Av Anders Larsson

Efter alla herpetologiska utflykter i La Fortuna och Talamanca som gick att läsa i del 1 var vi nu framme i Sarapiqui som ligger i nordöstra delen av Costa Rica. Vi hade bokat in ett par dagars vila där vi bara skulle kunna ta det lugnt utan några exkursioner inplanerade. På hotellet, Hacienda Sueno Azul hade vi bokat ett “radhus”-aktigt rum som låg precis längs med en å. Vi hade jacuzzi ute på altanen och ett gigantiskt träd som sträckte sig över huset.

Uppe i träden klättrade det omkring gröna leguaner (Iguana iguana), som ibland tog sig ned för att ta sig ett dopp i ån strax nedanför. 

Utöver de gröna leguanerna, så satt det ett par hjälmbasilisker (Basiliscus plumifrons) med stora huvudkammar längs med vattenbrynet. Något som kan bli lite förvirrande är att det engelska namnet “Helmeted basilisk” inte alls är populärnamnet för denna art, utan för arten Corytophanes cristatus som nämns tidigare. Detta är en av anledningarna till varför det är viktigt med de vetenskapliga namnen.

 

Vi såg ett par kajmaner ligga kamouflerade i ån. Även om de gick att se dagtid så var det framförallt under natten som de blev extra framträdande då deras ögon reflekterar tillbaka ljuset från en lampa.

Det var inte enbart stora herptiler som gröna leguaner, hjälmbasilisker och kajmaner som gick att se på området dagtid, utan lite här och var hoppade det omkring röda små prickar. Detta var självfallet pilgiftsgrodan Oophaga pumilio vi hade sett innan. Till skillnad mot de tidigare lokaliteterna vi sett som var helröda och ibland med svarta prickar nere i Bribri, så var denna lokalitet röd med blåfärgade bakben. Denna lokalitet har gjort att denna art ibland kallas för “Blue jeans”. Vi lyckades även se någon enstaka groda som bar yngel på dess rygg.

När det började bli skymning så tog vi en promenad en bit ifrån hotellet och såg en coffee snake (Ninia sebae) och mängder med Craugastor-grodor. Om inte det var nog, så såg vi säkert ett 30-tal vuxna individer av paddarten Rhaebo haematiticus, en av de arter jag enbart såg en juvenil av i Talamanca några dagar tidigare.

För att vara en “ta det lugnt, inget herpande”-dag så var det ändå ganska lyckat kan jag tycka.

 

Dagen efter hade vi bokat in en utflykt till “Frog’s heaven” som låg en bit bort. Detta var väldigt förenklat för turister, med enkla framkomliga stigar och då det var dagtid såg vi i stort sett enbart 2 arter, pilgiftsgrodorna Oophaga pumilio samt Dendrobates auratus. De hade även fångat in en rödögd trädgroda (Agalychnis callidryas) som gick att fota. Även om det var en besvikelse rent art-mässigt så var guiden väldigt trevlig. Frida hade gått med shorts under turen och hade säkert fått ett 100-tal myggbett på benen, så hon fick tips på ett bra myggmedel att köpa som skulle funka mot dessa dagaktiva kräk.

 

 

När vi var i Sarapiqui, passade vi även på att besöka La Selva Biological Station där vi gick en guidad tur och fick se diverse fåglar, apor, navelsvin och agouti. Vi såg någon enstaka helmeted iguana (Corytophanes cristatus), men för att se reptiler och groddjur skulle vi nog behöva gå in i regnskogen lite mer än vad som gjordes under turen. Vi pratade med ett par från Storbritannien som var med på turen som också hade intresse för herptiler och de berättade att de några dagar tidigare hade varit hos Brian Kubicki på Costa Rican Amphibian Research Center. Vi skulle själva dit några dagar senare, så vi var väldigt lyhörda med vad de hade sett. 

Lite senare under kvällen hade Frida blivit dålig av maten vi åt på hotellets restaurang. Jag gick därför ut på en liten utflykt själv för att se vad jag kunde hitta för herptiler. Med andra ord blev det inte så mycket vilande från herpandet, åtminstone inte för min egen del.

Det första jag lyckades hitta var en Norops biporcatus liggades välkamouflerad på ett grönt blad. Jag såg även några av de “vanligare” grodarterna vi sett tidigare. Efter ett tag såg jag något litet krypa omkring på marken som inte var någon insekt eller spindel. Ödlearten Lepidoblepharis xanthostigma! Denna ödla blir inte mer än 4,5 cm. Individen jag hittade var dock ännu mindre, runt 3 cm inklusive svans. Jag skulle inte ha en möjlighet att fota denna ödla i växtligheten på marken, så jag tog den i ena handen. Påväg ner mot vägen för en lämplig plats att fota ödlan på såg jag naturligtvis en padda av arten Rhaebo haematiticus som jag tog i andra handen. Där gick jag omkring med händerna fulla och kamera + blixt runt nacken.

Paddan satte jag ner en bit bort och jag fokuserade istället på ödlan jag fångat. Jag fick lägga mig platt på backen med kameran för att komma ner och kunna ta en bild på denna ödla. Det är vid sådana tillfällen man känner hur stel man faktiskt är. Nåväl, det blev ett par bilder innan jag släppte tillbaka ödlan där jag hittade den och gick sedan hem för att sova.

 

Siquirres - C.R.A.R.C

Från Sarapiqui åkte vi vidare mot Siquirres, och Costa Rican Amphibian Research Center (C.R.A.R.C). Det startades av Brian Kubicki och det är ett familjedrivet projekt och en plats för att bedriva biologisk forskning och bevarande av groddjur i Costa Rica. Väl där mötte Brian upp oss och visade oss till gäststugan som vi hade bokat.

Väggarna inne i gäststugan var täckta av tavlor med fotografier på olika groddjur som Brian hade fotat. Utanför fönstret hängde behållare som drog till sig kolibrier och bara några meter bort satt det grodor och spelade i buskaget.

 

 

 

Det är inte enbart dessa grodor som Brian har fascination för, utan det han kanske brinner mest för är Costa Ricas glasgrodor, trädgrodor och salamandrar. Han har även beskrivit de två salamanderarterna Bolitoglossa aurae (Kubicki B, Arias E. 2016) och Oedipina berlini (Kubicki B 2016).

 

Lemurlövgrodan Agalychnis lemur är en groda som Brian och hans fru har lagt stort fokus på sedan ett bevarandeprojekt för denna art påbörjades 2003. Arten finns enbart på ett fåtal platser, vilket gör detta projekt extra viktigt. Vi lyckades se lemurlövgrodor och yngel i området, vilket jag är extra glad över. Att se att det jobb som C.R.A.R.C lägger ner ger resultat är såklart även det extremt kul och ger en hopp trots alla problem som världens groddjur idag utsätts för.

 

Utöver lövgrodorna, och diverse “Dirt frogs” så såg vi arten Scinax elaeochroa sitta och spela vid en av dammarna i reservatet. Vi lyckades även hitta en individ av arten Isthmohyla lancasteri och jag kunde verkligen känna hur avundsjuk Frida skulle bli när hon skulle få höra vad hon missat. Isthmohyla lancasteri var en av de arterna jag hade sett fram emot lite extra. Vad det är som gör att man fastnar för vissa arters utseende mer än andra är svårt att beskriva, men just denna groda hörde helt klart till en av de absolut finaste grodarterna jag såg i landet.

Jag tog ett par bilder, och vi begav oss sedan vidare för att det inte skulle bli alldeles för sent. 

 

Efter att Brian visat en äggläggningsplats för Agalychnis lemur såg han en större lövgroda sitta någon meter upp i träden. Vi lyckades få ner grodan, en “Barred Leaf Frog”, Cruziohyla sylviae. 

Trots att jag redan hade sett denna art i Talamanca, så kändes det ändå stort då de inte är hur vanliga som helst och man blir lätt imponerad av deras häftiga färgteckning och mönster.

 

Vi begav oss sedan tillbaka, och jag satte mig och berättade för Frida om arterna hon hade missat under kvällen. När vi skulle lägga oss för att sova såg vi dock en bullet ant krypa omkring på sovrumsgolvet. Jag sprang och hämta min stövel och i samband med att jag trampade på denna insekt med min gummistövel lät det som att myran gav ut ett skrik. Vi somnade aningen skärrade efter att Frida vänt upp och ner på det mesta för att se till att det inte fanns några fler myror i närheten.

Efter en natt fylld med mardrömmar om myror vaknade vi ändå någorlunda utvilade. Vi åt lite frukost och tänkte sedan bege oss ut för att utforska lite i naturreservatet. Medan jag stod och packade såg jag hur Frida hoppade till. Hon såg något mörkt ligga på golvet vid dörren. -“Jag såg inte att vi hade ett dörrstopp format som en ödla igår”. Rätt som det var började dörrstoppet röra på sig, varvid Frida hoppade till igen. Detta var inget dörrstopp, och ingen gecko som man kanske hade förväntat sig, utan en ödla av arten Lepidophyma flavimaculatum. Av någon anledning brukar vi alltid hitta en hel del arter i våra rum. Minnet som jag framförallt tänker på är när vi var på Sardinien och hade spenderat en hel kväll med att leta herptiler utan att hitta något och när vi sedan kom tillbaka till hotellet för att lägga oss såg vi en ödla precis innanför dörren. Men åter till Costa Rica, “Dörrstoppet” fick utstå ett par foton innan vi släppte ut den. Lepidophyma flavimaculatum är likt jungfrugeckos partenogena, en hona kan alltså få avkomma utan att bli parad. Till skillnad från jungfrugeckos som lägger ägg är Lepidophyma flavimaculatum levandefödare.

Under dagen såg vi en del Allobates talamancae och några andra av de “vanliga” arterna vi brukade se. Vi tog det ganska lugnt, och satsade mer på kvällen istället.

 

När det väl blev mörkt hade vi bokat in en guidad tur med Brian. Då det regnade extremt mycket och blåste kraftigt fick vi dock ställa in kvällen då det blev omöjligt att se grodor, vattnet i åarna var högt och blåsten gjorde att det blev farligt. 

Kvällen efter var det betydligt lugnare vädermässigt, och vi tog därför en lite längre tur för att kunna se ett flertal av de arter vi inte sett tidigare. Att besöka Brian Kubicki utan att se någon glasgroda gick ju inte för sig. En av de första arterna av glasgrodor vi såg var Teratohyla spinosa. Det dröjde dock inte länge innan vi hittade ytterligare en art, en något större, men ändock liten, “Ghost Glass Frog” Sachatamia Ilex samt en Sachatamia albomaculata. Alla dessa tre arter (och egentligen alla glasgrodor i Costa Rica) blir inte större än 2-3 cm. Anledningen till att dessa grodor fått sitt namn är för att deras hud är genomskinlig i olika grad. Hos flera av arterna kan man se grodans organ och pumpande hjärta genom grodans undersida. 

 

 

Utöver glasgrodorna såg vi även något som kanske vid första anblick liknar en glasgroda: Palmers treefrog, Hyloscirtus palmeri. Även om denna groda har en delvis genomskinlig undersida så hör den till lövgrodorna. Den blir även större, uppemot 5 cm. Den ser inte lika vacker ut som glasgrodor heller, då den med sina rödsprängda ögon ser ut som någon som inte sovit på flera år.

Det var inte enbart glasgrodor eller glasgrods-liknande groddjur vi hittade. En art vi inte tidigare hade sett var Duellmanohyla rufioculis. Denna kanske kan blandas ihop med de rödögda trädgrodorna (Agalychnis callidryas) men saknar de blåa och gula sidorna som Agalychnis callidryas

Vi stod och fotograferade Duellmanohyla rufioculis medan Brian letade runt och även om det först och främst var grodor vi letade efter så hittade Brian en liten Bothriechis schlegelii liggandes på ett blad. Vi hade ju sett ett antal tidigare under resan, men med tanke på hur fina ormar det är, så kunde vi inte låta bli att ta ett par foton. Arten är väldigt variabel i mönstret, så även om det var samma art så kan utseendet skilja sig drastiskt mellan individer.

 

Innan vi begav oss tillbaka passade jag även på att ta någon bild på en hourglass frog (Dendropsophus ebraccatus) då vi inte hade sett dessa på ett tag. Det är väldigt lätt att missa att ta bilder på de “vanligare” arterna eftersom de är just vanliga. Man tycker att man har sett och fotat dem tillräckligt, för att sedan komma hem och inse att man inte hade en enda bra bild på dem. Nåväl, jag fick åtminstone ett par foton jag kan känna mig någorlunda nöjd med.

 

Efter ungefär 5 timmar ute i regnskogen var vi tillbaka i stugan. Vi gick och la oss direkt för att orka upp några timmar senare då vi skulle med bussen som gick till San José. Därifrån skulle vi sedan ta ett mindre flyg ner till Puerto Jimenez i södra delen av Costa Rica. Vi tackade Brian för hans vänlighet och kunskap och ångrade lite att vi inte spenderade mer tid hos dem.

 

Iguana Lodge - Puerto Jimenez

Planet från San José var ett mindre 12-manna plan och efter att ha suttit med stängda ögon större delen av färden var jag glad över att ha landat. Av någon anledning har man blivit mer och mer flygrädd för varje år som går.

Något vi fick reda på när vi skulle till vårat hotell var att våra väskor inte fick plats på planet vi åkte med, utan att de skulle komma med planet efteråt och skickas ut till hotellet. Nåväl, vi åkte till hotellet, Iguana Lodge, och checkade in. Timmarna gick och inga väskor syntes till. Efter att hotellpersonalen ställt upp och ringt runt och frågat, visade det sig att “flygplatsen” hade stängt för dagen och vi fick lägga oss sura och utan våra väskor i hopp om att de skulle komma nästa dag. 

På morgonen dagen efter kom äntligen våra väskor och vi kunde pusta ut. Vädret och temperaturen var annorlunda gentemot de tidigare dagarna när vi befann oss i norra delen och karibiska kusten. Istället för regn hade det blivit riktigt varmt med stekande sol. Vi satte oss för att käka frukost och runt platsen där vi satt och åt satt det massor av mindre basilisker (Basiliscus basiliscus) och de betydligt större svarta leguanerna (Ctenosaura similis) och solade. Trots namnet, så är ungdjur av de svarta leguanerna gröna, men de ska inte blandas ihop med de faktiska gröna leguanerna (Iguana iguana).

 

Eftersom vi spenderat större delen av resan till att leta herptiler, var Iguana Lodge vår sista plats för att bara ta det lugnt, ladda batterierna och Frida fick för en gång skull bestämma lite mer vad vi skulle hitta på. En av sakerna hon tyckte lät intressant var en “Chocolate Tour” som vi bestämde oss för att besöka. Väl där fick vi en rundtur i trädgården där vår guide berättade om de olika träden som växte på området och lät oss prova olika sorters frukter, som söt citron, lime, kokosnöt  och visade olika sorters kryddor. Det absolut godaste var dock vit ananas, som till skillnad från den vanliga sorten tar 18 månader för en frukt att bli mogen, och plantan ger enbart en enda frukt.

Guiden visade även en damm med basilisker, varpå jag började fota. Frida tittade på mig med suckande blick över att t.o.m en “Chocolate tour” kunde bli till en herpetologisk utflykt. Jag fattade vinken och vi fortsatte vidare och smakade på fler frukter och gick igenom de olika stegen av chokladtillverkning. Vi fick själva mala rostade kakaobönor för att få ut kakao-fettet och provsmakade i de olika stegen. I slutet fick vi med oss lite av chokladen vi hade tillverkat, samt en påse med rostade kakaobönor. Turen var helt klart värt priset!

 

Eftersom vi spenderade mycket av dagarna med att strosa omkring i staden, besöka affärer och annat bestämde vi för att boka in 2 herpetologiska kvällsutflykter för att kunna pricka av några av de arter som enbart fanns på denna sidan av landet. Många av de groddjur och reptiler vi ville se var trots allt nattaktiva.

Vår guide, Sidnar, kände till ett par bra områden för att hitta reptiler och vi begav oss ut på den första kvällsutflykten. Vi åkte till Rio nuevo, och gick längs med denna flod för att se vad vi kunde hitta.

Vi såg väldigt många agapaddor (Rhinella marina), Smilisca sordida och Smilisca phaeota. En art som inte funnits på de tidigare områdena vi varit på var arten Rain Forest Toad, Incilius aucoinae och den 

Det var inte enbart en ny paddart som vi hittade, grodarten Hypsiboas rosenbergi, satt vid vattenkanten där den hade skapat en grund håla för ägg. Honorna av denna art parar sig enbart med hanar som har byggt en håla, eller tagit över en håla från en annan hane. Hanar hos denna art är därför aggressiva mot varandra. Grodan kan kännas igen på den tunna mörka linje som går från dess nos och ner längs ryggen. Den är även relativt stor och blir uppemot 9 cm.

 

Det var inte enbart groddjur vi såg, utan där det finns groddjur så finns såklart även djur som äter dem. Ett flertal Terciopelos (Bothrops asper) kröp omkring i jakt på lämplig föda. Deras karaktäristiska mönster gör dem lätta att känna igen, om man nu hittar dem. De smälter bra in i miljön och vi gick säkert förbi en större mängd utan att veta om det.

 

Efter ett par timmars herpande åkte vi sedan tillbaka till hotellet för att sova.

 

Även om vi såg extremt mycket grodor och paddor varje kväll, hade vi kommit till en punkt där det kändes som att vi hade sett alla de vanligaste arterna. Vi bestämde med Sidnar att vi skulle ta ytterligare en kvällstur med honom, och en av arterna vi fortfarande inte hade sett var “Tungara frog” (Engystomops pustulosus) som skulle finnas i denna delen av landet.

Innan det var dags för den turen var det dock morgon och jag och Frida gick ut på en liten upptäcksfärd själva för att fota dagaktiva djur.

 

Under dagen var det framförallt svart leguan (Ctenosaura similis) och “Central American Ameiva” (Ameiva quadrilineata) som vi såg. Leguanerna kunde man komma någorlunda nära innan de stack iväg. Ameivorna däremot satt sällan stilla, utan kröp omkring bland torra löv på marken och stack iväg så fort man började närma sig. Ibland stod vi bara still och tittade på hur ameivorna bökade omkring bland löven och letade efter insekter. 

 

Anolisar som vi hade sett mängder av på tidigare områden var det dåligt med där vi var nu, kanske på grund av att vi var för nära kusten. Trots detta lyckades Frida hitta en liten anolis, som hoppade över till min keps och vi var såklart tvungna att ta en bild. Vi tog även en bild när den satt på min arm och man kanske förstår hur liten den var med tanke på hur stora armhåren ser ut.

Väl hemma kunde vi lista ut att arten det rörde sig om var en juvenil av arten Norops osa.

 

 

Under dagen fotade vi en del fåglar, och till Fridas förtjusning hittade vi en flock röda aror som satt och käkade i ett träd. Vi hade under tidigare dagar sett dem flyga omkring, men nu hade de för en gång skull landat och vi kunde komma tillräckligt nära för att fota dem, även om de gömde sig mellan bladen så gott de kunde. 

 

Efter att arorna ätit sig mätta gick vi vidare och Frida fick syn på något litet flygande djur. -“Åh, vilken liten kolibri, det är nog det sötaste jag någonsin har sett!” utbrast hon. Vi följde efter och fotade likt Kalle Anka på julafton. Det är inte det lättaste att fota ett djur som mer eller mindre aldrig stannar till utan surrar omkring hej vilt. Vi lyckades knäppa av ett foto och kollade i kameran. Det visade sig att det inte alls var någon kolibri, utan en insekt av något slag, varpå Frida utbrister igen: “Usch, fyfan vad ful!”. Vi tittade på varandra, skrattade och lät “den fula kolibri-ungen” surra vidare utan att ha oss hack i häl.

 

Sista herpkvällen

Vi hade vår sista kväll med vår guide Sidnar och denna gången tog vi bilen och åkte lite längre bort än första turen. Direkt när vi stannade bilen hörde vi lätet från ett par “Tungara frogs” (Engystomops pustulosus) komma ifrån en vattenpöl vid vägkanten. Att vi skulle hitta dem såpass nära vägen och bebyggelse trodde jag definitivt inte. Dessa grodor blir inte större än runt 3 cm och de har tydliga vårtor eller s.k. “tuberkler” på huden, vilket gör att de ibland kan misstas för att vara paddor.

 

Likt tidigare kvällar såg vi mängder med agapaddor och andra arter av de “gamla vanliga”. När vi tog oss över en äng, hittade vi en art av groda som vi inte sett tidigare. “Brown Foam Frog” (Leptodactylus poecilochilus), en groda som på många sätt ser ut som en miniatyr-variant av de större (och närbesläktade) “smoky jungle frog” (Leptodactylus savagei). Leptodactylus poecilochilus kan kännas igen på dess spetsiga nos och de utstående linjerna som går längs med ryggsidorna. 

 

Längs med ängarna som vi gick över fanns det dammar lite här och var. Vid en av dammarna hittade vi en hane av en liten gul trädgroda (Dendropsophus microcephalus). Vi fotade en stund och gick sedan vidare efter att Sidnar stått och sagt “Vamos!” ett antal gånger. Jag tror vi testade hans tålamod en del, och “Vamos!” blev hans catchphrase för kvällen.

Efter att vi gått över ängen kom vi till en å igen. Det var inte enbart grodor och paddor vi såg, utan en ormart som vi hittade ringlandes bland stenarna i ån var en “Banded Cat-eyed Snake” (Leptodeira septentrionalis). Denna meterlånga orm är trädlevande, men var nere på marken för att förflytta sig eller hitta föda. Strax därefter hittade vi ännu en trädlevande orm, men denna gången klättrandes uppe i en buske. En “Blunt-headed Tree Snake” (Imantodes cenchoa) satt och stirrade på oss med dess stora ögon. Kanske inte de färggrannaste ormarterna i Costa Rica, men ändock fina. Att vi hittade dessa ormarter själva gjorde det hela ännu bättre dessutom.

 

Vi kände oss nöjda över kvällen och började bege oss tillbaka. Plötsligt när jag trampade kände jag hur jag sjönk ner i jorden. Jag flyttade snabbt foten och såg hur en grön leguan kröp upp för att sedan sticka iväg i mörkret. Kvar låg en håla fylld med vita ägg. Jag hade lyckats trampa precis där en hona hade grävt ner sig och börjat lägga ägg. 

Vi traskade hem och somnade snabbt efter kvällens utflykt. Dagen efter fick vi packa ihop och begav oss sedan hem till ett kallt Sverige igen.

Costa Rica är den absolut bästa herpetologiska resan jag och Frida har gjort. Mycket tack vare Finn, Brian och Sidnar’s engagemang och kunskap. Utan dem hade vi inte sett i närheten av de 73+ arter herptiler vi såg under resan.

 

Arter av herptiler vi såg under resan:

Salamandrar

1. Bolitoglossa colonnea

Paddor

1. Rhinella marina
2. Rhaebo haematiticus
3. Incilius coniferus
4. Incilius aucoinae

Grodor

1. Agalychnis callidryas
2. Agalychnis lemur
3. Dendropsophus ebraccatus
4. Cruziohyla sylviae
5. Hyalinobatrachium chirripoi
6. Oophaga pumilio (Bribri), (Sarapique/Blue jeans)
7. Dendrobates auratus
8. Lithobates warszewitschii
9. Lithobates taylori
10. Lithobates vaillanti
11. Leptodactylus savageii
12. Leptodactylus poecilochilus
13. Leptodactylus melanonotus
14. Smilisca phaeota
15. Smilisca sordida
16. Diasporus diastema
17. Craugastor fitzingeri
18. Craugastor megacephalus
19. Craugastor polyptychus
20. Craugastor crassidigitus
21. Craugastor noblei
22. Scinax elaeochroa
23. Pristimantis cerasinus
24. Allobates talamancae
25. Silverstoneia flotator
26. Phyllobates lugubris
27. Isthmohyla lancasteri
28. Teratohyla spinosa
29. Hyloscirtus palmeri
30. Sachatamia ilex
31. Sachatamia albomaculata
32. Duellmanohyla rufioculis
33. Hypsiboas rosenbergi
34. Dendropsophus microcephalus
35. Engystomops pustulosus
36. Hypopachus pictiventris
37. Tlalocohyla loquax
38. Cochranella granulosa

Ödlor

1. Corytophanes cristatus
2. Basiliscus plumifrons
3. Basiliscus vittatus
4. Basiliscus basiliscus
5. Iguana iguana
6. Norops biporcatus
7. Norops limifrons
8. Norops lionotus
9. Norops lemurinus
10. Norops osa
11. Norops humilis
12. Gonatodes albogularis
13. Ameiva festiva
14. Ameiva quadrilineata
15. Ameiva undulata
16. Lepidoblepharis xanthostigma
17. Lepidophyma flavimaculatum
18. Ctenosaura similis
19. Hemidactylus garnoti

Ormar

1. Sibon nebulatus
2. Imantodes cenchoa
3. Imantodes inornatus
4. Leptodeira septentrionalis
5. Bothriechis schlegelii
6. Bothrops asper
7. Ninia sebae
8. Ninia maculata

Övrigt

1. Caiman crocodilus
2. Kinosternon leucostomum
3. Trachemys venusta