De finns mitt ibland oss, hela tiden var vi än befinner oss. Dessa små urinsekter tillhör de fåtal som lyckats erövra alla världens kontinenter, inklusive Antarktis. Trots sin ynka storlek utgör de i sin oräkneliga kvantitet en viktig roll i naturens ekosystem. De förkastas ofta som kvalster, parasiter och skadedjur vid en hastig anblick, särskilt när de oplanerat dyker upp i terrarierna vi är så måna om. Men innan den som kommer i kontakt med dessa små djur storsanerar hela anläggningen i panik, ägna en stund åt att ta reda på vad det är för varelser och ta del av de undanskymda hexapodernas värld.
Hoppstjärtar är små leddjur som vandrat på jorden sedan urminnes tider. De räknades tidigare som insekter men klassas numera som en egen ordning inom klassen Entognatha. De utgör dessutom den största av de tre ordningarna. Anledningen till detta är att de, till skillnad från andra insektsdjur, har inre mundelar. Dessa djur går inte heller igenom någon tydlig metamorfos så som insekter gör. Unga hoppstjärtar ser ut som miniatyrer av de adulta inom samma art.
Exempel på hur hoppstjärtarna arbetar med dött organiskt material i förnan. Foto: Smilla West
Hoppstjärtar misstas som tidigare nämnt ofta för att vara det de flesta som är engagerade inom terrariedjurshobbyn fruktar, ormkvalster (Ophionyssus natricis). Dock är dessa djurslag inte ens nära besläktade då ormkvalster är spindeldjur. Hoppstjärtar är mycket små djur, som störst blir de största arterna 6 mm, som vanligast betydligt mindre. Till skillnad från många insekter som kläds av facettögon har hoppstjärtar punktögon, som mest 16 stycken. En del arter saknar ögon helt och är därmed totalt blinda. Hoppstjärtar har inte heller några vingar. Bakkroppen delas in i olika segment vilka kan uppgå till sex stycken i antal. Hoppgaffeln som hjälper djuret att studsa fram är vanligtvis placerad under det fjärde segmentet. När hoppstjärten inte känner sig hotad ligger hoppgaffeln infälld på undersidan och hålls fast av en speciell hake på tredje segmentet framifrån. En del arter av hoppstjärtar saknar dock hoppgaffel, du behöver alltså inte börja oroa dig om de smådjur du har hittat inte hoppar.
Ordningen hoppstjärtar (Collembola) delas i sin tur in i olika underordningar; Symphypleona (Klotcollemboler) och Arthropleona (Ledcollemboler). De olika underordningarna är till stor del skiljbara efter utseende. Alla klotcollemboler är försedda med hoppgaffel samt är små och runda utan tydligt urskiljbara segment på bakkroppen, till skillnad från de långsmala ledcollembolerna. Klotcollemboler går att finna uppe i vegetationen där de livnär sig på ännu levande växter. Ledcollemboler har däremot anpassat sig till ett liv i förnan där de lever av organiskt dött material, till exempel multnande löv, döda djur eller avföring från andra djur.
För allmänheten ses hoppstjärtar ofta som något negativt, när de först nämns flyger folks tankar ofta snabbt iväg till små irriterande djur som flockas på stränderna kring sommaren, eller växtparasiter som förstör rabatten (Sminthurus viridis är ett exempel på en sådan). Men långt ifrån alla hoppstjärtar är skadedjur. Mångfalden av arter är stor, endast i Sverige finns det så många som 269 olika arter (2006), somliga vanligare än andra. En del arter är så gott som endemiska, däribland Isotomurus maculatus som endast går att finna i vissa delar av Skåne, däribland Stadsparken i Lund.
Folsomia candida, Foto: Smilla West
Några av de viktigaste arterna av hoppstjärtar är de som specialiserat sig på ett liv i förnan. Dessa arter hjälper till att bryta ned organiskt material likt bland annat gråsuggor och daggmaskar. Utan dessa arter av hoppstjärtar skulle processen vara långdragen och inte särskilt effektiv. Dessa för många osynliga djur spelar en viktig roll i det aeroba kretsloppet. Detta är något vi bör lära oss att dra nytta utav och låta dessa smådjur härja fritt i fuktiga terrarier för att hjälpa till med renhållningen i det instängda naturutdraget. Användandet av hoppstjärtar, gråsuggor och andra viktiga nedbrytarorganismer i regnskogsvivarier är redan relativt vanligt, detta kallas generellt för biosubstrat. Användningen av biosubstrat kan även överföras till subtropiska och tropiska terrarier med lite extra arbete. Bioterrarier är mer hygieniska och naturliga samt i min mening även finare och intressantare.
Hoppstjärtar är inte bara nyttiga på det sätt att de bryter ned dött material, de har även påvisats hjälpa till att sprida sporer mellan mossor, detta kan liknas med pollineringen insekter utför bland växter. Mossor har också funnits på jorden mycket länge och det är troligt att mossor och hoppstjärtar utvecklats i en form av symbios. En del arter används mycket som material i forskning kring bland annat markföroreningar orsakade av människor samt tester på effekter av kronisk eller kortvarig exponering av olika gifter. Vid dessa försök används ofta den patogena arter Folsomia candida, en art som dessutom är vanlig som grodfoder inom terrariehobbyn.
Ovanstående är bara toppen av isberget i Collembolas fantastiska värld, men även det grundläggande ger en djupare förståelse för vad det är djur vi har att göra med. Nästa gång du stöter på dessa fantastiska djur i ditt terrarium, kämpa inte emot dem, jobba med dem och använd dem till din fördel. Inte minst kan du sluta oroa dig för att huset invaderats av kvalster, du kommer dessutom att kunna följa naturens under i ett ekosystem i miniatyr.
Artikel skriven av: 
Kunde inte slutföra åtgärden eftersom du har blivit utloggad.