är igång på kvällarna.

Längst med stranden en bit bort höll ett nytt hotell på att byggas och det låg en del träpallar och annat. Detta är något som en hel del arter tar nytta av och något man som herpetolog mer än gärna vill gå och kika under. Vi hittade både den mindre skinkarten Ablepharus kitaibelii samt den större arten Chalcides ocellatus. Snabba och skygga ödlor som lätt tar sig fram utan problem, trots deras små ben.

Helt klart en trevlig resa och vi var mer än nöjda över de arter vi lyckats hitta.

Artikeln publicerades även i tidskriften Snoken nr1. 2018

Artikel skriven av: anders
Publicerades 2018-07-02
Visningar: 7124st