Diskussion om hantering

Det har uppkommit en hel del diskussion angående hantering av reptiler i flera trådar nu. Därför tänkte jag, att istället för att det tas upp lite smått här och där, att vi gör en tråd om just hantering. Och försöker komma till botten med detta.

Så som jag ser det så är det uppdelat i två läger, ett som påstår att man bör undvika hantering och ett som säger att reptiler inte far illa av det eller rent utsagt mår bra av att hanteras. En sak jag också har noterat är att sidan som är för hantering ofta vill att dom andra ska bevisa deras sak (vilket det också finns vetenskapliga bevis för). Men jag har ALDRIG sett någon som är för hantering kunna bevisa uppvisa någon som helst bevis för det dom påstår, och då är jag ändå efterfrågad det av rätt många personer. :P Jag har aldrig riktigt förstått varför det bara är en sida som måste komma med bevis, speciellt inte i såna här fall där man kan tycka att bevisbördan borde ligga hos dem som går emot djurens natur, dvs "hanterarna"?

Men det tänkte jag vi skulle vända på nu. Jag bjuder in er till en diskussion om hanteringens vara eller inte vara. Vad tycker du om hantering? För- eller emot? Varför? Hur ofta? Och framförallt, försök visa någon vetenskaplig källa till dina påståenden.

Ett problem jag ser är att folk tar en reptil och så tolkar dom denna på samma sätt som dom gör med en hund eller katt vilket såklart kan bli väldigt tokigt. Även om vi tar djur som är sociala av naturen som papegojfåglar så tenderar det till att bli väldigt dumt ibland när ägare inte klarar av att tolka deras djur rätt. Bara en sådan sak som att klappa en hund på ryggen och klappa en papegoja på ryggen betyder helt olika saker för dom två olika arterna. Så det är ju inte konstigt att det kan bli ännu mer feltolkningar när man t ex klappar en ödla.

Jag tänker inte mala på och skriva en artikel nu utan jag vill skapa en diskussion, så jag ger mig nu. Däremot tänker jag skriva upp dom vetenskapliga undersökningarna jag känner till på ämnet. 

Här som sagt dom undersökningar jag känner till. Fyll gärna på om du vet om någon/några fler. I synnerhet om du sitter på något som bevisar att hantering är bra. Det hade varit mycket intressant att läsa.


Cabanac C and Cabanac M (2000). Heart rate response to gentle handling of frog and lizard. Bahavioural processes 52:89-95

Cabanac M and Gosselin F (1993). Emotional fever in the lizard Callopistes maculatus. Animal behaviour 46:200-202.

Greenberg N. (2003)Sociality, stress, and the corpus striatum of the green anolis lizard.

Greenberg N. (2002) Ethological aspects of stress in a model lizard,

Kaplan M. (2002a) Signs of illness and stress in reptiles.

Ganesh C.B., Yajurvedi H.N. (2002) Stress inhibits seasonal and FSH-induced ovarian recrudescence in the lizard Mabuya carinata.

Cabanac M. (1999) Emotion and phylogeny.

Frye, F.L, (1995) Infections And Infectious Diseases. Iguana Iguana, Guide for Successful Captive Care

Kreger M.D. (1993) The psychological well-being of reptiles.

Lance V.A. (1992) Evaluation pain and stress in reptiles. In: The Care and Use of Amphibians, Reptiles and Fish in Research

Warwick C. (1991) Observations on disease-associated preferred body temperatures in reptiles

Frye F.L. (1991)Infectious disease. In: Biomedical and Surgical Aspects of Captive Reptile Husbandry,

Greenberg N. (1990)The behavioral endocrinology of physiological stress in a lizard.

Warwick C. (1990b) Important ethology and other considerations of the study and maintenance of reptiles in captivity.

Greenberg N., Wingfield J. (1987) Stress and reproduction: Reciprocal relationships. In: Reproductive Endocrinology of Fish,
Amphibians, and Reptiles
Rob Laidlaw Salmonella, captivity-related stress, and the human health implications of pet reptiles

Greenberg N. (1985)Exploratory behavior and stress in the lizard,

Frye F.L. (1973) Husbandry, Medicine and Surgery in Captive Reptiles.

Hej, 

jag tycker att hantera en lepardgecko, kp majsorm (mindre reptiler) är helt onödigt. Däremot tycker jag det är okej om man försöker hålla dom större reptilerna (större kramormar, större ödlearter mm) relativt lugna för att underlätta städning, byte av terrarier mm.

och jag menar inte att de är okej att hantera djuren för att "gosa" som man ser att en del gör.

har man reptiler för att man vill ha ett djur som man ska "klappa" har man valt fel avdelning av djur enligt mej.

de är så jag tycker iaf och de finns givetvis andra som inte håller med men så tycker jag.

mvh

Hantering av reptiler har diskuterats så länge och på så många olika forum m.m. tidigare. Att komma till botten med det känns som en omöjlig uppgift. Lär dyka upp nya trådar om det lite då och då.

Jag anser att hantering är ett ypperligt sätt att kunna se hur djuren (främst ormar, då det är det jag har erfarenhet av hanteringsmässigt) verkar må fysiskt. Man kan se så att ömsningar skett ordentligt och även andra saker som man kan upptäcka vid en okularbesiktning. 

Utöver det så kan jag inte säga att jag kan motivera hantering. 

En observation också, förövrigt: Utifrån mina erfarenheter av dessa diskussioner så är det oftast ödleägare som bestämt menar att hantering, låta djuret gå fritt i huset/lägenheten osv. skulle vara något som deras djur uppskattar, och till och med mår bra av. Det jag då funderar över är: Är det så enkelt som att dessa djur liknar våra sällskapsdjur mer än vad exempelvis grodor, spindlar och ormar gör, som gör att deras ägare lättare tolkar in känslor i deras beteenden?

Jag förespråkar inte hantering av någon reptil om man verkligen inte måste såklart. Inte för att jag tror de far så speciellt illa av det utan mer för att de verkligen inte får något gott utav att bli hanterade, så då låter jag hellre bli.

Har också haft uppfattningen att det är främst ödleägare som förespråkar mycket hantering.

man hanterar bara så mycke som nöden kräver.

Skulle nog oxå vilja säga att de främst är ödleägare som förespråkar hantering, även om jag vet många med ormar som förespråkar samma sak...

De som är lite skoj med det hela är att de är aldrig nån som förespråkar att giftiga djur måste vara ute och motioneras? Ja menar om en majsorm mår bra att hänga runt mattes hals när man spelar world of warcraft så varför skulle inte kungskobran göra det? Om nu leopardgeckon vill kolla på tv... Varför vill inte gilan göra de samma? Lite samma sak med fågelspindlar och svarta änkor faktiskt? 

Jaja märkligt sånt där!

Otroligt bra skrivet Isdrake! Kommer följa den här tråden och se vart den leder... Förhoppningsvis så kanske den ökar min tilltro till mänskligheten! :) 

Sov gott nu allesammans! 

Jag tror att den enda som utsätts för stress i min familj är jag för alla mina ödlor (utom kameleonten) kräver att få komma ut ur terrariet nästan varje dag. Jag har fullt upp för att hinna se till att alla får vad dom vill ha.

Jag tar inte ut mina ödlor om dom inte själva indikerar att dom vill genom att komma fram och krafsar på glaset och klättra upp på min hand och arm när jag öppnar. Tar jag inte ut dom blir det ett himla liv med krafsande och till och med grävande för att försöka ta sig ut. Skäggisarna vill ut och springa omkring, klättra, sitta i fönstret, gå ut på balkongen och sola. Leopardgeckosarna vill ut nästan varje kväll och klättra och springa omkring på köksgolvet, Mossy geckon vill komma ut och sitta i en planta och kika en stund nästan varje kväll. Det händer vissa dagar/kvällar att dom inte är på humör (och jag kan pusta ut ett tag) och då indikerar dom det tydligt genom att inte komma och "bråka" vid terrariedörrarna. Jag har stora terrarier, bra värme, ljus, inredning.. allt de behöver, men de vill ut en stund ändå. Tro mig - jag skulle föredra om det inte var på det viset. Matte är trött. 

Vet inte mycket om ormar, och har inte så många ödlearter så jag kan bara uttala mig om mina. Jag hanterar dem bara i den mening att jag flyttar på dom från en plats till en annan, inget  "gosande". Undantaget är när skäggisarna ibland vill sova vid min hals eller sitta och kika runt på min axel ibland. Men det är också deras val - dom sätter/lägger sig där själva och går också därifrån själva om de tröttnar.

Som någon tidigare skrev på forumet.. man lär känna sina djur och lär sig känna igen när dom är lugna, rädda, stressade, trötta, hungriga, sjuka etc.  Har man en reptil som aldrig indikerar att den vill komma ut så respekterar man det. Har man en som tydligt visar att den vill komma ut så kan man ju vara bussig och låta den få det en stund. Har svårt att tro att det skulle vara skadligt, även om kanske luftfuktigheten och temperaturen inte är perfekt den stunden dom är utanför terrariet. Är övertygad om att deras psykiska hälsa överväger eventuella skillnader i klimat, d.v.s. om djuret är tillfreds med sin levnadssituation (lugn och harmonisk, och får sin äventyrslust tillfredställd) så tror jag det återspeglar sig i djurets almänna hälsa.

Låt djuren välja själv... helt enkelt. Om det finns förutsättningar för att på ett säkert sätt ta ut dom en stund, om dom själva vill det, så ser jag ingen fara i det, även om jag inte jag bevisa det vetenskapligt.

Vad gäller forskningen i ämnet undrar jag hur den gått till. Har dom testat tama reptiler som är vana vid hantering eller reptiler som inte är vana vid det? Hur i detalj har undersökningen gått till? Vilka typer av ödlor har ingått i testerna? Vem som helst skulle ju bli stressad om det kom okända jättar i vita rockar och satte mätelektroder på en, till exempel.  Undrar om jag mätte mina djurs stressnivå om det skulle påvisa samma sak. Är mycket tveksam till det. Dom visar inte upp någon som helst rädsla eller stress när jag tar ut dom, tvärtom. (Med undantag av en skäggagam jag har hand om som är folkskygg... han blir stressad/rädd så fort han ser en människa och vill bli lämnad ifred - vilket han också blir.) 

Näe, reptiler kan inte avgöra själv vad som är nyttigt för dom.. precis som småbarn inte kan det och föräldrarna måste besluta för dom vet bäst.  Men försöker man inte i möjligaste mån iallafall att göra barnen glada genom att låta dom få göra det dom vill ibland - även om det finns en liten risk att dom kan.. typ.. ramla och slå sig?  Ska man låsa in dem bara för att vara på den säkra sidan att det aldrig händer nåt? Vad mår barnen bäst av? Vara inlåsta och skyddade mot alla faror, eller givna lite frihet om dom så önskar, även om det innebär en liten risk för deras hälsa? Man utsätter dom trots allt alltid för en viss risk när man går ut med dom... till och med när dom springer runt och leker i lägenheten. Det säkraste stället för ett litet barn borde ju vara en bur. ehum... skratt... Nu överdriver jag som synes - men tycker det är en rätt bra liknelse. 

En sån här tråd, där vi kan prata om det här lugnt och sansat och utan sarkastiska kommentarer vore toppen. Hoppas den respektfulla tonen håller i sig. :)