VARANNYBÖRJARE - läs detta!

img51.imageshack.us/img51/1025/varanusniloticus.jpg

För fyra år sedan (20090821) satte jag mig ner och författade en post på den gamla portalen där jag så nyanserat jag kunde försökte få nyfikna nybörjare att inte välja de stora arterna, som ingångsarter i "varanträsket". Jag fick enbart positiv kritik på texten. Det har nu gått två år och sidan där texten publicerades är snart historia men jag tycker att den fortfarande har en viktig uppgift att fylla. Därför publicerar jag den igen och ber Dig som nybörjare att läsa och fundera över dina förutsättningar. Jag hoppas också att du förstår att jag inte lagt ner de timmar de tagit att författa denna text, för att göra livet surt för glada nybörjare, utan faktiskt av hela mitt hjärta menar vad jag skriver och tror att Du som nybörjare har nytta av att läsa detta. Hoppas jag "når fram" till dig!

Texten handlar om Varanus niloticus och Varanus ornatus men gäller många av de stora arterna med resurser att invalidisera dig för resten av ditt liv.

Inledning
En av de största och mest elaka ödlor man kan köpa, i händerna på en fullständig nybörjare som inte har en aning om hur man sköter ett sådant djur och vilka krav på långvarig överlåtelse det kräver – ja, det skulle kunna vara en beskrivning av hur många börjar sin ödleägarkarriär när de köper en Iguana iguana (grön leguan) eller en Varanus niloticus (nilvaran) utan att ha en aning om vilka krav dessa djur kommer att ställa. I denna text kommer jag försöka lyfta fram argument för att välja en annan art.

Annonsen hade varit inne under några dagar och som vanligt var antalet pennfighters (brevvänner) helt dominerande. Till slut bestämde sig en kille från Kalmar för att komma och hämta mina varaner, en nilvaran på c:a 120cm. och en ornamenterad på c:a 115cm. Kille var väldigt ambitiös och hade mycket höga mål. Han sa sig ha byggt ett terrarium som var flera meter långt och kaklat i botten med riktigt rörsystem som avlopp. Det imponerade på mig men när jag ville veta om han hade någon vana av stora djur som inte alls har någon lust att bli hanterade, fick jag en mer vag känsla.

När han kom märktes det hur tagen han blev av hur explosiva de var i sina ”kom-inte-närmre-moves”. (blåser upp sig, väser och står med bredsidan mot dig redo att piska sk*ten ur den som närmar sig)
Min tanke var att låta den seriöse köparen plocka ut djuren själv ur terrariet men det verkade han inte alls vara sugen på.
Här, mina vänner, begick jag ett misstag för låt oss stanna upp lite och ställa oss frågan:
- om köparen inte vågade hantera djuren hos mig, hur skall det då gå när han/hon kommer hem?

Resultatet var att den seriöse köparen (ni minns han med det flera meter långa kaklade VVS-utrustade terrariet) sålde vidare varanerna efter någon månad och en inte allt för vild gissning är att den nye köparen också var seriös och jätteintresserad! Det hela slutade med att han fick sy armen på grund av de skador han fick.

Jag har under åren sagt det förut och med risk för att du blir illa berörd upprepar jag; det hade förmodligen varit bättre att avliva dessa djur, än att sälja dem till någon som inte visste vad han gjorde. Ja, du läste rätt. Det är Du och jag som djurägare som bär ansvaret för att djuret vi köper får just de förutsättningar som krävs.
Om jag inte kan avyttra dem till någon som kan sköta dem så skall jag inte avyttra dem. Då återstår att behålla dem eller avliva dem. Tycker du det låter hemskt? Fundera då på det liv jag dömde dem till genom att sälja dem till okunnig reptilälskande ung man.

Åren har gått sedan händelsen med min försäljning och jag har haft anledning att fundera över alla de stackars djur som istället för ett lugnt liv, har förvandlats till vandringspokaler för att en hoper unga män behöver en billig *****-förlängare. Därför blev jag mycket glad när det visade sig att jag i denna fråga får medhåll av en forskare (om att nilvaraner inte lämpar sig som husdjur) Nilvaranen går i min värld under öknamnet Varanus demonicus. Forskaren i fråga är ingen mindre än den i varankretsar respekterade Daniel Bennett, som med sin forskning och sina fältstudier har betytt mycket för hur vi idag förstår varaner i allmänhet och ett antal specifika arter i synnerhet.

Ett varningens finger …
Texten kan uppfattas aningen besserwisser-ig men det tar jag ingen hänsyn till då min intention om att, om möjligt rädda några av de stackars nilvaranerna från att bli vandringspokaler, väger tyngre än risken att bli utpekad som pretentiös och "styv i korken". Samlade erfarenhet väger i denna fråga tyngre än aldrig så mycket entusiasm och självkänsla. Ingen av de två egenskaperna kommer göra att nilvaranerna slutar att bete sig som … nilvaraner!
Om du blir arg över denna text kanske det beror på att Du känner dig träffad. För djurens skull vill jag då utmana dig att konstruktivt kanalisera din frustration på att motbevisa mig och många andra, genom att ge din nilvaran (denna text gäller till stora delar även den gröna leguanen och andra storväxta kraftfulla ödlor och ormar) de bästa förutsättningarna. Gör detta till ditt mål och skriv sedan ett i bild väldokumenterad faktablad, så skall jag överallt där jag får chansen rekommendera folk att följa Ditt goda exempel.

Vi låter en vetenskapsman få ta till orda ...
En fråga man kan ställa sig så här i början av denna text är varför Ricard Hulteke i Gränna sätter av de timmar det förmodligen tar att skriva denna text? Svaret på det, min vän, är att om jag kan få några här på www.reptisite.se att förstå vilka kolosser dessa djur är och att det finns mycket bättre anpassade arter att välja på, så har jag fått vara med och se början på slutet av den våg av stora ödlor, företrädelsevis gröna leguaner men också nilvaraner, som far så illa och slutligen dör. Därför denna text.

Om du tycker att mina åsikter inte är värda din uppmärksamhet så stiger jag artigt åt sidan och lämnar plats åt en av de ledande auktoriteterna och forskarna på varaner, Daniel Bennett. Texten är ett inlägg på ett forum som har adressen www.kingsnake.com. Det är få djur som är mindre lämpade för liv i fångenskap än nilvaranen… Djuraffärer och privatpersoner som säljer nilvaraner under förevändning att de kan hållas som sällskapsdjur gör varanerna en avskyvärd björntjänst. Jag tror inte att nilvaranerna ska hållas i fångenskap, oavsett om de är vildfångade (importerade från Hamm [Hultekes anmärkning]) eller fångenskapsfödda. Det är en av de största ödlor i världen som vilket pucko som helst med ett par tre femhundringar på fickan kan köpa. Vem som helst kan köpa dem. Däremot finns det mycket få människor som är beredda att ge dem de förutsättningar de förtjänar. Hundratusentals nilvaraner och ännu fler gröna leguaner dör varje år under fruktansvärda förhållanden p.g.a. köpare som inte visste vad de köpte.

Wow! Tack Daniel!

Vi lyssnar till en nilvaransuppföderska ...
En annan auktoritet på nilvaraner är uppfödare och aktiv på ett amerikanskt forum och hon ställer följande frågor:

Varför vill du köpa en nilvaran; är det på grund att de blir så stora?

Foder
- Har du gjort någon efterforskning och skaffat dig genuina kunskaper om nilvaraner? Vet du hur mycket det kostar att ge en nilvaran en bra diet? Har du råd med det och framför allt – är du under 20 års tid beredd att prioritera varanmat framför andra saker du vill ha och göra?
De skall matas dagligen med 1-3 möss, vilka byts ut mot råttor lite senare. Tillsammans med gnagarna ger man massor av syrsor, mjölmask, sniglar etc. (c:a 1’000:-/månad i foderkostnader [Ricards anmärkning])[/quote]
[ol]
Varanus demonicus – en väldigt sur defensiv art …
Nästa område är temperament, inte temperatur. Nu snackar vi om rejält sura ödlor som är mycket defensiva (de flesta skulle nog kalla det aggressivitet).
De kommer att bita! (det gör i bästa fall bara ont som … bare den!)
De kommer att piska med sin svans! (när de är små känns det som en blöt handdukspisk men när de är stora kan det bryta ben)

- De kommer att klösa! (har långa, vassa klor)[/li]
- De kommer att och tömma tarmen över dig! (kött är deras huvudsakliga kost, så du kan bara föreställa mig lukten och hur du ser ut efter en sådan dusch) [/li]
- Är du redo att ta på sig denna typ av behandling? DAGLIGEN?

Terrariet och utrustningen
Dessutom måste du ha tillräckligt med värme (29-32°C) med solplatser (45-50°C) för att upprätthålla lämplig tillväxt och matsmältning. Har du rätt värme lampor för att detta skall ske? Har du hört talas om MegaRay?

Till detta kommer det stora terrarium du kommer att behöva.
Nilvaran. Känn på det namnet. Nilen. Torrt? Tidningspapper? Nej, vatten och sand. För precis så är det. Du behöver ha en hel del vatten om det skall fungera under lång tid. Jag hade en nil- och ornamenterad varan tillsammans i ett terrarium för 10 år sedan (2001). De var båda runt 120cm. De badade samtidigt, helt nedsänkta under vattnet, i en vattenvolym på 8 liter. Det går. Men om du vill vara seriösare än jag var då jag inte hade tagit reda på vad de faktiskt behöver, och ge din eventuella nilvaran ett bra liv, krävs helt andra vattenvolymer där du antingen byter vattnet några gånger veckan eller investerar i kraftfulla filter.

Om du på allvar kan överlåta dig åt dessa tre kriterier[ol]
- daglig utfodring med den ekonomiska belastning det innebär.
- ordentlig uppvärmning med lampor i 6-800-kronorsklassen.
- daglig utsatthet för nildemonernas temperament och defensiva a(rse)nal
- är du förmodligen redo att anta utmaningen.

Ditt engagemang och känsloliv avgör …
Det som kommer att få dig att göra allt det jag försöker beskriva i denna rätt trista text, är om du blir känslomässigt engagerad i ditt djur. De flesta av oss på www.reptisite.se är djurvänner i allmänhet och reptilälskare i synnerhet. Därför tenderar vi ibland att vara kritiska till när nybörjare bara måste ha en nilvaran, klippyton, kajman eller för den delen grön leguan. Man tror att det är coolt med en stor ödla men tro mig – coolfaktorn går snabbt över till omsorg och välvilja för den individ man tagit ansvar för. De stora varanerna blir 25-50 år och vad gör du om du tröttnar på din varans bajsande, rivande och bitande? Slänger du in en annons då med texten: "Nilvaran i prima skick säljes pga andra projekt för 1500:- och då får du med ett [b]stort[/b] terrarium på 120x50x60"

Jag är inte ute efter att ta ifrån dig som nybörjare glädjen, utan vill utmana dig och försöka förmå dig själv att nagelfara dina motiv och överlåtelse till ett projekt i denna storlek. Jag skriver heller inte denna text utifrån att själv aldrig har gjort de misstag jag målar upp utan just för att jag gjort dem, men ångrar mig och samtidigt ser många andra göra exakt samma misstag. Detta drabbar inte Dig utan tusentals oskyldiga djur. Varje år.

Snälla, kolla upp fakta först.
Vill du ha bra grundläggande information om hur man tänker när man konstruerar terrarium, sköter varaner etc. så har Daniel Bennett skrivit en bok om steppvaraner, där många av principerna för skötsel av steppvaraner är direkt överförbara på vilken annan stor varanart som helst. Gå in på exv. www.bokus.se och sök på varanus. Hans bok är en av de första träffarna. En annan bra bok som handlar om nilvaraner är en bok av Robert Faust. Sök på hans namn på bokus. Boken är en komplett bruksanvisning om hur man sköter en nilvaran.

Du som står inför att skaffa en varan och har hittat en billig nilvaran (eller grön leguan), blir du arg när du läser detta inlägg? Fundera då på hur det kommer sig att jag lägger ner de timmar det tagit att formulera denna text, om jag verkligen inte tror att texten behövs? Vad vinner jag på att göra livet surt för någon annan? Inget.
Mitt mål är dels att Du som nybörjare skall slippa misslyckas och känna dig oduglig, dels tänker jag på de djur som i våg på våg importeras, till ett liv med en garanterat för tidig död, då det finns för många människor som inte tar sig tiden att läsa in sig på ämnet. Jag citerar i början en forskare som heter Daniel Bennett. Om du tycker jag har spårat ur så
– lyssna på honom när han säger:
Det är få djur som är mindre lämpade för liv i fångenskap än nilvaranen …

Om du verkligen vill ha en stor varanart så fundera över V. ionides eller V. salvator, men i första hand V. ionides som är en stor varanart som ofta blir lugn och hanterbar. Om du vill ha stor personlighet, överväg en ackies V. acanthurus.
De är små, men fantastiska att arbeta med, och tro mig, en jättestor bajssprutande kloförsedd ninjawannabe-ig svanspiskare blir man trött på rätt snabbt …

Lycka till i valet av varanart!

Ricard Hulteke
varantokig

ps. idag är det den 27 augusti 2011 och det har gått några år men jag står fortfarande för denna text. Det finns SJÄLVKLART några få eldsjälar som faktiskt gör vad som krävs vilket kan innebära att man bygger ett varanhus eller ett rumsstort terrarium. Dessa är dock yttest få vilket gör att denna text har relevans. Vill dock understryka och upprepa ditt engagemang och känsloliv avgör för det är dessa två faktorer som kommer att sätta nivån på dina resultat. ds

Tänkvärda rader. Jag har sett vad som krävs för att hålla dessa arter. De som, av någon anledning är dedikerade att hålla dessa gäddor med ben bygger ofta "terrarium" av hela friggebodar och viger hela sitt liv åt hållandet. Att åka på semester är, förståligt nog inte helt enkelt.

En del kanske överrdiver aningen i sin iver att hålla stora varaner. Bild från reptileforums.co.uk.

Jätte bra inlägg "ricard".

När jag var i 16-18 års åldern, 25 år sedan :-(, var jag hur sugen som helst på en Nilvaran fanns en på Hägersten zoo som var "stället" för reptiler då. Jag blev dock helt inställd på köpa en kajman istället, men som väl var kom den aldrig fram till butiken... vad skulle jag med en kajman till -  *****-förlängare som du så finkänsligt framställer det.... då fanns inte internet, ingen hade pejl på skötsel, eller krav på terrariestorlek mm.

Som väl var slutade det med att jag skaffade en "strumpa", en lädersköldpaddaa och en rödörad sköldpadda..

Har läst texten innan och den var precis lika bra denna gång!

Hoppas att min dröm om trädvaraner går i uppfyllelse någon gång... mitt bygge och förberedelser kommer nog att ta ett par år känns det. Tiden finns med andra ord att lära! =)

Mycket bra text. Tummen upp för ditt initiativ att skriva den.

Kan inte annat än att instämma med föregående inlägg, mycket bra skrivet Ricard och det märks att du har passion för varaner i texten, och ett stort + att du tog dig tid att dela med dig av erfarenheter.

Nu läste jag just den här texten när den lades upp på reptisite men blev inget tack då, bättre sent än aldrig :)

Varaner är och har alltid varit faschinerande djur..

Man behöver inte gå upp så mycket i storlek för att de ska kunna göra skada. Trädvaraner är unikt vackra och i "lagom" storlek, men de har klor som är sylvassa och gör jävligt ont samt att de även är duktiga på att bitas. Blir man biten så är dom inte helt villiga att alltid släppa heller...

Kunskap och respekt för djuren är väldigt viktigt...man ska inte gå på att reptiler blir tama...som man ibland kan läsa. Visst de kan bli mer eller mindre handvana, men dom som tror att reptiler blir tama blir lätt lurade. 

/Bosse

ADMIN...Gör en sticky av denna pls.

Denna text läste jag när den var ny och jag satt faktiskt och tänkte på den häromdagen vars det var jag läst den.