På förekommen anledning tänkte jag beskriva den nya taxonomiska indelningen av den art som tidigare bara hette kungssnok (common kingsnake), Lampropeltis getula.
För er som inte haft full insyn i arten sedan tidigare inleder jag med den indelning som gällde fram till 2009, då såg arten ut som följer:
- Östlig kungssnok (Lampropeltis getula getula), nominatform
- Floridakungssnok (Lampropeltis getula floridana)
- Svart kungssnok (Lampropeltis getula nigra)
- Spräcklig kungssnok (Lampropeltis getula holbrooki)
- Ökenkungssnok (Lampropeltis getula splendida)
- Kalifornisk kungssnok (Lampropeltis getula californiae)
- Svart mexikansk kungssnok (Lampropeltis getula nigrita)
Ovanstående uppräkning gäller alltså inte längre (utom i Tyskland, där ändras minsann ingenting så lätt). Arten är numera grundligt genomsökt taxonomiskt efter principen skillnader i mitokondrie-DNA och efter detta är arten istället uppstyckad i fem arter, där endast de östliga varianterna fortfarande tillhör arten Lampropeltis getula.
Nu ser det ut som följer:
Östlig kungssnok, även kallad kedjesnok (Lampropeltis getula getula) = nominatform med ytterligare fyra underarter, dessa är i bokstavsordning;
- Apalachicola-kungssnok (Lampropeltis getula meansi)
- Brooks kungssnok (Lampropeltis getula brooksi)
- Floridakungssnok (Lampropeltis getula floridana)
- Outer Banks kungssnok (Lampropeltis getula sticticeps)
De övriga arterna är:
- Svart kungssnok (Lampropeltis nigra)
- Spräcklig kungssnok (Lampropeltis holbrooki)
- Ökenkungssnok (Lampropeltis splendida)
- Kalifornisk kungssnok (Lampropeltis californiae).
Fotnot: Den tidigare underarten mexikansk svart kungssnok (Lampropeltis getula nigrita), räknas inte längre som underart, utan har reducerats till en sydlig svart variant av den kaliforniska kungssnoken (Lampropeltis californiae)
Artbeskrivningar
Östlig kungssnok (Lampropeltis getula getula), medelstor till stor konstriktor, den största arten inom hela Lampropeltissläktet med en maxstorlek på 208,3 cm, genomsnittlig storlek är dock betydligt mindre, mellan 90 och 122 cm. Mörkbrun till svart grundfärg , med 17 till 36 punktade, smala tvärband som ger intrycket av ett kedjemönster. Antal fjällrader mitt på kroppen; 19-25. Bukfjäll (ventraler), 200-223 hos båda könen. Odelad analplåt. Subcaudaler; 45-58 hos hanar, 37-55 hos honor. Utbredning från New Jersey i norr till Florida Keys i sydost och Western Florida Panhandle och sydöstra Alabama i sydväst.
Svart kungssnok (Lampropeltis nigra), genomsnittlig vuxenstorlek 90-122 cm, maxstorlek 183 cm. Utseende; svart grundfärg med svartvitrutig buk och ibland svagt antydda tunna tvärband över ryggen. Ofta finns en liten gul eller vit prick i varje fjäll över ryggraden, särskilt i den södra delen av utbredningsområdet. Antal fjällrader mitt på kroppen, 19-25. Bukfjäll 197 till 222 hos båda könen. Odelad analplåt och antal subcaudaler 45-59 hos hanar, 37-51 hos honor. Utbredningen begränsar sig till den östra sidan av Mississippifloden.
Spräcklig kungssnok (Lampropeltis holbrooki), namngiven för att hedra mannen som betraktas som den amerikanska herpetologins fader, John Edwards Holbrook. Medelstorlek 90-122 cm, maxstorlek 183 cm. Utseende; svart grundfärg med en gul eller vit fläck på varje fjäll över rygg och sidor ända ner till buklinjen. I sällsynta fall antydningar av tvärband. Antal fjällrader mitt på kroppen 19-25, ventralplåtar 197-222 hos båda könen, odelad analplåt och antal subcaudaler 46-59 hos hanar och 37-51 hos honor. Utbredningsområde; västra sidan om Mississippifloden från Iowa och Nebraska i norr, till gulfkusten i söder och till västra delen av centrala Texas i väster.
Ökenkungssnok (Lampropeltis splendida), artnamnet utmärker utfärgningen av ryggsidan, som kan ge ett lysande intryck. Genomsnittlig vuxenstorlek 90-114 cm, maxstorlek 152 cm. Utseende; svart eller mörkbrun grundfärg, med kraftiga sidoställda klargula "stipplingar" som tillsammans bildar en rad av svarta eller bruna sadlar över ryggen, 42 till 97 i antal. Huvudet är svart eller mörkbrunt. Antal fjällrader mitt på kroppen 23-25. Bukfjäll 199 till 227 hos hanar och 203 till 237 hos honor, Subcaudaler 45-62 hos hanar och 40-52 hos honor. Utbredning; Chihuahuaöknen öster om Cochise Filter Barrier, från västra Texas till yttersta delarna av sydöstra Arizona. I norr från Rio Grandes floddalgång i centrala New Mexico söderut till den södra delen av centrala Mexican Plateau.
Kalifornisk kungssnok (Lampropeltis californiae). Genomsnittlig vuxenstorlek 76-122 cm, maxstorlek ~ 200 cm. Den kaliforniska kungssnoken förekommer i samtliga inom utbredningsområdet förekommande habitat, från öken, bush och klippterräng, tallskog och fuktig lövskog, från havsnivå upp till 800 m ö h. Utseende; Lampropeltissläktets mest polymorfa art, med fler än dussinet olika naturliga färg- och teckningskombinationer, men majoriteten har svart eller brun grundfärg med 21- 44 vita eller gula tvärband som oftast blir bredare närmare buklinjen. Huvudet avslöjar alltid en kalifornisk kungssnok hur ovanligt mönster eller färgkombination den än har. Ansiktet är vitt och hjässan är svart i en form som påminner om en hjälm. Inom artens sydliga utbredning förekommer enfärgat mörkbruna eller svarta exemplar som saknar den typiska huvudteckningen. Antal fjällrader mitt på kroppen 23-25. Bukfjäll 213-255 hos båda könen, odelad analplåt, subcaudaler 46-63 hos hanar, 44-57 hos honor. Utbredningsområde; Från Oregon i norr, genom "the Great Basin" i Nevada och Utah, österut till sydvästra Colorado, söderut genom större delen av Kalifornien, Arizona och de mexikanska staterna Sonora och Baja California Norte och Baja Sur.
Kommentar
Jag har inte tagit med någon specificerad beskrivning av de fyra underarterna till Lampropeltis getula, dels för att diskussionen fortfarande går het om vilka underarterna ska vara och dels för att dessa inte är vanliga inom hobbyn utanför USA. Jag har heller inte markerat de "nya" fyra arterna som nominatform, trots att de naturligtvis kommer att vara det om eventuella underarter skulle dyka upp i framtiden.
Källa:
"Systematics of the Common Kingsnake (Lampropeltis getula; Serpentes: Colubridae) and the burden of heritage in taxonomy", by R. Alexander Pyron & Frank T. Burbrink